Aldrig i mitt liv

Jo.
Aldrig i mitt liv har jag varit i så här dålig form. Det är helt sant och det är knappast någon nyhet för någon. Jag har ont överallt. Jag får ont i ryggen, nacken, fötterna, knäna, händerna, huvudet och allt däremellan. Jag var precis på vippen att börja träna två månader efter förlossningen. Då blev jag förkyld, och sen träffade jag min barnmorska som sa "DU FÅR INTE!".
Tydligen är det helt livsfarligt och jag kan räkna med framfall och alla andra typer av fall om jag ger mig på något så dumt. Crosstrainer. Det kunde gå bra. Och riktade övningar.
Jag har en kompis som är pt och jag har funderat på att engagera henne, för att få övningar som jag sedan kan implementera själv. Det är ju inte som om jag har råd att betala henne 700 spänn i timmen mer än en gång, knappt ens det.
Jag var på Malmös nya Sats idag för att kolla läget och få känsla och så. Men känslan var att det var lite för långt bort och jag kunde inte gå in med Knut i vagnen så jag fick vända i dörren.
Jag vet inte hur kinkigt det är, men jag tänker inte lämna sovande Knut 20 meter bort, utanför mitt synfält, samtidigt som jag pratar jagvetintehurlänge med någon som vill sälja saker till mig. Får man inte ta in sin Knut till disken då får det vara droppen, tänkte jag.
Så jag vände och gick och hälsade på en kompis på Akademibokhandeln och sedan hem. På vägen hem kom jag på följande plan:
Jag ska köpa en timme av min PT-kompis Sofie och sedan köpa ett tio-kort på ett badhus här i stan och gå dit på tider då nästan ingen är där.
Det måste väl vara skonsamt som fan och man behöver inte skämmas för hela världen över sin sargade fulkropp och de mjölkläckande brösten.
Gruppträning är inte för mig för jag gillar inte att vara sämst av alla, och det är jag nu, det kan ni tro.
Yoga är inte för mig för jag kan inte vika ihop mig som ni långa och smala personer kan.
Löpning får jag ju inte på minst ett halvår, annars är ju det det mest givande i alla fall. Detsamma gäller löpning light, powerwalk.
Så det kommer att gå långsamt detta, men jag har i alla fall en plan.
Synd bara att Malmö stad sitter och håller på mina jävla pengar och att jag troligen får vänta med detta till nästa månad igen. De tjänar väl ränta på det, det vill jag ju gärna ge dem.
Min enda tröst i det fallet är att det måste svida så JÄVLIGT hos alla budgetmakare att löneposten nu blir mycket större. Ha ha ha. Deal säger jag bara. Ni har levt i lalaland fram till nu. (Även om det inte är tillräckligt så är det i alla fall mer, kring tusen spänn mer per lärare, det blir tvåhundramiljoner kronor mer per månad för kommunerna att hosta upp på löner... nu kanske också staten måste vakna och inse att kommunerna är för små och okunniga för att driva något så stort som Sveriges utbildning.)




Klok lärare i Malmö.

Location:Falkenbergsgatan,Malmö,Sverige

Spara päning

Åh herre min je. Jag har hört talas om det där förut med att förskollärare måste betala sin mat. Det är verkligen helt locko. Hur jäkla snål får man vara, kommunen?
Hur jäkla verklighetsfrånvänd får man vara?
Dessa personer som jobbar på förskolan har inte direkt valmöjligheten att gå undan och sätta sig i ett lunchrum med egen mat, efter egna preferenser och läsa en tidning eller prata med vuxna människor. Det är en del av deras arbetsuppgifter att torka spilld mjölk, stävja bråk, få barnen att äta maten, torka av bestick och bord, prata med barnen så att de får en bra och avslappnad matstund utan en massa lek och stoj.
HUR ska de få ungarna att äta den blodpuddning som bjuds om de själva sitter där och käkar gårdagens lasagne?
Det går inte. Hur ska de kunna stävja matkrig om de själva sitter i ett eget lunchrum och smaskar på biff och potatis?
Det kan de inte.
De måste sitta med barnen, äta med barnen, vara uppmärksam på barnen och ta hand om barnen. De har inte så mycket till alternativ och framför allt: det är deras arbetstid den här lunchen. De måste arbeta på sin lunch. Hur många av oss andra måste göra det?
Ska de behöva betala för förtio minuter av sin arbetsdag? Tio spänn må vara ingenting, tjugo, trettio är inte så mycket det heller... men det är en princip som är hysteriskt viktig.
Åter-, åter-, återigen vill jag uppmana de politiker som styr i kommunerna att verkligen komma ut till sina verksamheter och se över hur det egentligen fungerar.
Verkar det lämpligt att premiera en chef som har en personal som mår mycket dåligt på grund av den psykosociala arbetsmiljön?
Tydligen.
Verkar det lämpligt att lägga ut fullt undervisning på en lärares totala arbetsplatsförlagda tid och sen dessutom komma med tre dussin nya arbetsuppgifter som också de kräver att man är på plats i skolan?
Verkar det lämpligt att flytta en hel skola en ynka termin till en skolas utdömda lokaler för att sedan, nästa termin, flytta samma skola till en annan skolas lokaler? Hade det inte varit bättre att bara låta skolan vara kvar i sina ursprungslokaler från första början?
Nej. För allt detta sparar pengar. Det det handlar om, det enda fokuset som finns är att spara pengar, göra av med så lite som möjligt. Halleluja.
Hur mycket kostar det när elever inte kommer ur skolan med ett endaste betyg för de kan inte för fem öre förkovra sig när de har en neuropsykiatriskt funktionshinder som visserligen har utretts för länge sedan men som ingen tar hänsyn till därför att det kostar för mycket och det är bättre att låta alla barn och elever ha det exakt likadant och om man inte klarar det så jobbigt, otur, du kan väl söka jobb på SAAB, nej just det det går ju inte. Kockums då kanske? Skånetrafiken? Sony Ericsson?
Du kanske kan plugga vidare? Nehe, det är du inte behörig till, men då kan du väl GÅ KOMVUX, SÅ FIXAR DU DET OCH OJ VAD MYCKET PENGAR VI HAR SPARAT NU!

Helvetes jävlar.
Nu hirrade jag upp mig.

Score!

Lyssna på detta. Medlemmar i LR (och LF) får föräldrapenningtillägg under sina första 150 dagars föräldraledighet. Det är 10% av lönen som man får utöver föräldrapenningen. Man kan dela upp sin ledighet i flera perioder och de 150 dagarna ska vara i samma period. OM man inte har fött efter den 1 juli, för då får man göra avbrott och återuppta de 150 dagarna efter avbrottet. Så jäkla nice. Jag hade annars räknat noga på det och kommit fram till att jag tjänat på att lägga upp det som jag gjort och nu tjänar jag ännu bättre på det. Allt för att Knut hade vettet att vänta på månadsskiftet.
Bra Knut. Bra.

Han bubblar f.ö. mycket. Ont i halsen skulle jag tro 8(
Liten.

Dra ihop sig

VICTORY!

En klo på sänggaveln så flög jag upp (nåja...) och stängde dörren.

Dumt, tänker ni, Selma var ju inne i sovrummet. Jo, ni förstår: när jag går upp inser ju hon att mat är på g så hon sätter av med världens fart mot köket. Dörren stängs. Clovis är inte lika hungrig så hon blir alltid instängd.

En halvtimmes respit fick jag, innan väckarklockan faktiskt ringde (för första gången på jag vet inte hur länge fick jag sova till den ringde).

Jag är sjukt sjuk. Ursäkta gnället, det beror på att jag har mycket små marginaler. Jag prioriterar att få andas... Äh jag vet inte. Jag kände mig febrig när jag vaknade och känner mig fortfarande ganska risig. Vi får se vad det blir av detta. Eleverna börjar få lite småpanik nu eftersom veckorna försvinner... nu är det v 17, v. 23 tar treorna studenten och i början på den veckan sätts betygen. Så v. 18-22 finns kvar som effektiv tid, av vilka en är kapad med hälften och en med en dag. Det är tight om man har panik och då hör man av sig till mig och då kan inte jag vara hemma för treorna ligger mig just nu väldigt varmt om hjärtat. För första gången får jag följa mina elever från första till sista året på gymnasiet. Jag kommer att få se några av MINA ELEVER att ta studenten. Hur jag ska klara känslorna, det vete katten. Alla mina elever har ju per definition jobbat jättejättehårt på grund av sina olika hinder.

Några har ju tyvärr gått om, och dessa tar inte studenten nu, men några gör det och oj så roligt.

Huvudpoängen i det här resonemanget är i alla fall att jag helst skulle vilja vara hemma för det känns som om hela jag ska explodera av slem och vätska av olika slag.


Sjuksköterskor demonstrerar för att få en redigare ingångslön. Jag hoppas de får det, men det verkar inte finns så god vilja.

Om jag skulle ha en lika hög ingångslön i mitt yrke så skulle jag få gå upp i lön från den nivå jag har nu, efter sex år på gymnasiet.

Hur länge är det nu jag har utbildat mig? Nåt med fem år var det va? Jo, så är det ju. Tokigt!

Oskyldiga små saker.

