Kan man äta ihjäl sig?

Jag har ätit ihjäl mig idag. Jag åt en sådan sagolikt god lunch att jag inte kunde hejda mig och nu sitter jag här och flämtar och minns forna tider då andetag var något självklart. Torsk med potatis. Inget konstigt med det, tycker kanske ni, men det var tillagat av en jävla gud av något slag. Sparris var det också i ekvationen, sådan himla god sparris. Samt någon typ av sås, antagligen baserad på smör, grädde eller båda, för den smakade helt gudomligt.
Så jag kommer inte att kunna äta igen och andas verkar inte vara aktuellt just idag något mer.
Förmiddagen har spenderats på föräldrautbildning. Där lärde vi oss saker som att man ska ha kudde till plutten, glasflaska som nappflaska och att det kan vara smidigare med en vagga bredvid sängen än att asa in spjälisen.
Nå, vi får se hur det blir med den saken.
I alla fall: bra det här med flaskan. Barnmorskan är inte så särskilt brydd och när J (hoppfullt?) frågade om riskerna med en kattlåda fick han bryskt veta att man kan inte ha det hur rent som helst hemma, så det så. Dock: trots hennes obryddhet tog hon upp att glas var bättre, för den där plastfällningen visste ingen riktigt hur dåligt det var eller hur mycket och det är väl ungefär samma princip som det mesta andra i dessa kategorier: ingen vet för ingen kan testa på oss gravidosar eller småttingar så de utgår ifrån att det är farligt.
Sådan tur att ingen flaska har införskaffats i detta hem.
Nu ska jag lägga mig försiktigt ner på sidan, med katten i knävecken och hoppas på bättre tider. Det kan bli så att det blir jag som dör av plötslig spädbarnsdöd.

Attack av energi

Denna dag är den galnaste någon någonsin har skådat. Speciellt jämfört med alla andra dagar jag har spenderat då jag inte har jobbat. Idag har jag alltså tvättat tre maskiner, tagit reda på all tvätt som legat och skräpat i flera veckor (ren alltså), handlat ingredienser och bakat bröd (pågår nu) klippt klor på katt (vilket börjar bli riktigt riktigt svårt eftersom det ska genomföras i knät och det finns snart inte mycket knä kvar), bytt kattsand, sjungit för plutten, konstaterat att det lätt är årets varmaste dag, kört diskmaskinen, plockat ur densamma, laddat i en ny diskmaskin, handdiskat några grejer, ordnat med garderober, handdiskat lite mer grejor... och ja, jag tror det var allt hittills. Hunnit med att sura över att jag inte kunnat göra något med det här fantastiska vädret, för vad ska jag göra? Gå ner på stan? Ta bussen ner till stranden? Hur? Med full stödstrumpemundering och diverse andra kläden som man inte kan kompromissa med om man inte vill bli arresterad för förargelseväckande beteende.
Barnmorskan ringde också, idag alltså, på en söndag. Hon ville boka om den tiden jag har imorgon. Jag hade tyckt att den tiden var ypperlig för den låg sådär klädsamt sent på eftermiddagen att jag inte behövde bemöda mig med att åka tillbaka till Västra hamnen. Men så behövde hon ändra den till lunch, vilket såklart är bättre eftersom det är bättre att göra sina ärenden på lunch. Men där försvann min vardagslyx - en arbetsdag som tar slut lite tidigare än vanligt.
Istället blir måndagen en ovanligt lång arbetsdag eftersom jag måste börja tidigare än andra pga att mina elever är hos mig innan deras ordinarie skoldag börjar, och sen brukar jag kunna kvitta det mot en timme på eftermiddagen men inte på mådag ty då har vi arbetsplatsträff.
Det hade varit nice med en privatchaufför...

Men jaja. Vad är en bal på slottet? På tisdag är det ultraljud tidigt på morgonen. Ett rutinultraljud, det sista. Men sen har jag ett till i juni som inte är rutin. Men det är en av grejerna som fixades av läkaren i måndags.

Slut på rapport.

Fånig lista

För att slippa rätta prov, gör jag en fånig lista istället.

Vad gjorde du för trettio år sedan?
För trettio år sedan exakt nu, den 5 februari var jag i princip färdigbakad i magen hos mor. Jag hade sjutton dagar kvar innan jag skulle komma ut och bajsa på mammas mage på Östersunds BB. När jag sen kom till världen åkte vi hem till Glimmerstigen i Järpen och jag bodde i klädskrubben.

Vad gjorde du för tjugo år sedan?
För tjugo år sedan var jag tio år gammal och bodde på Granitstigen i Järpen och levde livet. Jag spelade väl fotboll, åkte slalom, gick i fyran (eller skulle börja) och var duktig flicka i skolan. Runt mig hade jag mina tre syskon av vilka ingen hade flyttat hemifrån än, mina föräldrar, min farmor och mormor och morfar. Idylluppväxt helt enkelt.

Vad gjorde du för tio år sedan?
Bodde kanske i Helsingborg eller hade flyttat till Arlöv? Jag minns inte när exakt det var, jo, det var nog fortfarande Hbg då. Där bodde jag tillsammans med hemifrånkompisen Ida i en lägenhet på Söder. Hon jobbade på sjukhuset och städade bårhuset och jag började plugga historia efter ett halvår genusvetenskap. Åh det var underbart att läsa historia. Det finaste av ämnen. Både mormor och morfar levde ännu.

