Imorse i duschen räknade jag ut att jag hade tretton tidiga arbetsmornar kvar innan jul. Det känns mer påtagligt nu när jag har städat, fejat, diskat och donat och dessutom pyntat. Jag önskar mig jättemycket att dessa tretton dagar går förbi snabbt. Riktigt snabbt.
Clov verkar ha gjort en tradition av det här morgongosandet. Varje morgon är det samma procedur för mig och när det är dags att sätta sig vid datorn och läsa mina bloggar (jag har sagt det förr, det är ont om bra bloggar som uppdaterar med viss regelbundenhet) så kommer Clov och ska gosa och kvittra och dreggla och ha sig.
Bra katt.
Just nu är jag begåvad med en herrans massa pengar. Det är oklart varför.
Sånt här som man bara hör om verkar ha hänt mig och mitt konto - nämligen att någon har sluntit när de skulle betala ut pengar. Det är inte lite pengar heller. Jag vet inte om man till och med kan kalla mig (just för tillfället) rik. Var går gränsen mellan att vara normalstadd och rik? Jag har sexsiffrigt på kontot nu. Det är svindlande.
Vad skulle man göra om man verkligen hade så många pengar, har jag börjat fundera på sen igår då jag fick en chockskada av mitt konto.
I mitt fall skulle nog den första grejen jag gjorde vara att köpa en kofta som jag har tittat på tvåtusen gånger men aldrig tyckt att jag kunnat befoga utgiften för. Sen skulle jag ta alla pengarna och lasta dem i någon annans knä och säga "här, ta hand om, jag kan inte". För jag kan inte.
Jag skulle få ögon som såg ut som dollartecken och börja fundera på mobiltelefoner och tv-apparater och skor och skönhetsbehandlingar och frisörtider och hej och hå.
Men allra helst, om jag hade många pengar, så skulle jag ta dem till att finansiera att läsa magisterkursen i historia.
Det är drömmen.
Men snart är de inte kvar hos mig och jag får väl börja spela på Lotto eller hästar eller något.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar