Söndag den 13e.

Dagens dag:
Jag har vaknat, givit katter mat och sedan sovit lite mer. Ljuvligt. Jag tror att klockan var halv tio när jag till slut pallrade mig upp, och trots tiden var jag fortfarande trött. Jag minns inte när jag senast gick upp så sent. Det var gudomligt.
Sen pysslade vi lite här hemma och gick sedan ner till Triangelen för att köpa mina speciella matvaror så att jag klarar mig en vecka till med det här helvetet. Det närmsta Apoteket hade det inte, så vi gick till nästa som bara hade en liten sorglig produkt. På vägen till Apotek nummer tre (det låter dramatiskt, men här ligger Apoteken med 10-50 meters mellanrum, så det var inte så farligt) sprang vi förbi en Life-butik som hade lite allt möjligt. Utmärkt. Människan som jobbade där kunde pressa ur sig tre otrevliga ord, allt som allt, så jag lär inte gå tillbaka.
Sen gick vi sakta sakta hem, via ICA för inköp av toapapper, kattmat och kattsand. Anledningen till att vi gick så långsamt var för att stackars J är halt. Han har fått en muskelbristning i vaden som gör att han haltar ganska illa. J haltar inte i onödan, så han har säkert ont. Därför tycker jag att det är en ganska dålig idé av honom att bada i havet idag. Men han får väl göra det om han så gärna vill.
Väl hemma skulle jag kolla lite på lite medical-program, men jag somnade som en död och sov i nästan tre timmar. Det var otroligt skönt. Alla katterna ovanpå mig (de är bara två, men ändå) och filt och mys. Ytterst trevligt.
När jag vaknade fick jag ett ryck. Ljudbok i öronen och sen gav jag mig på de kartonger som J vecka ut och vecka in underlåtit att packa upp. Så jag gjorde det. Därmed är alla lådorna uppackade och en ganska stor andel av dem är uppackade av mig. Hade jag inte gjort det så törs jag nästan inte tänka på hur det skulle ha sett ut här nu. Vi hade knappast haft en fungerande vardag. Jag hade varit skittrött, svulten och dessutom galen av alla dammsamlande lådor överallt och att man inte hade de grejer man skulle ha.
Så mycket för mina principer att inte bli någon passopp. Men jag får se till min egen mentala hälsa först och främst.
Nu nalkas nog bad. Toodeloo.

Location:Sofielundsvägen,Malmö,Sverige

Psykolog kanske

Jag önskade mig ersättning av Skånetrafiken den 29 december gällande en resa jag företog mig den 23 december. Jag har inte hört något och det ser ju ut som om jag inte kommer att göra det heller.

Jag kan väl överleva den besvikelsen, men varför är det så?

Något helt annat:

Vad är det som felas mig? Det känns på något sätt som om det är väldigt kopplat till psyket det här magonda. Jag får så ont att jag måste ligga och andas. Det är verkligen allt jag kan göra. Men långa stunder är det helt lugnt... vad fasiken är det för något? Igår och inatt var det några tillfällen jag kände "nu kräks jag" men bara en gång kom jag så långt som att jag satte mig på toagolvet innan det gick över. Men allt känns oerhört opålitligt. Så fort jag börjar tänka på saker att göra, rada upp dem i mitt inre, då blir det skarpt ont i magen.

Samtidigt håller jag på att bli galen på att jag inte har något projekt nu. Jag har jagat läkare, inte kunnat äta, opererats, återhämtat mig, letat lägenhet, planerat flytt och nu flyttat och plötsligt har jag inget i fjärran att sätta siktet på. Det känns otroligt jobbigt faktiskt.

Det verkar kanske larvigt för er som läser, men det är sant.

Vad ska jag göra? MÅSTE man ha ett projekt på g? Jag kan inte slappna av, men jag kan inte göra något heller, för då får jag ont i magen.

Vafan?

Helgen i bilder

Jag rättade färdigt alla proven som jag fått.




Bert satt fånigt på J:s dator.




Fira helg på Tröls.