Frietag baby

Jaha. God morgon.
Efter den femtioelfte störningen från Selma slängde jag ut henne från sovrummet och hoppades på att hon inte skulle gasta som en stucken gris. Vilket hon inte gjorde. När klockan ringde en halvtimme senare dock, då blev det mjao mjao mjao mjao.
Inget snooze här inte.
Det är fredag idag. Jag gillar fredagar. Jag hade gillat dem ännu mer om jag inte jobbade på dem men det gäller iofs alla dagar. Det verkar dessutom bli fint väder idag, om än lite kallt. Jag lurar lite på om vi är väldigt sena med våren? Det brukar ju inte vara handskväder och ev även vinterjackeväder i april i Skåne väl? Jag har bott här sen 2001, jag vill minnas att man ungefär nu alltid tar på sig för mycket och sen går hem med jacka, kofta och grejer på armen och svettas.
Igår gick jag hem halvvägs genom stan eftersom jag skulle träffa två kompisar på stan. Efter en kvart, tjugo minuter var jag tvungen att stanna för jag fick sådana kramper i magen. Så jag fick stå där ett tag, lutad mot en mur och väntade ut detta. Det gick över till 70% och då fortsatte jag, med myrsteg.
Vad var nu detta, någon som vet?

Jag försöker vara så försiktig försiktig...

Igår lärde jag mig om och fyllde i om föräldrapenning, första perioden kommer att vara mellan 13 aug till 20 dec. Under den perioden får jag dessutom föräldrapenningersättning från facket, vilket är 10% av inkomstbortfallet, oklart om det är före eller efter skatt.
Jag har fått vissa förmåner från facket som jag har uppskattat väldigt mycket, denna varandes en av dem.
60 av våra dagar riskerar att brinna inne, ty de är vigda åt J och så länge han har eget företag är det inte så enkelt. Men vi får väl se..
Jag är i alla fall sjukt nöjd över att jag har lärt mig detta, med mycket hjälp från en kompis som jobbar på Fk.

Blabla bla

En av de saker jag skulle göra i helgen var att betala en massa räkningar, vilket jag har lagt morgonen på nu. Därav inget blogginlägg direkt.
Dyra räkningar. Fordonsskatt t.ex. Babysitter och babygym (som jag iofs förhandlade ner till mycket längre, men ändå), djurförsäkring som jag tydligen missat (!) och därför blev dubbel nu. Jag fattar inte var jag har mitt huvud egentligen i dessa dagar. Jag brukar kunna lita på att huvudet har koll på grejer och plockar fram dem innan jag hamnar i någon typ av kris. Men jag kan inte det nu. En del i mitt jobb är att hålla reda på datum, överenskommelser, uppgifter och hej och hå för massor med olika klasser. Jag brukar behöva en liten trigger - sen kommer jag ihåg allt. Men nu... nej nu går det inte alls. Eleverna påminner och påminner och om jag inte skriver upp allt så finns det inte där.
Amningshjärna redan?
Nå.
Det är nog det som har hänt med kissarnas försäkring... tur att de påminner.
Nu är det bara en konstighet som jag inte kan förstå.
Jag har beställt ett Volvo-kort, fått detta, fått koden och sen lagt koden... var? Var fan har jag lagt koden? Hur populärt är det att ringa och be om koden direkt efter att man fått den?

Jag måste ha en dag med pappershantering. T.ex. en bilpärm kan ju vara bra att ha. Nu har jag t.ex. försäkringspapper och registreringspapper som gäller för mig.
Ska man ha dessa i bilen i Sverige?

Jaja.

Det blev visst ett inlägg ändå. Någorlunda ointressant. Tjarå.

Dränerad och fattigare

Jag har betalat räkningar denna morgon och knappt ens hunnit äta min frukost, så jag hinner inte blogga heller...
Dessutom är jag drabbad av ganska stor trötthet och lite ledsenhet. Vet inte varför riktigt.. men jag måste se över saker och ting, jag blir så dränerad hela tiden och min huvuduppgift nu är faktiskt att baka bulle.
Ingenting annat.

Så var det måndag igen.

Festligt kul. Jag hade bara pyttelite kvar av min yoghurt imorse... tre skedar typ. Det blir en stadig frukost för gravido. Jaja. Jag får väl hitta mat någon annanstans.
Inatt har jag legat vaken väldigt länge och funderat på en massa saker.
Jag har funderat över en väldigt dålig episod som tog plats på jobbet i fredags, hur jag skulle följa upp den. Jag har funderat över min lön och att den är för låg trots att jag har varit på en justeringslista från förvaltningen, jag har funderat över vår framtida försörjning när jag blir föräldraledig, jag har funderat över hur jag ska vara föräldraledig och hur jag ska fylla i papperna när jag föder mitt i semester/ferie.
Det har varit många saker att fundera på, och det har inte hjälpt att J var skittrött och somnat ungefär samma ögonblick som han stängde ögonen. Sen har han legat och snusat och varit så söt men helt omöjlig att prata med.
Så jag var ju trött såklart imorse när jag vaknade. Jag vaknade lite över sex, trots att färdigställandet av proven givit mig en smula sovmorgon jämfört med annars. Men Selma känner inte till den här förändringen. Hon kör sin väcka-mamma-repertoar från kvart i sex och framåt tills jag går upp, vilket är JÄVLIGT irriterande.
I repertoaren ingår:
Klösa på sängen
Klösa på sänggaveln alldeles vid mitt huvud
Kliva på klockradion/iPhonedockan så att musik går igång
Peta ner saker från nattygsbordet
Nosa mig i ansiktet så morrhåren kittlas
Kliva mig på magen (eller försöka)

Clovis är så snäll, hon kommer när maten vankas och stör inte innan dess. Men Selma ska ha mat när Selma ska ha mat, och så är det bara.
Om man stänger sovrumsdörren med henne på andra sidan gör man ett fint upplägg för en oändlig konsert där från andra sidan. Hon krafsar så hysteriskt och oavbrutet på dörren att jag på riktigt undrar om hon kanske kommer att klösa bort sina egna klor till slut. Samtidigt jamar hon ju självklart. Monotont uppfordrande mjao.
Mjao

Mjao
Mjao
Mjao
Mjao
Mjao
Mjao
Mjao
Mjao
Mjao
Mjao
Mjao
Mjao
Mjao
Mjao
Mjao
Mjao
Mjao
Mjao
Mjao
Mjao
Mjao


Och då hamnar jag i en jävla situation. För om jag öppnar DÅ, förstärker jag ju det beteendet. Hon måste sluta för att jag ska kunna öppna, gå upp, ge katterna mat och få möjlighet att sova lite till om jag vill det. Hon slutar ju aldrig. Aldrig. Man kan bli sittandes i sovrummet hela dagen, till slut måste man ju gå upp och vips, en gång är en stor gång och då har hon lärt sig.
Vad den där katten lär sig skulle man kunna skriva en bok om, hon är som en programmerbar robot, hon suger åt sig allt som ger henne något bra.
Hennes senaste trix är ju det här med att hon har lärt sig att hon inte får mat om hon håller på och klättrar på oss när vi äter, men om hon istället lägger sig fint, på rygg med framtassarna som en hare och magen blottad går det bättre. Så så skyndar hon sig att lägga sig så fort mat vankas på bordet. Hon ligger så krampaktigt, så att hela lilla kroppen skakar, för det har hon lärt sig att det genererar smakprover.
Häromdagen försökte jag ge Clov en likadan smakbit som Selma fick, en bit torsk.
Det fungerade inte alls. Clovis tittade på torskbiten som om det var some kind of crap på hennes liggplats. Hon la sig demonstrativt med ryggen mot och ville nog bara att vi skulle ta bort larvet. Selma ordnade med det.

Bitchiga jag

Jag läste på ett forum där någon ställde frågan: "Om ert barn föddes 23.58 den 31/12, skulle ni då be barnmorskan att ändra datumet till den 1/1?"
Varvid någon svarar:

"Ja. Barnets födelsedag firas 1/1, fast han egentligen fyller år 31/12. Hela barndomen i genom grattas han på fel dag. Han börjar skolan i fel klass - för att jag ljugit om födelsedagen. När jag försöker lära honom att det är fel att ljuga, då tänker han "Hmmm ... utom när man har fördelar av det, va´?".
Han tvingas hela livet rabbla ett felaktigt personnummer, och varje gång det där med födelsedatum kommer upp, så måste han välja mellan att tala sanning eller göra det lätt för sig genom att upprepa min lögn.

Eller så berättar jag det aldrig. Då växer han upp med föräldrar som ljuger för honom från dag 1 och resten av livet ..."

Förlåt men hahahahahahaha. Det är till att vara en smula överspänd eller?
Det handlar alltså inte om att ljuga om vem som är ens förälder, utan huruvida man föddes två minuter före eller en minut efter tolvslaget. Sen råkar de där datumen stå för årsskifte... men det är ju något som vi har konstruerat. Sen undrar jag, när är man exakt född? Kan man inte säga att man är född när navelsträngen klipps? När man börjar med krystvärkar? När huvet är ute? När man fått på sig sin mössa? När man är vägd?
Vafan gör tre minuter för skillnad? Det är väl skitbra att vara född tidigt på året snarare än skitsent. Då blir man ju hela tiden liten tillsammans med årskamraterna. I pluttåldern är det rätt stor skillnad på två personer som är födda samma år men med drygt elva månaders skillnad.

Jaja. Skit i det.

När jag växte upp bodde jag i en by med några få alkisar. Det fanns en handfull gubbar som brukade sitta på bänken i parken. Helt harmlösa och hade hem som de gick hem till och sov i när mörkret föll. Då tyckte man att det var lite läskigt med de där ungdomarna. Man undvek dem och gick omvägar och sådär... tänk då om jag hade vetat vilken ort jag skulle flytta till.
Nu när jag gick till ICA stod det två påtända/full killar till vänster om dörren och en till höger. Alla frågade mig om pengar. På andra sidan dörren satt en påtänd/full person på golvet till vänster och till höger stod en kvinna där jag nog törs säga att det inte är alkohol som är hennes problem. Dessa två bad mig också om pengar. Jag ignorerade, som den otrevliga medborgaren jag är. Jag vill inte påstå att det är genomtänkt det där med att ignorera de som ber om pengar... det är mest det att om jag skulle ge pengar till alla som bad mig om det så skulle jag bli av med ganska många pengar dagligen. Dessa pengar är jag rädd skulle det inte alltid gå till något nyttigt som banan, äpple, middag eller frukost utan snarare substanser, drycker eller verktyg till detta.
Så därför ger jag inga pengar.
Förlåt.

Rapport från Malmö

Jag har donat en massa nu på morgonen. Mest städat och vikt tvätt. Jag och J har den uppdelningen att jag städar och han dammsuger. Sen tar han också alltid köket, för jag tror ärligt talat inte att han tycker att jag gör det bra när jag ger mig på köket. Det kan ha att göra med att jag aldrig använder de tre översta hyllorna i köksskåpen, eller att jag är rätt så slarvig när jag diskar.
Så jag städade och J åt sin frukost. Jag hör att det är några nyheter på teven och tänker att det där måste vara fyran. Jag vet inte varför, jag känner inte igen rösten och det är inte reklam jag hör - utan nyheter. Men på något sätt så kan jag ändå avgöra att det är fyrans nyheter jag hör, för jag hör hur de gör en stor sak av något för mänskligheten helt irrelevant. Typ vad Zlatan hade för strumpor på sig när han sågs handla morgontidningen imorse (efter matchen mot Danmark som Sverige f.ö. förlorade). De vet var de ska lägga sin fokus, de där som jobbar på fyran.
Rapport försökte jag slå på imorse, men där gick jag bet. Rapport utgick p.g.a. tekniska problem. Mycket märkligt. Och ovanligt. När händer någonsin det?
Nå.
Nu dammsuger J och jag sitter här och bloggar istället. Det här med att blogga... varför gör jag det egentligen?
Det är endast för att jag tycker om att skriva. Jag tycker om att formulera mig och att sätta ord på vad jag själv tycker är fascinerande eller i alla fall existensberättigade funderingar. Det är inte för att vinna priser, starta trender eller få en fanclub. Jag kan inte ens få min egen pappa att läsa här.
Han säger att han inte läser bloggar. Skitsamma om det egentligen är en daglig rapport från mitt liv, han vägrar i sten. Mamma läser, men det gör ingen skillnad för vad far får veta, ty de där två verkar aldrig växla ord om sådant de har läst eller sett eller fått veta eller lära sig. Det är ett av livets stora mysterier. Eller så har båda patologiskt dåligt minne.
Något är det.

Igår skulle jag handla middag. Jag var tröttare än tröttast och slängde bara ner första bästa pasta och tomatsås jag kunde hitta. Så kommer jag till kassan och kör mitt kort.
Medges ej.
Eh?
Jag bad att få köra det igen, för det har strulat förut.
Medges ej.
Men lägg av. Det finns ingen chans att jag bränt hela lönen redan.
Så jag säger att jag får gå hem och hämta ett annat kort (läs J) och på vägen ta reda på vad som har hänt.
Direkt ser jag att jag har gott om täckning på kontot, jag har alltså varken blivit skimmad eller råkat köpa en Hästenssäng i sömnen. Så jag fattar inte. Jag ringer till J och ber honom komma ut och möta mig. Han kommer ut, går med och när jag kommer till kassan är jag beredd att ställa mig sist i kön. Kassörskan säger att det är lugnt, att jag kan gå emellan. J säger då "jag går och pantar den här bara" och viftar med en flaska.
Både jag och kassörskan tittar på honom med undrande blick, och jag säger "men gå inte iväg nu?" med frågande ton (underförstått: hur tänker du nu?) och kassörskan fyller i "nej, gå inte härifrån nu". J lommar fram och står beredd, och jag drar mitt kort. Nu går det bra. Kassörskan informerar mig om att fler med Nordeakort har haft problem och så var det med den saken.
Banken blinkade, och jag drabbades av magont i flera timmar.
Malmö: skimmingens huvudstad.

