Denna dag, å denna dag. Den började bra med att klockan inte var så mycket som det kändes. Vips hade vi fått en timme extra och det var ju strålande. 8.55 hade jag ätit färdigt min frukost och satte mig för att göra min juridikuppgift. Men så visade det sig att mitt förskjutna schema som nästan lurat mig förr helt hade lurat mig nu. I veckan tittade jag på det för att se om jag hade alla böcker jag behövde för denna uppgift, jorå, så var det ju. Men så hade jag läst på den rad där inlämningsuppgiften stod, då jag egentligen borde ha tittat två rader upp. Det har varit något fel på schemat när jag skrev ut det, så det har blivit så. Skitsamma HUR det blev så, jag hade inte boken - visade det sig.
Paniken.
Jag gick in till J och krävde av honom att han skulle hjälpa mig nu. Pulsen slog i femhundramiljoner. Fraiser av, googling på. Vad hade jag för alternativ? Biblioteket? Vilket? Hela Skåne var aktuellt. Köpa kurslitteratur i en bokhandel i Malmö? Inte aktuellt. Det kan man inte göra längre, tydligen. När jag pluggade köpte man sin litteratur på Akademibokhandeln, nu: not so much.
Jag stod i kö på bokfan på biblioteket i Malmö, men hade inte fått den så jag antog att den var borta. Men så fanns den där, med ett fint TILLGÄNGLIG bredvid sig. Dessutom fanns den på juridska fakulteten i Lund. Så alltså, plan ett: Malmö, plan två: Lund. Vi hängde på låset när biblioteket öppnade och hittade boken ganska snabbt, gick till låneautomaten och lämnade igen några böcker. Jag misstänkte nämligen att jag hade skuld nog för att inte få låna. Plick plick, återlämnade. Lånet då? Det gick inte. Jag hade för mycket skuld. Jag fick med mycket pip i rösten tvinga J att skaffa ett lånekort som jag kunde låna boken på.
Jag ska betala tillbaka skulden, när jag lämnar igen boken. Jag var rädd för att de skulle säga "gå hem och hämta den boken du har som är försenad, kom sen tillbaka och låna", då hade jag brutit ihop. Man vet aldrig hur tunga de här juridikuppgifterna är och jag gillar inte att lägga söndagskvällar på slikt.
I alla fall. När jag beskriver det såhär verkar det så himla trivialt, men jag kan lova att jag var i riktig panik.
SKITSAMMA.
Så är vi hemma, har det lite slappt, går ut en sväng, noterar grannens skitillaluktande sopor i hallen och svär lite över det. Jag gick förbi dörren och tittade genom titthålet och ser till min förskräckelse TVÅ RÅTTOR som kalasar på dessa sopor.
Jag bor alltså på fjärde våningen. Jag bor inomhus. Trapphuset är inomhus. Hissen är visserligen från ute, men den kräver en nyckeljävel. Har råttjävlarna nyckeljävel?
Fan ta de här äckliga grannarna jag har, kan de inte fatta att världen inte bara består av deras familj (även om den verkar bestå av 5% av den totala befolkningen i landet)?
Äh. Det här är anledningen till att jag inte bloggar på helger. Jag är hjärndöd.