Öppet brev till er som bröt er in i mitt förråd och förstörde och gick igenom mina barndomssaker:
Nu slänger jag allt vad politisk korrekthet heter ut genom fönstret för jag är jävligt förbannad. Jag är inte ofta förbannad och när jag är det får jag sällan ut det jag vill ha sagt eftersom jag hämmas av en god uppfostran och av att jag alltid börjar gråta när jag blir riktigt arg. I bloggen kan man inte gråta och det är jag jävligt glad för.
Det enda som ger mig lite tröst i det här är att ni verkar vara idioter. Nu menar jag inte riktigt sådana här lite dumma bovar som i Pippi Långstrump utan jag menar att ni verkar vara efterblivna på riktigt. Till vilken gruppering ni hör har jag ingen aning om, white trash eller kriminella invandrare, det skiter jag fullständigt i. Jag ser ner på er i vilket fall som helst. Jag ser ner på er så in i helvete för att ni aldrig har och aldrig kommer att göra något vettigt med era liv. Men det är ju klart, är man född till idiot med föräldrar som också är idioter så är det kanske inte direkt en rak väg in på universitetet.
Er strategi är istället att bryta er in i folks förråd och vända uppochner på alla lådor och gå igenom alla grejer. Överst i högen bestående av det som en gång var mina barndomssaker låg ett skrin med ett dussin silverskedar från Jämtland, värda åtskilliga kronor. Dessa hade ni inte fattat var värdefulla och det gör mig ganska road. Jag såg att ni noga hade studerat en gammal kamerakartong men antagligen insett att den innehöll intet. Det var väl det enda ni kunde få era små och förkrympta hjärnor kring - att en kamera kunde vara värdefull.
Men ni förstår, jag är inte som er, jag är inte en illaluktande outbildad, ouppfostrad idiot med tandlösa föräldrar och kackerlackor i sängen. Jag har knappast min digitalkamera där uppe, eller någon annan hemelektronik. Skedarna var en miss, de hade jag inte tänkt på, det ska jag faktiskt tillstå.
Ni är Malmös avskum. När jag ser sådana som er ute på stan så projicerar jag allt mitt hat gentemot er och sådana som er. Varesig det handlar om white trash eller något annat. Folk som uppenbart bara inte duger någonting till, och som lever på andra genom brottslighet, er har jag ingenting till övers för. Man har ett liv som man har ansvar för och ni och era föräldrar har uppenbarligen inte tagit tillvara på era liv. Synd om er är vad det är. Det är så jävla synd om er för ni behöver så mycket men har inte ens förstånd att inse det.
Ta era tandlösa släktingar, era vidriga cigaretter, era utsvängda äckliga jeans, era idiotiska små hjärnor och gör oss alla en tjänst: dö.
Allvarligt talat alltså. Ni skulle göra omvärlden en tjänst, ni vidriga, vidriga, värdelösa människor.
Inlägg