Oglad

Jöhööö... då var det frietag. Det regnar. Jag vet inte om jag har pengar på busskortet. Det finns inget sätt att ta reda på detta, förutom att gå en omväg till någon Pressbyrå och be dem plippa det och kolla. Jag får väl göra det nu snart på morgonen. Vi ska dessutom till J:s familia direkt efter jobbet så jag måste ta med mig en massa grejor. Man är trött på fredagar. Man är trött den första fredagen på läsåret, det ska gudarna veta.

Igår hade jag ju ryggskott. Sa jag det? Jo det tror jag. Sen skrev jag det på fb vilket genererade en enorm sympatistorm hos alla mina kollegor. Fb är verkligen fascinerande. Efter jobbet gick jag till en kiropraktor vars lokal låg tvärs över gatan från Turning Torso. Turning Torso är stort. Visserligen tittar jag på det där huset varje gång jag är i fikarummet på jobbet, men när man är nära så inser man vilken rejäl diameter det har. Den är rejäl. Stort. Coolt.
Iaf.
Kiropraktorn grejade på mig med en slaktmask och det gjorde så fasligt ont att jag var tvungen att profylaxandas. Hon dillade också något om att mitt högerben var högre upp än det vänstra, och att min höft var sne som sören. Jag har inte märkt av någon snehet, men hon mätte och jorå, ett par cm kortare ben på höger sida.
Knäppt.
Men jag fick dtet ordnat med den där slaktmasken och sen när jag gick hem släpade högerfoten ovant i marken. Inatt har jag sovit ok trots ryggont och nu när jag sitter vid datorn känner jag direkt att det kommer igen. Jag fattar inte hur jag kan få sådana omedelbara problem. Det är ju inte som om jag bär på en påslagen, radioaktiv cirkelsåg. Jag skriver lite på min dator. Men jag gör något med min rygg och nacke samtidigt så att den dör.
Lösningen på detta är att skaffa sig en stark nacke och rygg. Det har jag inte nu.
Jag är så svag och ful just nu att det är helt jävla sanslöst.
Detta är nog en all time low just nu för mig, jämfört med ganska många år. Jag känner mig oglad helt enkelt. Något måste ske.

Uppseendeväckande nyheter

Dagens promenad gick till Apoteket för att köpa ispack och till ICA (det ligger på vägen) för att köpa juice. Väl framme på Apoteket, och efter att ha väntat på informationssnillet ganska länge skulle jag betala. Bara för att upptäcka att plånbokens fack för leg och VISA-kort gapade tomt, lika tomt som kontantfacket. Skit och skit. Jag kunde inte gå tillbaka och hämta korten, då skulle jag överskrida min rörelsekvot med ca 500%. Så kom jag på att mitt SJ-prio hade en Mastercardfunktion med kredit. Inte nog med det... var det inte till och med så att jag kunde koden till detta kort? Jo. Det visade sig att jag kunde det. Så jag behövde inte gå tillbaka, jag kunde betala och samla poäng hos SJ. Fint och bra.

Märker ni att ja ghar ganska lite att göra och därmed ganska lite i mitt huvud? Den största händelsen idag: jag har betalat med Mastercard istället för mitt vanliga VISA.
Fancy that.

God onsdag

Hello.

Det här med Mehdi Ghezali är ju helt sjukt. Man får inte fängsla någon utan rättegång för bövelen. Samtidigt kan jag känna att det finns väldigt många krigsfångar till höger och vänster ute i världen och de är också människor. Varför får inte dessa toppositionen i Rapport? För att Ghezali var svensk.

Jag tycker att vi kan KONSTATERA det, och sedan gå vidare.

Till mig: jag har betalat räkningar halva morgonen idag. Det var ganska skönt. Av någon anledning har det känts som ovanligt länge sedan jag betalade räkningar den här månaden. April har varit dryg, det har den. Men snart är den slut och då är det maj och I LOVE MAJ.

Vår elräkning var på nästan 1700 spänn. Vafandåför? Jag fattar inte hur man kan gå från någon hundralapp till 1700 på sin förbrukning bara på 30 kvm. Någon som har något klokt där?
Vidare betalade jag ju 1700 spänn till Heimstaden för låsbytet. Jag orkar inte kommentera det där mer än EXCELLENT. Nu är mina kontakter med Heimstaden över, tack och bock.