Vad gjorde du för fem år sedan?
Oj, det var faktiskt lite svårare. Vi pratar alltså om början 2007 nu? Jag hade börjat jobba som lärare och jobbade i Lomma. I början på 2007 bodde jag med N tror jag, men om det var i Lund eller Malmö det minns jag faktiskt inte. Selma hade inte kommit till mig än, men skulle komma senare på året. Morfar hade gått bort, men mormor levde fortfarande.

Vad gjorde du för två år sedan?
Precis nu för två år sedan jobbade jag där jag fortfarande jobbar men svalt och led alla helvetets kval av det. Jag bodde i min lägenhet på Sofielundsvägen och J hade inte riktigt flyttat in än, han var bara hos mig alla dagar utom söndag, då han behövde J-tid. Jag hade tre månader kvar på min svält. Både mormor och morfar hade gått bort, morfar -05 och mormor sent -09.

Vad gör du om ett år?
Det är roligast att titta framåt tycker jag, även om jag inte ska gnälla för mycket på min baktid. Om ett år har jag förhoppningsvis en liten halvåring som jag är mammaledig med. Jag och J bor nog kvar i lägenheten som vi bor i nu och kissarna har fått lära sig hur man förhåller sig till en minimatte/husse. Förhoppningsvis har jag en bil som jag kan åka med på äventyr till skog och mark och förhoppningsvis finns det fler syskonbarn i familjen också.

Fem snacks du gillar: 
Det är inte riktigt rättvist att fråga mig som gravido eftersom kroppen mycket starkt från en dag till en annan avfärdar eller behöver något, helst olika. Just nu är det sura björnar som är mycket viktiga, högt på listan alltid är Polly, ostbollar, mammas flarn med choklad och alla chips utom de som bara smakar salt.

Fem snacks du inte gillar:
Lakrits, jag skulle aldrig i livet (igen) äta lakrits. I övrigt är det ju graviditeten som styr och den säger just nu åt mig att aldrig mer äta mörk choklad, kexchoklad, dumle, geisha, japp, snickers, twix... eh ja, det mesta med choklad helt enkelt. Förutom sånt så gillar jag inte salta pinnar eller mandlar som smakar korv.

Fem sånger du kan hela texten till:
Utan att låta allt för dryg så är de alldeles för många för att ens kunna komma på. Eftersom jag sjunger själv så är det så jag tar till mig en låt, jag lär mig den.
Men visst, ta det mesta svenska från när jag växte upp, eller nästan alla Ace of Base-, Laleh- eller Roxette-låtar, massa Europe, Bryan Adams och så vidare. Låtar jag gillar som jag inte kan är t.ex. Ella ella eller Lalehs Farda. Den första för att den är på franska och den andra för att den är på persiska.

Fem saker du skulle göra om du blev mångmiljonär:
Sysselsätta mig med att sjunga när andan föll på, skänka en jäkla massa penningar till ett katthjälphem, köpa mig ett hus i Hurva eller liknande ställe, skaffa mig en fin och pålitlig bil samt köpa ett sommarhus.

Fem dåliga vanor:
Det mesta jag gör är dåliga vanor. Just nu är jag väldigt ätorienterad, det jag vill ha det äter jag, och hur bra är det egentligen? Jag är egocentrerad och kan gå igång något så ini... på grund av något som jag tycker är orättvist och fel på jobbet, utan att ha stake nog att kunna stå upp för min åsikt. Det är nog min sämsta egenskap eller vana, att snacka en massa utan att verkligen agera. Jag jobbar på det, helt medvetet och skulle nog bli stolt om jag faktiskt låg på min chefs svarta lista. Jag slarvar ofta och är så effektivitetsfixerad att det finns saker jag helt enkelt inte kan göra. Jag kan å ena sidan snacka skit om mig själv gällande vissa saker men å andra sidan höja mig själv till skyarna när det gäller vissa saker. Så jag är både dålig mot mig själv och kaxig på ett dåligt sätt. Hur bra är det?

Fem saker du aldrig skulle klä dig i, eller köpa:
Jag har aldrig riktigt fattat Converse-hypen... så sådana kommer jag aldrig att klä mig i. Jag kommer nog heller aldrig att klä mig i en päls, det är både äckligt och oetiskt. Men jag är inte så himla rigid, skinnjackor har jag flera stycken och en pälskrage skulle jag inte dra mig för att ha, men en helpäls känns lite magstarkt. En sådan onepeice har jag ingenting emot som sådant, men innan någon visar mig hur man går på toa i den utan att behöva klä av sig och ha hela övre delen på toagolvet kommer jag nog inte att skaffa eller ha en sådan. Någon gång förra eller förrförra året skrev jag om sådana där extrembulliga skitfula vinterskor som många verkar ha, sådana kommer jag heller aldrig köpa eller ha. Slutligen kan väl sägas att ryggsäck och jag går inte riktigt ihop, om jag inte ska på vandring i naturen. Känslan av att gå på lekis har inte riktigt lämnat mig än med en sådan på ryggen.