Åka till Ikea och se rolig elefant.




Vi har flyttat till demonstrationsstråket. Neat.







Bamsen har problem.







J fixar med Ikeagrejorna.




Tavla i hallen...




Gardiner i sovrum.




Mys gjort av mig till J som tack.




Slappt i soffan med en kisse på varje sida.







Gos på mamma.

Location:Falkenbergsgatan,Malmö,Sverige

Love proffsighet

Jag vet att det finns många som gnäller på Eon och tycker att de är dumma, osmidiga, tar tid på sig och allmänt fular sig. Dessutom är folk arga på vad el kostar nu i dessa tider.
Jag är inte en av dem. Jag gillar Eon. Speciellt när jag har en massa andra storföretag att jämföra med som faller platt i jämförelse.
Jag ska berätta varför:
Jag flyttade ju förra helgen men har dubbla lägenheter under januari. Min städfirma kommer till gammellägenheten på måndag och idag var jag och J där för att fixa med det sista. Elen var avstängd konstaterade vi när vi hittade en mjuk hårdost i kylen. "Konstigt" tänkte vi men inte mer på det sen. Förrän clevör clevör J undrade hur städfirman skulle kunna utföra sitt städande utan el. "Det var en jävligt bra fråga hörrö" svarade jag och insåg ett väldigt stort problem. Hur hade jag kunnat vara så dum att jag stängde av elen själva flyttdagen? Jag skulle ju se till att få det städat. Hur tänkte jag? Sen kom jag på att jag faktiskt hade tänkt. Jag hade sagt upp abonnemanget men först den sista januari, just för att jag skulle städa. Så jag insåg att jag var tvungen att få tag i Eon, ringde och fick bara veta att det inte var vardag. Såklart, vad tänkte jag med? Men sen lyssnade J på telefonsvararen och snappade upp något som jag inte hört i mitt hispiga tillstånd: nämligen ett annat nummer. Felanmälat för strömavbrott.
Jag provade att ringa och fick komma fram efter fem minuter. Kvinnan jag pratade med var otrolig trevlig och tillmötesgående. Hon kunde sitt jobb och såg direkt i mina uppgifter både att elen var frånkopplad samt att den inte skulle vara det förrän den 31 januari. "Vad fan är det som har hänt här? Ursäkta språket" sa hon och jag skrattade åt henne. Men hon kunde ju ordna direkt. Hon frågade om jag kunde stå ut med att vänta med elinkoppling i 45 minuter och jorå, klart att jag kunde. Problemet var bara att jag skulle behöva gå ner och klicka igång det själv nere på centralen som ligger i källaren där jag bodde. Det rummet har inte jag tillgång till och om jag inte kunde få tag i vaktisen så skulle jag ringa igen. Jag kollade på hemsidan och såg att vaktisen hade telefontid och möjlighet att ta emot förfrågningar först på förmiddagen imorgon. Städisarna kommer på morgonen och då måste de ha el, så det var bara att ringa till Eon igen.
Kvinnan som jag kom fram till den här gången tittade snabbt igenom mina uppgifter och visste precis vad jag dillade om. Hon lovade att skicka nisse/nissar till att slå på det hela någon gång under eftermiddagen och de skulle ringa mig när de kom. (Som tur är är min nya och min gamla lägenhet nära varandra)

Är inte det service så säg? Ok att det var en miss från Eon att koppla ifrån, hade jag upptäckt det imorgon bitti hade jag väl inte varit så positiv men ändå. De kunde ordna med det hela på tre röda och var så tjänstvilliga så. Dessutom var de personerna som jag pratade med proffsiga och verkade ha ett väl fungerande system i ryggen där all info fanns att få.
Dessutom: jag har bara sagt upp abonnemanget en gång, flyttat det en gång och grejat med det en enda gång: och si det har fungerat! Jag har inte behövt ringa och dubbelkolla eller något. Det har fungerat (minus den här lilla fadäsen). Alla kan göra misstag och jag tycker att alla är tillåtna några misstag innan man börjar förtjänas att slaktas så som jag gör med ett visst företag här i bloggen. Men det företag har tabbat sig på de mest elementära grejer alldeles för många gånger. De är otrevliga i telefon, kopplar bort, kopplar fel, vet inte vad andra gör, skriver fel i sin dokumentation, vägrar ta till sig min uppsägning och skickar defekta grejer om och om och om och om igen. Nu måste jag lämna igen min router och till det har jag ingen låda utan bara en klisterlapp. Varför har jag ingen låda? För att jag varit tvungen att lämna in den på lagning två miljoner gånger och varje gång har de behållt lådan. Jag hoppas på att jag ska kunna lämna in den på butiken nere i stan, annars får jag problem.