J köpte en vinkyl för två dagar sedan och igår kom den, men det var ett antiklimax. Den lät och var skadad och sne. Dumt. Den kommer att gå tillbaka. Men det ledde till att vi började prata om hur vi ska göra med de olika rummen. Vi har kommit fram till att vi behöver ett litet bord, 75*75 cm, ett sidobord helt enkelt, till köket. Vi behöver också ett fint skrivbord, gärna gammalt och slitet, inget Ikea-skit. Dessutom ska jag kränga sängen på Blocket. Bara någon hämtar den är jag nöjd, jag vill inte ha många penningar. Kanske som med kattungar: att jag får ta 100 kr så jag vet att den kommer till ett bra hem? Jaja. Det här kommer att ske inom det snaraste. Nu är det tydligen jobb och där händer många saker ska ni veta.

Nio pers är övertaliga och jag är inte ens fast anställd...

Telia...

Jag blir så olycklig. Nu måste jag ringa. Åååh, jag vill inte. Det här är den största källan till mitt begynnande magsår...

Jag har sagt upp digitaltv, och den fungerar inte längre. Skitbra. Från och med den 15 dec fungerar varken telefon eller digitaltv. Varför har jag då fått en faktura som sträcker sig så långt?

Ni läser ju så fint, Teliafolket. Hjälp mig!

Intresting

Jag skulle kolla hur man gjorde flyttanmälan hos Eon. Jag lyckades inte med det, men däremot kunde jag se hur jag har förbrukat el under de senaste tre åren. Kolla in juni detta år... märks det att jag var sängbunden under hela månaden?

De andra staplarna är också intressanta... jag vet inte riktigt vad siffrorna betyder, men jag kan ju se att några är större och andra mindre. Det är intressant att tänka på vad jag gjorde då och hur det kom sig att det är lågt/högt där. Juli i år är också hög, för jag var bortrest halva juli och ändå går den upp till samma nivå som förra året. Det är också kul att konstatera att det måste ha varit dåligt väder under augusti förra året.

Intressant.

Roligt

Iår behöver nog inte min familj oroa sig för att jag kommer att köpa en himla massa julegaver till var och en för den här flytten kommer att kosta multum. Rotfyllningen kommer också att kosta multum. Överlag kommer jag att bli en ganska fattig råtta under december och januari, eller en hårt hållen råtta i alla fall. Det är synd, för det är ett av de roligaste sakerna som jag vet att köpa presenter till folk... men i år får jag rationalisera bort det till förmån för en hyra på nästan nio tusen och flyttlådeinköp och rotfyllning och ja, ni vet.

Men baka kakor kan jag göra.

Festen bara fortsätter.

Dagens lärdom och lite annat

Idag har jag lärt mig tre saker:
Självrisken man betalar när man har haft inbrott i sitt förråd är 1500 kr
Man får skylla sig själv om man förvarar saker som har något värde i förrådet
En verktygslåda är mycket billig.

Jag klagar dock inte, för den vandalisering som hade gjorts fick jag faktiskt en liten slant. Jag kommer aldrig någonsin (tror jag) att klaga på försäkringsbolag. Jag tycker alltid att de har gjort rätt för sig i mina fall. Allt från förskottsbetalning hos veterinären till ersättning för att bli påkörd av Lennart... och alltid trevliga. Även nu. Bra folk.
Men jag vet att det finns många med dåliga erfarenheter och det beklagar jag. Jag ska bara vara glad så länge jag är lyckligt lottad.

Nu är det för övrigt bara sju arbetsdagar kvar, inklusive denna. Det är insane. Jag bryr min hjärna duktigt med hur jag ska lyckas vaska fram sju outfits (eller kanske helst några till för jag ska väl inte gå naken på helgen) fram till tvättiden. Jäklar vad det börjar bli ont om kläder som man kan ha med en (nästan) hel månads tvättuppehåll...
Och trosor. Don't get me started. De jag går runt på nu är inte speciellt gamla men speciellt stora. Sådana som jag köpte i julas, innan jag visste att jag skulle halvera min kroppsvolym. Jag tror att linningen på de som jag har på mig just idag slutar någonstans kring BH:n.
BH:ar! Vi ska inte prata om dem heller. Det är samma där. De jag går runt på nu är de som jag - köpte i julas. Det ryms två, kanske tre, Helenabröst i varje kupa. Det ser roligt ut när jag tittar ner i min egen urringning. Jag bara väntar mig att det ska landa diverse fjäderfän där och bygga sig ett eller flera nästen.
När vi ändå är inne på ämnet: strumpbyxor. Strumpbyxorna och trosorna tävlar i höjdhopp tror jag. I dagens fall tror jag att det är trosorna som vinner (vilket är extra tjusigt eftersom trosorna är vita och strumpyxorna är svarta).

Under tiden jag har skrivit om det här har jag blivit mer och mer stressad. Vad gör jag när jag är stressad? Jo, jag kliar hål i huvudet.
Fan, nu måste jag gå och skölja min blodiga skalp.