Bann

Det har varit en händelserik helg. Eller kanske inte. Lite mer händelserik än de tre och en halv sjukdagar jag haft i v. 49, helt klart.
Det började med att jag vaknade på lördagen och kände mig som en ny människa. Jag hade fortfarande slem och snor och grejer, men huvudvärk och sånt hade gett sig och jag var faktiskt pigg. Ut på stan, direkt, och vandra. Trevligt. Sen började pöbeln samlas. Folk från alla möjliga och omöjliga hörn på nejderna här befolkade gatorna så vi gick hem. Det finns gränser för hur många julhandlande familjer med 2,5 barn man orkar med när man bara är på sin egen bakgård.
Internet. Varför handlar inte folk sina julklappar på internet? Det är ju helt hysteriskt dyrt att köpa någonting inne i butikerna och det köps bara för att köpas. Jag gillar julen, absolut, och jag gillar att ge julklappar. Men det är julklappar som jag verkligen har tänkt på och sedan beställt på nätet. Jag går inte på stan bara för att jag måste ha två till honom och tre till henne, det är verkligen att vara i handlarnas våld att gå omkring och jaga på det sättet. Sorgligt är vad det är.
I alla fall.
Så jag gick hem. Hemma fanns både snooker och skidåkning och annat skojigt. Rent av trevligt. Till middag åt vi kött, klyftisar och rödvinssås. Det är SÅ ENASTÅENDE GOTT. Herregud. Äppelcider till det. Det är verkligen höjden av gomat. Jag kan nog leva på det i en vecka.
J gick och handlade sen efter maten. Han var inte mätt sa han. På vägen var det några snorungar (jag gissar) som lyste på honom med grön laser. På MIN J! Jag blev förbannad och ringde polisen. Förvånande nog tog de mig på större allvar än när jag ringde för ett år sedan och rapporterade att en galen mobb jagade en ensam kille och såg ut som om de tänkte slå ihjäl honom. Här tog de mitt namn och nummer, frågade massa frågor, kopplade vidare och pratade mer med mig. Jag visste inte ens att det var så viktigt... men det var det tydligen.

Nå. Söndagen inträdde och med tunga steg gick jag mot juridikcentralen köksbordet och satte mig där med en dödstråkig uppgift i krediträtt. Fyra timmar senare var jag färdig och då var också J klar med sin fyratimmarspromenad. Jag är inte så rolig när jag gör juridik.
Efter det satte J igång med julebak. Lussekatter deluxe. Alltid när han håller på så är det allvarliga grejer. Om man råkar peta på honom (eller gud förbjude, degen) i fel läge kan han bli så modfälld och övertygad om att allt är förlorat att han slänger hela degen.
Han har kommit så långt nu att han rullar och gör katter. Jag sa "jag antar att du inte vill ha min hjälp?" varvid han svarade "NEJ!" innan "lp" ens hade passerat mina läppar. Av någon anledning har han fått för sig att jag förstör saker. Vi diskuterade det redan igår när han mycket andaktsfullt stekte kött. Jag bad honom nämna en enda gång då jag hade förstört något, men det kunde han inte. Han tänker fortfarande på det.
Det är bara för att jag inte är så analt galen när saker ska göras som han tror att jag slarvar. Jag är bara pragmatisk. Man dör inte om smöret väger 205 g istället för 200 g och man dör inte om man använder lite mer mjöl än receptet säger om det annars är omöjligt att hantera degen.
Men det tror han. Så därför får jag inte göra nåt.

Så jag sitter här och håller mig undan. Liksom katterna som är strängeligen bannlysta med en faktisk bannbulla från köket. Allvarliga grejer detta.

Sturm

Jag hade glömt att ställa mina klockor denna morgon, och med detta menar jag att jag bara ställt en enda. Den som ringer då jag måste gå upp. Jag hade ju hoppats få snooza lite, men det kanske man kan säga att jag ändå fått eftersom jag vaknat halv två, tre och fyra inatt. Så man kan väl säga att jag har snoozat mest hela natten.
Jag vet inte om det kanske är smartare att bara ha en klocka som ringer, men nu är jag i alla fall uppe. Trött var jag när jag vaknade och trött är jag nu, men ändå förvånansvärt oklubbad. Det är inte utan att jag ser lite fram emot att komma ut och kolla på allt vad den här stormen har åstadkommit. Om man får tro på nyheterna verkar det ha varit livat värre. Jag bor i en del av Malmö som är som ett rutnät. Den gatan jag bor på ligger i nord-sydlig riktning (har jag fått lära mig av J igår) och det är inte så stormen har blåst. Bredvid vår lägenhet ligger Ystadgatan som ligger i väst-östlig riktning och det är så det har blåst. Det märkte vi igår, när allting åkte uppför eller nerför den där gatan. Den är nämligen också väldigt lång och avslutas inte av stora hus någonstans. Fri lejd alltså. Roligt.
Här inne på vår gata kom det antagligen då och då in någon snurrvind för då och då susade det till i fönstrena, men det blev inte mer än så. Sist det var storstorm och jag var med om det var Gudrun och då bodde jag i Lund i en studentmodul som nog var ihopsatt på en torsdagseftermiddag. Det blåste rakt igenom väggen och det var nog ren tur att inte hela skiten bara rasade som ett korthus.
Clovis fanns då, hon var liten, det var tur att det inte blev så, då hade hon blivit himla rädd.

Några dagar innan detta har man ju pratat om en stor storm i norra Sverige, som var värre än den här. Varför har inte den uppmärksammats lika mycket, eller mer, om den nu var värre?

Annan grej: fascinerande att det alltid ska bli strömavbrott när det blåser... om man nu måste ha luftledningar, är det omöjligt att hugga ut mariginaler? Är det omöjligt?

Igår gjorde jag juridik, städade, pyntade och lagade mat (makaroner och korv) och adventsfikade. Det var en bra dag.