Tomt i lägenheten.

Location:Falkenbergsgatan,Malmö,Sverige

Ocool

Jag har väl alltid varit hemmakär. Tror jag? Jag vet inte, men jag upplever det som om jag inte brukar vara som mest bekväm ute på äventyr utan snarare hemmavid. På det sättet vet jag att jag kan ta igen mig om jag skulle bli störttrött. Eller om jag skulle få sovstress. Jag vet inte varför jag är sådan här. Men med de senaste åren har jag börjat inse att det inte går att jobba och slarva med sömnen, jag kan inte det. Andra kanske kan det, gudarna ska veta att mina närmaste vänner som alla är äldre än mig verkar klara att vara uppe skitlänge och ändå komma upp och vara pigga på jobbet. Jag klarar det inte. Jag måste se till att allra senast vara hemma kvart över tio. Helst vill jag vara klar för sängen klockan tio, men jag är alltid den allra tidigaste och tråkigaste och otåligaste. Det är tråkigt, men så är det.

Nu, nu är sakerna helt andra. Nu vill jag så gärna vara hemma att det känns rent fysiskt. Jag vill bara vara i min nya fina lägenhet och bo. Jättejättegärna vill jag det.
Men jag kan inte, jag måste såklart jobba och idag måste jag jobba till halv nio på kvällen. Festligt va? Vi har öppet hus. Det är viktigt att elever söker till vår skola, så jag måste vara där och säga tjenna.
Imorgon kommer några vänner hit för att kolla på lägenheten. Fint så. Sen föreslog någon av dem att vi skulle göra något i helgen också, men jag slog reflexmässigt bakut. Jag vill inte GÖRA något (annat än sånt som har med bonadet att göra), jag vill inte gå ut från min fina lägenhet. Jag vill vara här och ta det löjligt lugnt i helgen. Jag behöver vila.

Så förlåt alla som tycker att man ska vara cool och i farten och uppskatta grejer som att vara ute på stan till sena timmen och yada. Jag är väl ocool då.

Morgon

God morgon. Klockan är tjugo i sex. Snart ska jag bege mig. Den första jobbdagen i nya lägenheten. Jag. Vill. Stanna. Här.

Jag vill få upp gardiner. Framför allt vill jag lämna ifrån mig min gamla lägenhet och bara verkligen kunna slappna av.

Huset

Inga gardiner än - men det artar sig.

Location:Falkenbergsgatan,Malmö,Sverige

Slem

Hur kan något vara så svårt att bära som åtta stycken ihopfällda flyttlådor? Det hade varit lättare att bära ner en fientlig insmord ål gjord av enbart slem till förrådet än det som jag just utförde. Till slut gav jag upp och tog dem en och en. Sen skulle de in i förrådet. Jag knökade in dem med hjälp av dörren, låste låset och släckte lampan. Dit ner ska jag inte igen.

Hur går det i lägenheten då? Jo, för ett otränat öga ser det nog ganska färdigt ut. J har en del lådor kvar i ett rum men nu orkar jag inte packa upp mer. Jag ignorerar det så länge. Men vi har inga gardiner och ingenting på väggarna. Så länge det inte finns några gardiner är jag inte nöjd. Innan dess: inga bilder.

Så är det.

Komma ihåg

Note to self: mina jobbnycklar är i ytterfacket på min svarta väska, liksom räkningar och aktuell post.

Näst sista

Jaaa... nedräkningen är påtaglig nu. Jag har ätit min näst sista frukost här, duschat för näst sista gången här, sminkat mig för näst sista gängen här, gått upp en jobbmorgon för sista gången här, gett katterna mat för näst sista gången här...

Ja käre värld. Det finns inte många grejor kvar kan jag säga. Soffa, säng, hylla, tv, byrå och fåtölj i princip. En djuptallrik med en sked för frukosten är det enda som vi har sparat i köket. Inget glas, ingen kopp, ingenting. J har till och med packat ner sin kaffemaskin.

Nu är det avfärd till jobbet då, för sista gången från Sofielundsvägen. På jobbet har jag f.ö. en blombukett stående. Den fick jag av en kollega som uppskattade att jag rensade ur kylskåpen från allt äckel. Blommor! Till mig! Fasiken vad trevligt det är.

Nu: banzaii.

Trettonde

God morgon. Klockan är snart tio i sex. Nu fär ma snart till jobbet. Först ska jag banzaiia.

Efter jobbet ska jag bära grejor och dona. Jag längtar.

Gud vad Gokväll är tråkigt. Varför är det på tv nu? Nyheter ska det ju vara på morgonen. Gnyl.

Mittpådanrant

Jag är trött. Men det känns ändå som om jag skulle kunna upprätthålla den här regimen där jag går upp fem och är på jobbet strax före sju för att hinna rätta prov innan jag börjar med eleverna. Jag har ingenting att komma med på kvällarna, utom möjligen rent fysiskt arbete som träning eller i nuläget - flyttning. När det gäller mentala insatser är det dock ganska skralt. Speciellt nu när det är så många saker i huvudet.
Ikväll ska vi således ut och äta. Jag kommer inte att kunna äta har jag insett idag. Under en tid har jag levt som om jag vore helt normal. Ätit saker och så. Helt galet, hur kan jag ens tänka på det? När jag var hos läkaren nu senast frågade hon om jag hade testat de olika flytande ersättningarna som finns och saltlösningar och sånt skit. JORÅSÅATTE, sa jag. Under 2010 åt jag mat under fyra månader och drack mat under åtta månader. Med liten röst la jag till ”ja, alltså, jag hade ju hoppats att kunna leva normalt eller i alla fall sträva mot det”. Men när den nya läkaren (vilken i ordningen vet jag inte) även hon inte har några fiffigare idéer än att jag får äta flytande föda månader i streck blir jag lite... less. Ledsen. Uppgiven.
Men vem har tid att hålla på så? Det är bättre att göra som de säger och sedan njuta av att inte ha ont. JAJAAAAA.

Jo

Kylen och frysen är gamla. Det är det jag stör mig på.

Stånk

Idag var jag på jobbet nästan en timme i förväg för att rätta prov. Jag rättade tio prov och sen kom det elever och kollegor och andra arbetsuppgifter och ja. Sånt.
Sen hade jag den stora lyckan att inte ha något inbokat på eftermiddagen/kvällen så jag kunde gå hem genom stan och göra några ärenden som jag behövt göra ett tag. Jag glömde dock att köpa vitt spackel. En annan dag tydligen.
Sen gick jag direkt hem till nya lägenheten och lämpade av det jag köpt på stan. Dessutom har jag nu gått på toa i nya lägenheten för första gången. Jag var kissnödig från första steg från Ubåtshallen där jag jobbar, men jag orkade inte vända och tänkte att jag borde kunna hålla mig i en timme. Det var knappt. Men tur då att lägenheten på Falkenbergsgatan fanns. Sen gick jag hem till min gamla lägenhet och mötte J där som hade några lådor färdiga som han skulle frakta över. Så vi tog Peter (säckkärran), en massa mat från kylskåpet, J:s lådor och min dator och begav oss över gatan och runt hörnet. När vi kom upp i lägenheten lyckades J administrera internetabonnemang så nu har vi det också i nya lägenheten. Fint.
När vi kom hem vände J i dörren för att gå hem till sig och packa lådor där. Det har tagit längre tid och krävt mer lådor än han trodde så han har en del att göra. Själv började jag direkt bära grejer som jag orkar bära. Det blev en hel del vändor innan jag tog en liten paus mellan 20-21, sen satte jag igång igen några sista varv. Nu är jag parkerad i soffan och här lär jag sitta nu till kossorna (eller J) kommer hem. Jag orkar inte göra något alls. Inte blinka, resa mig, borsta tanden eller gå till sängen. Eller klicka på "publicera inlägg".
Imorgon är det firande av 30-årsdag. Dålig timing. (Inte min)




När jag gick hem kom den här svanen plötsligt ut bland husen. Varför?









Längtar dit.

Location:Sofielundsvägen,Malmö,Sverige

Lång dag

Idag skulle man kunna sjunga den här musarnas julsång som handlar om att sy och feja och allt sånt där. Puh. Puh.
Jag var uppe strax efter fem för att förbereda inför första jobbdagen, på jobbet har jag planerat som en vettvilling. Efter jobbet har jag tränat hos sjukgymnasten i en timme. Jag har rättat några nationella prov och rapporterat in dem. När jag kom hem så var det tvätt, sista för denna bostad. Sen har vi fraktat lådor, hur många vet jag inte men vi höll på i flera timmar. En bokhylla hann vi också frakta innan orken tog slut. Två strandstolar. Ja, ni märker på meningsbyggnaden hur trött jag är.
När det fick vara nog var tvätten torr och skulle tas reda på. Sängen skulle bäddas. Katterna skulle klappas... min rygg är döende och mitt medvetande också. I alla fall för nu. Jag höll på att somna i strandstolarna i nya lägenheten som för övrigt ska golvläggas först nästa vecka. Hur är den planeringen? Jaja.. skitsamma.
Skitsamma allt. Nu ska jag borsta en tand och lägga mig.




Trångt i badrummet.




Vi ser bra in till grannarna.




Trots att taklampan hemma av någon anledning gick sönder idag var vi tvungna att böra en till nya lägenheten. Det var mörkt.




Jag gillar inte de där gamla vitvarorna. Dö!




Det tar sig.




Jag parkerar nummer 26 och ser fram emot nummer 22.

Location:Nobelvägen,Malmö,Sverige

Dra ihop

Det var lite motigt imorse, minst sagt. Med imorse menar jag för en timme sedan, tjugo över fem. Jag ska till sjukgymnasten idag, vi ska tvätta, vi ska flytta alla lådorna för målarna har lovat att vara färdiga imorgon och dessutom ska jag jobba för första gången på nästan tre veckor. Det har varit bra tre veckor. Helt nödvändiga. Utan dessa tre veckor hade jag nog varit i den där berömda väggen nu. Inte för att jag är så långt ifrån den nu, känns det som. Varför har vårt nya badrum inga handdukskrokar? Brukar inte alla badrum ha det by default? Min trähyllagrej som varit min räddare i nöden är helt fel i badrummet nu, inser jag. J sa det lite mjukt igår och backade så fort jag tittade på honom efter att han sagt det, men han har ju rätt såklart. Han har oftast rätt den jäveln. Förutom när det gäller vissa fixa idéer om att man inte får göra något på söndagar eller att man kan skjuta upp vissa saker till otroligt sista sekunden.

Idag släpar jag allt till jobbet. Dator, youghurt, laddare, träningskläder, handduk, shampo och den baletten... ja ni vet. Sen när jag kommer hem, framåt halv sex eller så, sex kanske, så är det tvätt av alla prylar vi har kvar här. Det är antagligen sista tvätten här i hushållet. Nice.

Vi har nog lagat vår sista mat här också. J är ju den som oftast lagar mat, men han säger att han vägrar så det är nog en sak till som vi har lagt till handlingarna. Det mesta är nu i nya köket. Jag har städat för sista gången. Om någon vecka kommer en städfirma, men jag gör det inte igen här. Jag har nog fem duschningar kvar här (eller fyra, beroende på om jag duschar hos sjukgymnast), fyra jobbmornar, fem vardagskvällar... ja ni fattar. Det börjar dra ihop sig.

Sista kvällens rant

Vad har jag gjort under alla mina lediga dagar? Inte så lite kan jag meddela. Jag har varit i vartenda skåp, varenda låda, varenda skrymsle och varenda vrå och rensat, plockat, sorterat, packat och framför allt: slängt. Jag köpte en rulle med jättestora sopsäckar i masstal. 10-15 stycken kanske, jag vet inte. I vilket fall som helst har jag nästan gjort mig av med alla. Det har slängts kopiösa mängder grejer från den här boningen under de här senaste veckorna. Ni anar inte. Möjligen hade jag kunnat gjort mig en halv hacka på alla grejerna, men jag skiter i det. Det är värt mycket mer än en halv hacka att bara få hiva skiten och sen inte se tillbaka.
Det finns dock ett problem med detta i Malmö. Sopbilarna kommer inte fram och sopgubbarna kan inte dra sopkärlen. Det är för mycket snö. "Så mycket snö kan det väl inte vara?" tänker ni, ni från Norrland som läser flitigt. Men jag måste påpeka att jag också är från Norrland, närmare bestämt Järpen i Jämtland och där är vi inte blyga för lite snö. Det har fallit MYCKET snö här i Malmö, inte tu tal om den saken. Även med mina mått mätt. Det kan man ju absolut leva med, om man har en spark och lite tid. Men jag har ingen spark här nere. Framför allt har jag inget sparkföre, för vad gör Malmö kommun när det faller flingor? De ringer 112 och sen går de ut med saltkaret. Allting blir en enda sörja och istället för att ploga bort sörjan gör de... inte ett skit. Just nu töar det som sören och det leder till att allt som ligger på de höga husens tak faller ner med dunder och brak. Det har varit varmt, sen kallt, sen varmt igen och alla vi som är lite vana vid minusgrader vet vad som händer då: is. Issjok på marken som gör att man går ut med fara för liv och lem och issjok på taken som gör att man går ut med fara för liv och lem.
Men vad ska man göra då?
1. Skotta trottoarerna - direkt
2. Ploga vägarna - direkt
3. Forsla bort bilarna som står mitt ute i vägen för att de inte vill parkera där det är snö
4. Sluta salta och börja grusa
5. Skotta taken
6. Sätt ut fallskydd längst ner på taken
7. Ha små akutmottagningar på vårdcentralerna för folk som ramlat och gjort sig småilla
8. Ha vinterdäck på bussar
9. Byt ut ledningen på SJ samt Trafikverket
10. Dimensionera gatuavloppet så att det tål snösmältning

Nå.
Det var egentligen inte det jag skulle skriva om, utan allt som jag gjort på lovet och att nu lovet är slut.
Det är slut. Jävla skit. Jag vill inte börja jobba INNAN flytten. Jag vill flytta och sen jobba. Huga.
Vi var i lägenheten nyss och packade upp en badrumslåda och hängde upp lite klänningar och grejs. Målarna ser ut att ha kommit en god bit på väg. De har gjort allt, vad jag kan se, utom precis den sista väggsnutten i vardagsrummet där det ser ut som om de har fått slut på tapet. Alla lister, dörrar, väggar, fönsterfoder, dörrfoder och annat mög är målat. Det som skulle tapetseras är tapetserat (utom den där väggsnutten, kanske tre våder). Tråkigt är att golv också ska läggas och har vi tur gör de det på en-två dagar i veckan här nu. Har vi otur tar det en-två månader och blir färdigt någon gång i maj eftersom de inte börjar förrän i mars.

Men det börjar nalkas nu. Lägenheten ser riktigt fin ut och mina (tvåmiljardersmiljoner) sminkgrejer gör sig bra i badrumsskåpet. Bäst för målarna att de ger FAN i mina grejer imorgon när de ska dit. De har gjort sig mer än lovligt hemmastadda... kanske kan installationen av lite grejer göra att de inser att de faktiskt är i någons lägenhet och inte bara på en byggarbetsplats där de får göra vafan de vill.
Nätet skulle vi kolla in idag också. Det fungerade såklart inte. Varför ska något gå smidigt? J är on it i alla fall. Tack gode gud för honom. (Av andra skäl också)
Snart: jobb.