Mysigt. God morgon.

Morgonsvammel

God första advent - i efterhand.
Imorse i duschen räknade jag ut att jag hade tretton tidiga arbetsmornar kvar innan jul. Det känns mer påtagligt nu när jag har städat, fejat, diskat och donat och dessutom pyntat. Jag önskar mig jättemycket att dessa tretton dagar går förbi snabbt. Riktigt snabbt.

Clov verkar ha gjort en tradition av det här morgongosandet. Varje morgon är det samma procedur för mig och när det är dags att sätta sig vid datorn och läsa mina bloggar (jag har sagt det förr, det är ont om bra bloggar som uppdaterar med viss regelbundenhet) så kommer Clov och ska gosa och kvittra och dreggla och ha sig.
Bra katt.

Just nu är jag begåvad med en herrans massa pengar. Det är oklart varför.
Sånt här som man bara hör om verkar ha hänt mig och mitt konto - nämligen att någon har sluntit när de skulle betala ut pengar. Det är inte lite pengar heller. Jag vet inte om man till och med kan kalla mig (just för tillfället) rik. Var går gränsen mellan att vara normalstadd och rik? Jag har sexsiffrigt på kontot nu. Det är svindlande.
Vad skulle man göra om man verkligen hade så många pengar, har jag börjat fundera på sen igår då jag fick en chockskada av mitt konto.
I mitt fall skulle nog den första grejen jag gjorde vara att köpa en kofta som jag har tittat på tvåtusen gånger men aldrig tyckt att jag kunnat befoga utgiften för. Sen skulle jag ta alla pengarna och lasta dem i någon annans knä och säga "här, ta hand om, jag kan inte". För jag kan inte.
Jag skulle få ögon som såg ut som dollartecken och börja fundera på mobiltelefoner och tv-apparater och skor och skönhetsbehandlingar och frisörtider och hej och hå.
Men allra helst, om jag hade många pengar, så skulle jag ta dem till att finansiera att läsa magisterkursen i historia.
Det är drömmen.
Men snart är de inte kvar hos mig och jag får väl börja spela på Lotto eller hästar eller något.

Rinna iväg

Jag har varit så himla duktig den här månaden. Sett till att ha ordentligt med pengar på kontot och att det inte börjar ticka bort på onödigheter.
Det visade sig att det behövdes.
Under de här dagarna som har gått så har pengarna bara runnit ur mitt konto. Plötsligt hade jag inte sagt upp gymmedlemskapet som jag trodde och fick flera månader på faktura. Plötsligt tog min högkostnadsperiod slut på apoteket och medicinen gick från att kosta nästan ingenting till 500 spänn, och mer blir det nu i dagarna. Plötsligt behöver jag ett busskort eftersom jag inte har gått utan åkt buss hem. Inte min plan. Plötsligt gick mina skor sönder och var tvugna att lagas. Plötsligt läste God El av min elmätare och insåg att de hade haft jävligt fel under ett års tid och ökade det jag brukar betala från ca 80 kr till 550 kr.
Ojijoj.
Men det var tur att jag hade en buffert, annars hade jag gått under sen länge.
Nu blir det dock knapert. Inga julklappar således 8(

Trosa

Ok. Nu börjar det kännas att jag har levt på marginalerna sen maj.
Det känns inom mig med syns utanpå. Jag ser ut som en förskräckelse.
Jag ser hemsk ut.
Jag hatar att se hemsk ut.
Mitt hår är kort, slitet och ojämnt. Med en utväxt. Luggen är tjock, resten av håret ser fluffigt ut och gör att hela huvudet ser klotrunt ut. Vad är det för längd jag har eftersträvat? Jag ser ut som en idiot verkligen.
Mina kläder är uteslutande från förra året med en liten tröja undantagen. Jag har inte köpt ett plagg (nej, den nämnda tröjan och ett par strumpbyxor undantagna) sen, fan vet, kanske mars eller april.
Inte ett enda.
Inte ens ett par trosor. Vilket leder till att jag måste tvätta en gång var sjunde dag. Jag MÅSTE tvätta en gång var sjunde dag.
Sen ska vi inte tala om resten av mig.
Eftersom jag känner mig ofrisk, eftersom jag har konstant ont, eftersom jag inte törs äta så törs jag inte träna mer än den timslånga promenaden jag tar varje morgon. Detta leder till att jag känner mig helt förslappad och ja: ful.
Dessutom gör hormontillskottet att jag får en knasig hy och stress över olika saker gör att jag har gnagt ner mina naglar och klöst hål i hårbotten lite överallt.

Jag är inte på topp så att säga. Jag är på botten.
Men snart, snart, snart ska jag köpa ett par trosor. Eller två.