111111

Gomörron. Det är den elfte i elfte år elva på detta årtusende. Det är ju festligt. Aldrig igen kommer jag att få uppleva samma nummer i datumet likt detta. Synd att jag inte kan göra något fesligt för att uppmärksamma det här datumet, som att rista in det i en ring eller nåt. Det kommer bara att bli en helt vanlig dag, som i och för sig startade lite ovanligt. Halv sex vaknade jag av mig själv, eller av att syster spelade wordfeud, jag vet inte riktigt, och kunde inte somna om. Så klockan är halv sju nu och jag har varit uppe i en timme. Osunt.

Det här med mina näringsdrycker har förhoppningsvis löst sig. Dietisten Lena rotade i det hela och fick fram att de hade tappat bort beställningen. En ny är lagd, så jag hoppas att den kommer idag. Hoppas, hoppas, hoppas. Det blir extremt knapert i helgen annars.

I alla fall, det är fredag idag. Det är en GRYM DAG. Fredag är så fantastiskt. En annan fantastisk sak är att jag har fått hem mina skor, hela igen. Dessutom har jag fått hem min träningsväska som har stått på jobbet i exakt en månad. Den har stått där därför att det var en av de saker som Cloven kissade på när hon hade sin uvi. Jag upptäckte det först på jobbet, och jag har inte orkat ta hem den. Men igår gjorde jag det, tvättade två gånger och nu är det peachy. Den luktar inte och är renare än renast.

Ute är det KOLMÖRKT. Det är helt fantastiskt. Vi har ju inte bott här i november förut... jag vet inte, är november mörkare än januari? Nja, det är väl samma, men vi har absolut ingen snö nu och snön tenderar ju att generera lite ljus. Dessutom bor vi ovanför gatlyktorna och de är ju riktade nedåt, så man är ganska ljuslös här uppe när grannarna sover. Eller hur är det nu? Det är ju som allra mörkast den 22 december, men blir mörkret mörkare? Ja... när solen börjar närma sig horisonten, men hur är det med det nu kvart i sju? Är det lika mörkt nu, 40 dagar före mörkret som i slutet på januari, 40 dagar efter?
Intressant.

Justja: råttgrannarna ska flytta. Victory!

Nalkas svält

Den 27 oktober beställde min dietist nya näringsdrycker och det brukar ta en eller två dagar. Nudå? Jag har ännu inte fått dem. Tur i oturen råkade de leverera tio stycken för många sist, så jag är nere på dem nu. Otur i turen var att alla de här hade samma smak och det är inte en smak som jag har valt... så jag hoppas att jag aldrig behöver slurpa i mig sådant igen, någonsin, någonsin.. igen.
Det har gått så långt att Aprikosen, som vanligen är den äckligaste och som jag också hade två kvar av eftersom de är så äckliga, är de enda jag kan dricka.
Dietisten håller på och undersöker saken... jag hoppas att hon funnit felet innan helgen, ty annars blir jag i dåligt läge.

Nu ska jag gå till jobbet. Tidig dag. Hej och hå.

Tänka sig

Hon har inte skrivit något mer, Ribbing. Det är verkligen oklart varför hennes svar var så himla syrligt och jag tycker verkligen att hon hade fel i sak.
Jag var snäll i mitt svar, men precis som K skriver så menar ju MR också att det är ok att låtsas som inget så länge flickvännen inte själv säger något - alltså föra bakom ljuset.
Det är bara konstigt alltihopa, men en kommentator skrev något efter mig som var klokt: nämligen att det hela handlar om att vara en bra värd, trots att många (inkl. Ribbing) verkar vilja diskutera hur man är en bra gäst. Den stackars flickvännen sitter någonstans nu ute i Sverige och har blivit sågat med fotknölarna för något som hon inte har gjort. Hon kanske var ute på en promenad och i förbifarten nämnde att hon ogillade lamm och har efter det blivit anklagad för att vara en dålig gäst.
Det kanske är jag som är flickvännen? Jag äter inte lamm. Inte för att jag tycker att det är "superäckligt" utan på grund av att jag tycker att det är magstarkt att äta sådana små söta som jag lekte med när jag var liten.
Men tack för era åsikter och kommentarer, de gör mig väldigt glad.

Och alla andra kommentarer också som jag har fått de senaste 48 timmarna. GLÄDJEN! Tack.

Den här operationen stundar, antar jag. Hälsodeklaration är inskickad och jag inväntar nu något som jag hoppas kallas samtal, innan det blir av. Jag behöver veta vilka följder som kan komma, hur länge jag blir our of order, vad exakt som kommer att göras och statistik kring hur lyckat det är. När ska den göras, dessutom? Fan vet. Jag vill inte ha den över nyår, men om det står mellan nyår och min 30-årsdag så antar jag att nyår är bättre... eller? Jag vet inte. Helst vill jag inte offra någon av de där dagarna, men nu är det skarpt läge, jag KAN inte äta, när det här är gjort. (Under tre månader)

Nåja. Nu har jag lyckats hålla fingerlåda i snart tio minuter och det har hållit mig vaken i tio minuter. Hur jag ska klara den här dagen, det vete fasen. Jag kom i säng 00.32 faktiskt och är ganska stolt över det. Det såg ut att gå mot vinst för Williams så vi stack innan vad som hade kunnat bli hans sista frame. På det viset undvek vi garderobskö, komma-ut-kö samt allmänt sena tåg. 23.30 gick vårt tåg och trots all info om motsatsen fick vi åka hela vägen från Huvudbangården i Köpenhamn till Triangeln i Malmö, promenix hem, J i soffan med mandlar och jag i sängen med stängda ögon. Men hej vad trötta de här ögonen är. Det är sådana här stunder man tänker att man kanske ändå ändå skulle återuppta det här kaffedrickandet. Men nej. Nej nej. Jag får lida.