Roliga nya ställen tycker kissar.



Låda rullas av Peter (säckkärran). Våra gjutjärnsgrejer är där i.




Min nya port.

Location:Falkenbergsgatan,Malmö,Sverige

Warum

Några frågor:

-Varför ser det inte ut som om någonting har hänt i lägenheten dag ut och dag in. Behövs det verkligen en hel arbetsdag för att måla några lister?

-Varför använder målarna vår tallrik till något?

-Varför har målarna en porrtidning i vårt badrum?

-Varför jobbar målarna på en helgdag samt lördag och söndag? Får de ob för det?

-Varför har vår hyresvärd ännu inte svarat på mailet?

-Varför visste inte vår hyresvärd, som har sitt kontor i huset där vi ska bo att förråden var i källaren i en annan nedgång än den vi gick ner i?

-Varför skyndar sig inte vår hyresvärd att fixa med den potentiella fuktskadan i köket?

-Varför har vi fått lägenhet nummer 22? Vad är oddsen för det?

-Varför skottar bara min nuvarande hyresvärd bort den allra mjukaste och blötaste snön och låter 2/3 av snön ligga kvar (när de nu ändå skottar)?

-Varför tar jag inte tag i det här med att jag är alldeles för otålig och har alldeles för höga krav på att folk ska sköta sina jobb?

-Varför går inte tiden fortare? Jag vill flytta NU!

Godmorgon Skåne

Det är alltid otroligt festligt att gå upp före Gomorron Sverige har börjat en vecka då man har lov. Det är trevligt.

Nu ska jag snart sätta på mig strumporna och åka till Lund. Snälla, snälla, snälla, var inte idioter som inte lyssnar på mig och som har många fler mer intressanta saker att göra. Det är så jobbigt.

Igår var vi i lägenheten en sväng med tre lådor. Det hade kunnat gå skitsmidigt att rulla dit dem på min nya säckakärra om det inte var för den f.d. packade och numer saltade snön som inte duger något till. Det är ju inte så långt, men det är några meter och det blir störigt nog. Störigast av allt är att jag inte kommer att klara att rulla dem själv. Jaja. Tre lådor överflyttade i alla fall. Grejt.

Målarna hade inte kommit någonvart såg det ut som. De hade skrapat hallen, vilken de inte hade skrapat igår, och det luktade väldigt mycket damm men annars såg det kalt och tråkigt ut. Jag gissade att de hade slipat och på vissa ställen spacklat, men de hade lämnat hål med plugg i. Jag oroar mig för idag och kommande dagar för hur mycket jobbar man på en afton? Imorgon lär de ju inte jobba, det kan jag förlika mig med, men på fredag? Snälla, jobba på fredag.

Nu: strumpor. Tjo.

Svar

J brukar skratta åt mig och tycka att jag förväntar mig svar för snabbt på mail som jag skickar. Kanske är det så, för nu sitter jag här och irriterar mig på att min nya hyresvärd inte åtminstone kan skriva och berätta att han ska återkomma med svar, att han sett mailet, att han ska svara senare idag eller imorgon. Jag har tillträde till min lägenhet och mitt förråd sen igår och än har jag inget förråd. Konstigt.

Jag har påpekat en potentiell fuktskada och att jag inte har sett något besiktningsprotokoll, men jag hör inte ett pip tillbaka.

I mellandagarna skrev jag till samma person där jag frågade när jag kunde hämta nycklarna på måndagen och om jag behövde ta med annat än legitimation. Inget svar har jag fått på det heller.

Har jag för bråttom? När kan man börja tycka att det är dags att få svar på mail? Efter en vecka? Två? En dag? Någon timme? Vad?

I mitt tycke är en arbetsdag absolut maximalt. Men jag kanske är ute och dillar? Vad säger ni?