O, en socialchef på televisionen som säger "risktänkande" istället för "risktänk". Bra socialchef.

[Edit: hon övergick till att säga "risktänk" sen.]
[Edit 2: en person hämtade ut sin jacka samtidigt som oss, en småväxt person. Tjejen i garderoben pratade babyspråk med honom, trots att han såg ut att vara i 30-årsåldern. Hon gjorde inte det med J, trots att han också ser ut att vara i 30-årsåldern. Fast det är klart, J är två meter lång, då MÅSTE han ju vara vuxen.]

Måndag den 10 oktober

Jag har små små krav här i livet. Ett av dem är att få sova utan att behöva lyssna på katt som hysteriskt krafsar på hårdplast. Ett annat är att få sova utan att behöva putta bort katt som nosar en i ansiktet med kittliga strån klockan fyra på morgonen. Ett annat är att få sova utan att en katt står och trampar och trampar på magen utan att någonsin visa någon ansats att GE SIG.
Jag var av någon outgrundlig anledning jävligt pigg igårkväll. Framåt klockan tio fick jag för mig att jag skulle städa kylskåpet, så det gjorde jag. Jag hade fått leverans på mina drycker och hade fyra dussin flaskor som skulle in i kylskåpet. J hade tidigare knorrat över att det börjat bli för trångt i kylskåpet. Detta beror ju självfallet på att jag har börjat äta och faktiskt hade fyllt upp kylskåpet med min leverpastej och min mjölk. Fy mig.
Så jag slängde en hel påse med gamla lökar (vad sägs om ca 40 rödlökar av vilka två tredjedelar hade grott?), paprikor, diverse som hade gått ut och förpackningar som var i princip tomma. Sen organiserade jag om. Istället för att ha tomatpurén ovanpå ostberget tänkte jag om och la ostarna på en hylla och tomatpurén på en annan. Det blev hur fint som helst, och faktiskt utrymme över. Nu önskar jag bara att båda kylskåpen kunde döden dö, för jag hatar de här kylskåpen. De är två, gamla och otroligt dåligt planerade. Hyllorna i dörren rymmer bara de minsta burkarna, avdelningen i mitten gör att man blir av med en hylla som man annars hade haft om man hade ett helt kylskåp, för att inte tala om att de hyllor som är där är på konstiga nivåer och det är ofräscht och verkar allmänt omiljövänligt. Snälla, snälla freonguden, ta hem skiten!

Ser ni så dumt det är? Massa utrymme som man inte kan utnyttja. För att inte tala om att det nedre kylskåpets dörr öppnas när man stänger det övre och det har alltid en högre temperatur än det övre. Det kanske är en sval av något slag? Fast det är kallare än en sval? Ja, och ni ser ju gallret där nere... rena rama bakom-järnridån detta.

Veckan i bilder

Nu vankas helg. Gud så trevligt. I födelsedagspresent från i vintras har jag en Helenadag att ta ut. Då M och H ordnar roliga saker.



Idag kollade jag på nätet och kände mig gammal. Hocken är det här?



Kissarna har som vanligt varit roliga ikväll. Selma har jagat flugor och Clovis har slappat i badkaret.






J är rolig. Han verkar tro att alla sminkprodukter heter mascara. Skillnaden är bara färgen. Min foundation tex, heter hudfärgad mascara.



Rattos har gjort sig väl hemmastadd btw.



Häromdagen var jag och fikade med min andra kompis M. Jag smällde av en smula när jag fick summan. Det var en DYR laxmacka.



Och så himla fancy var den inte. En skiva mörkt bröd...



Trots att jag sov halva eftermiddagen är jag skittrött nu. Giv mig styrka.
Godnatt!

Location:Falkenbergsgatan,Malmö,Sverige

Nu nalkas sömn

Selma har med en sällan skådad frenesi gått lös på sängens hörn. Helt klart är att den inte luktar Selma, den här sängen. Eftersom tyget inte för fem öre kunde stå pall en liten fåntratt har jag i all hast pysslat ihop ett provisoriskt skydd fram till det att vi kan lägga in en beställning hos Ammar Textiel här på nedervåningen av huset.
It ain't pretty.







Vi har en ny familjemedlem här hemma. Han heter Rattos och verkar gilla Tidsresenärerna på 9:an. Här sitter han bänkad.






Ja, ni ser rätt, han har damasker.
Vi åt goda kantarellmackor förut och efter det skulle J äta efterrätt. Jag fick ingen och blev såhär glad:






Fast egentligen är jag inte så ledsen för jag har köpt nya gymskor idag. De är lätta som luft och verkar riktigt trevliga.






Sen har jag dessutom tvättat, lämnat in min juridikuppgift och ordnat min klädhög, lite.

Igår var J:s hela familj på sin årliga höstshopping här i Malmö. Det var mycket trevligt må jag säga. Dessutom har det varit sk "kanonväder" (allting med "kanon" ställer jag mig mer än lovligt skeptisk till, men det är för att ni ska förstå vidden av finvädret) så jag har njutit i fulla drag. Nu är det nog bye bye finväder dock. Men jag ska ju jobba ändå. Gonatt.

Location:Ystadsgatan,Malmö,Sverige

Nu går skam på torra land

Ok. Jag har släpat hem ett paket som vägde as. Inte vet väl jag vad det vägde, jag vet bara att jag var tvungen att stanna fem gånger och skaka mina armar samtidigt som jag höll upp kartongen med benet mot en husvägg eller en papperskorg. Tidigare har jag sagt att sånt händer inte på Möllan, här får man alltid hjälp, jag har alltid fått hjälp när jag asat på grejer här.
Men inte nu. Nej nej. Ingen ville hjälpa mig och det kan ha att göra med att jag inte bad någon om det heller. Jag hoppades att jag skulle stöta på någon av mina elever och be denne hjälpa mig, men jag gjorde inte det och fick bära skiten hem själv.
Kartongen innehöll en månadsförbrukning av min mat och jag hade kunnat få den hemkörd och uppburen till kylskåpet om jag ville, men jag skulle ju jobba och kunde inte det.
Vilken arbetsdag jag har haft sen. Tre elever skulle jag ha, två kom, men samtidigt och en kom inte. Sen skulle vi på en föreläsning som gjorde mig så förbannad att jag drabbades av hjärtklappning.
En gubbe står på fullt allvar och undervisar OSS i det här med internet, som ju är det senaste, och Facebook och iPhones. Han säger på FULLT JÄVLA ALLVAR att det är rätt av eleverna att klippa och klistra från nätet och att allt annat är förlegat. Han säger också att lärare är dåliga därför att de aldrig har varit ute i verkliga världen och de är bara gifta med lärare dessutom. Ingen vuxen förstår en ungdom och by the way, framtiden är iPads, iPhones och PC-datorer där man kan visa nymodigheter som Facebook, Youtube, Twitter och fan vet.
Människan måste ju ha varit lobotomerad. Jag var så arg att jag fick farligt högt blodtryck där ett tag. En kollega räckte upp handen och frågade var kunskapen kommer in i det hela. Gubben svarar att han visst har haft med ordet i sin föreläsning, alla frågar var och han menar att det var när han sa "när skolorna inte har kunskapen". Jag mumlade "med en negation då eller?" innan han kom på vart det var och ja, med en negation.
Sen räckte jag upp handen och frågade honom hur han fick ihop det när han sa att kunskap var helt fel och att eleverna samtidigt skulle klippa och klistra, och inte tänka själva.
Då menade han att MAN JU VISST TÄNKTE SJÄLV NÄR MAN KLIPPTE OCH KLISTRADE.
EH?
Va?
Någon räckte upp handen och sa att det kanske är ganska typiskt för en person i hans ålder att vurma för de sociala medierna som om de vore nästa stora grej men att han inte insåg att vi redan jobbade med det och inte var så överdrivet imponerade efter ett bra antal år.
På vår skola jobbar vi bara i projekt, lärarna samarbetar hela tiden kring en slutprodukt och eleverna använder datorer hela tiden, de har MACAR sig tilldelade från dag ett på skolan.
En mac är en stor iPhone, med tangentbord.
Böcker är på väg ut, så dessa får man inte använda. Man kan dessutom inte klicka i en bok.
Alltså jag var på väg att resa mig. Till höger om mig hade jag två kollegor som inte var lärare men som väl såg min ilska och satt och fnissade åt hur arg jag såg ut.
Man undrar ju för fan hur i hela världen den människan kan fortsätta att sko sig på gammal skåpmat? Snart har han väl nytt material som handlar om att vi måste vara snälla mot varandra nu när samhällsklimatet har hårdnat då två plan flugit in i två stora hus i New York.
Herregud.

Efter denna föreläsning skulle jag gå och hämta mina nya byxor som hade lagts upp (med 15 cm!). Det slutade med att jag fick med mig två par byxor och en kjol. Fy fan. Men det känns bra. Här såklart.

En måndagsmorgon

Det ser ut att vara skitväder. Fint. Fint med raka besked från moder natur. Regn, blåst, grått och mörkt. Då vet jag.
Jag somnade nog lite någonstans mellan fem och sex och vaknade såklart när klockan ringde kvart i sex. Det var bara att gå upp. Jag vaknade tre inte bara för att jag var kissnödig som fasiken utan också för att jag var törstig som efter värsta dryckesslaget. Jag fick gå upp flera gånger och både kissa och dricka. Sen när jag gick upp vid sex så var jag inte bara törstig och fortsatt kissnödig utan också helt och fullkomligt utsvulten. Jag var så hungrig att jag trodde jag skulle kräkas en liten smula. Just nu är jag i ett läge där jag håller mig till mina näringsdrycker och välling och på morgonen är det vällingdags. Jag har nu fått i mig min välling och är nöjd och glad. Men shit. Jag brukar inte vara så hungrig trots min begränsade diet, men den här morgonen var det döden.
Jag passade på att smsa J när jag låg vaken inatt eftersom det var perfekt kvällstid för honom i Los Angeles. Han svarade dock inte och har heller inte skickat mig numret till sängföretaget. Detta får mig att tro att han är i något dumt läge där han inte har täckning.
Jag får väl bara vänta...

But you have a nice face

Bloggen Beyond Sizes (länk i listan) har tagit upp en intressant sak idag. Saker som tjocka får höra av folk. På Twitter har någon skapat en hashtag med just det och folk har skrivit vad de får höra. Förvånansvärt mycket känner jag igen och förskräckande mycket kommer från sjukvårdspersonal. Sköterskor som inte kan förstå att man har normalt blodtryck trots att man är överviktig eller läkare som gång efter gång struntar i det man är där för och som bara kan prata om övervikten. Thina, som driver bloggen, skriver om att tjocka stigmatiseras i dagens samhälle och att det är provocerande som fan att ta upp det.
Alla ni som blir provocerade av det borde bara växa upp och skärpa er. Det är en sak om man medvetet skadar sin kropp genom att skära i den eller inta gifter i tid och otid, men en tjock människa behöver inte nödvändigtvis vara en overeater.
Man är predisponerad för olika saker vilket forskarvärlden lite nätt har börjat nudda vid och medierna har ännu mer nätt nuddat vid att rapportera om det. För om man verkligen belägger det som jag och många andra tjocka vet om, nämligen att alla inte är skapta på samma sätt och att alla inte lägger på sig lika mycket av en identisk chipspåse, om man belägger det, då är det ju plötsligt mycket svårare att bara avfärda alla tjocka som lata, äckliga och lite mindre värda.
Det är dubbelt för mig att skriva sådant här för jag har inte pratat om mig själv som tjock, någonsin. När folk har sagt till mig "kolla på den affären med plus-size-storlekar" så har jag tagit illa upp och blivit deppig en god stund. Men vafan är jag för en människa som inte kan acceptera mig själv? I så fall kan jag prata mig varm som satan för allas rätt till sin kropp och ett lika stort människovärde som sin (icke-mördande) näste. Det där gäller alla, utom mig. Det är inte ok för mig. Jag är inte färdig med allt det där bearbetandet, men jag har i alla fall kommit en liten bit på vägen. Den lilla biten som gör att jag överhuvudtaget kan prata om saken.
Häromdagen satt jag och funderade på om jag skulle gå med i "Överviktigas riksförbund" på Facebook, men bestämde mig för att inte göra det. Bara för att jag var feg och inte vill ha det som en stämpel... som om jag inte redan har det och alltid har haft, av ALLA.

Jag minns en fest för länge sedan, kanske gymnasiet. Vi satt där, x antal tjejer och gottade oss i vår egen förträfflighet. Någon sa att "det är så coolt, alla här är snygga. Det är coolt att vi alla är snygga" och jag sa "jag är inte snygg". Svaret jag fick: "but you have a nice face". På engelska av någon anledning. Exakt de där orden. De sitter för alltid.

En sån där dag

Vissa dagar vill man bara gå hem och äta en påse chips MED dip och sen avsluta med en påse Polly och skölja ner alltihopa med Piña Colada. Men så kommer jag hem och kissarna är så fina och J har plattorkat min tröja så fint på köksbordet och visserligen kan jag inte slänga mig på sängen, men väl i soffan. Sen plockade jag upp Selma och la henne på rygg på min mage. Där låg hon snällt och väntade på att hon skulle få tillgång till ett finger att slicka, för att få komma ner.
Sen har jag räknat ut att jag bör få fast tjänst den 21 september, eller tidigare, jag vet inte var 50%-tjänst betyder. Är det att de dagarna räknas som halva? Isf är det den 6 september... men alltså allra senast den 21 september.
Men det blir inga chips, inget godis, inga piña... ingenting. Det blir soffa och sura miner.

Av daga

Aaaaaaah. Gordon Ramsay sa precis att om man vill ha riktigt god och fin mat lagad så ska man slänga sin kyl, så man köper ingredienser två gånger om dagen. J fick något drömskt i blicken.
Snart ingen tv, ingen kyl. J:s utopi.

Anyhoo.
Min bok om hertig Magnus är grym. Jag har ju sagt det förut att jag tycker att han ges alldeles för lite utrymme i historieskrivningen. Klart är att han flera gånger var deprimerad, eller att det var början på hans schitzofreni som plågade honom livet ut. Jag har inte kommit så långt än. Vad har har märkt är att hans brorsa Erik XIV som själv blev sjuk, innan dess var väldigt hänsynsfull och öm i sina brev till lillebrorsan. Magnus personal ville låsa in honom när han hade försökt ta sig själv av daga, men Erik XIV beordrade att han istället skulle bevakas dygnet runt och få möjlighet att ha människor och natur omkring sig. Extravak och terapi alltså. Mycket modernt.
Nu ska jag lägga mig och läsa mer. Trefligt.
Magnus friade till Maria Stuart förresten, visste ni det? (Han fick nej, uppenbarligen)

30 dagar och sen fem till

Till höger där har ni antalet dagar kvar innan jag får ta av mig dräkten. Lägg på fem dagar så har ni också dagen då jag får börja äta. Det har eskalerat och varit dåligt men nu vet jag i alla fall. En månad verkar jag klara av att äta.
Det är ju fint.
Således kommer det att bli strålande som bara den i början på september för mig. Förhoppningsvis finns det också en ny säng i hushållet då.
Komsikomsikomsi sängen.

Fast vi vet inte riktigt hur vi ska få upp den i lägenheten... den består av olika delar och de som kör ut den vill absolut inte hjälpa till. Ok. Så de kanske kan lasta av den och sen står den i porten. Alla delar går inte att asa in i hissen samtidigt (skulle jag tro) eftersom varje madrass är 1x2,20 m stor. Sen är en av madrasserna 2x2,2 m, men den är lite sladdrig och kan förhoppningsvis böjas lite. Äh, det löser sig.
Kom bara sängen. Kom.

Jahaja

Jag har just lagt ut ett objekt på Tradera, för första gången i mitt liv. Det ska bli spännande att se vad detta leder till, om något alls.

Jag har ett läge nu som inte alls är bra, till slut har jag varit tvungen att ge efter för dumsjukan och hålla mig till flytande helt och hållet. Men det gör inte så mycket, för jag har ju mina dietistdrycker nu. De är väldigt trevliga. Väldigt trevliga. Många av dem smakar bra.

Joråsåatte...
Äh.

Hur det fungerar (enligt mig)

Jag har fått ett tips om att testa läkemedlet Alli för mina bekymmer. Det använder fettet som man äter som typ... eh, smörjmedel på insidan av magen vilket gör att saker och ting passerar väldigt smidigt. Mitt problem har ju varit att saker och ting inte gör det utan istället pajar mina insides.
Men jag är inte såld. Inte alls.
Alli verkar fungera som antabus mot fet mat och används som bantningspreparat. Jag tycker inte att det är särskilt bra sånt där. Om man inte har viljan att lägga av med fet mat på egen hand så kommer man inte att klara det, är min inställning till det hela. För att klara något så jobbigt som en lång kamp mot vikten så måste man vilja det så mycket att det sprutar ur öronen. Man måste vilja, vilja och vilja och bara ha detta i förgrunden i huvudet mest hela tiden. Annars orkar man inte. Man kan inte lite halvt gå ner på onsdagar och söndagar, det går inte. Har man den viljan, då behövs inget antabus. Om man på konstgjord väg måste hålla sig borta från fet mat, då har man inte klarat det, utan man har blivit fastbunden.
Det är min inställning till sådana preparat och därför gillar jag dem inte så mycket.
Sen finns det andra preparat, sådana som ger mer energi och sådana som ökar ämnesomsättningen och det är en helt annan sak. Men de fungerar inte för fem öre om man inte själv använder sin energi eller har bra energi att omsätta.
Därför tänker jag inte ge mig på den här strategin eftersom jag rent principiellt är emot sådana här läkemedel.
Dessutom skulle jag byta ett sjukdomstillstånd mot ett annat och jag vet inte... det är bättre att saker stannar för länge i magen även om det gör väldigt ont än att jag måste ha blöja på mig. I vilket läge är det ok att inte vara stabil i magen? På stan? När man är med vänner? På jobbet? Under träning? På väg till jobbet? Hemmavid?
Jag jobbar inte på en toalettfabrik så det är inte aktuellt helt enkelt.
Jag kan inte se i vilken situation Alli skulle vara bra faktiskt, i vilket livsöde? Om man är så överviktig att man har hälsoproblem av det så måste man själv vilja för att boten ska fungera. Man är i sin fulla rätt att inte vilja, men då kan ingen läkare eller annan komma och rekommendera ett litet plåster på ett stort sår som måste rensas ur och sys.
Det fungerar inte så.

Måndag morgon, mycket strålande

Alltså: jag är inte den som är den, jag kan gärna erkänna när jag har fel. Det ska jag göra nu.
Jag har haft fel.
Den här vällingen är inte alls så dum. Inte dum alls. Nej nej nej.
Jag kan rekommendera det här med välling. Det är snabbt som ögat, mättande som en gräddtårta och faktiskt lika gott som typ.. youghurt eller annan morgonmat.
Det var dagens utläggning.

På söndag åker vi på en liten tur på 113 mil upp till mina gamla hemtrakter. Vi ska åka upp i en 740 från 1987 och vi hoppas på att den kommer att hålla ihop. Igår var vi på Mediamarkt och köpte en batteridriven högtalare att koppla till iPhonen. Jag ska ladda ner dokumentärer och sommarprat och musik och ljudböcker och kanske språkkurser till vår resa. 113 mil, av vilka kanske tio är på en motorväg, det kommer att ta sin lilla tid. Jag gissar på 17-18 timmar. Men det blir fint, för sen när vi är framme ska vi leva friluftsliv med fiskar och fjäll och grejer. Det är en race mot benen detta, som det känns nu skulle jag inte kunna promenera till ICA, än mindre bestiga Sylarna... men mycket kan hända på en vecka. För en vecka sen såg mina ben riktigt illa ut, nu är de, eh ja, bättre.

Jag anar dessutom blå himmel idag. Hur är det möjligt? Det skulle ju regna och vara svinkallt i hundra år. Jaja, jag tackar och tar emot.
Det har dock regnat inatt, vilket är bra, för igår låg det en man här på vägen och blödde en massa och det hade varit ganska blä om blodpölen låg kvar där. För att inte tala om mannen. Ambulansen tog sin sweet tid på sig och sen kom två. Vi såg här ovanifrån hur han låg medvetslös på gatan med en massa folk runt omkring och blod vid sidan av sig. Vad som hade hänt vet vi inte, men en cykel var inblandad. När ambulansen kom så fick de upp honom i sittande och sen fick han stappla till båren. Om inte en blodpöl hade varit inblandad hade jag trott att han var askalas, men det är inte lika säkert nu. Han hade nämligen ett hål i huvudet.
Jag tror inte att han hade blivit skjuten, för det kom aldrig någon farbror blå.

Jag vill flytta till Kirseberg.