Hjälp mig här

Med risk för att vara väääldigt tjatig måste jag säga: herreminje så trött jag var denna morgon. Ögonen känns fortfarande som bollar. Ögonlocken alltså, om man ska vara petig.
Jag sitter här med bollögon och har i princip ingen hjärna. Vad är det för dag? Onsdag. Jag trodde där en stund att det var torsdag, att det bara var en timme kvar innan... va? Timme kvar? En DAG kvar innan vi ställer om klockorna så att klockan egentligen inte är 4.45 när klockan ringer utan verkligen 5.45. Det kommer att vara ljusare på morgonen vilket jag tycker är grymt.
Många gnäller över detta och tycker att det är tråkigt att det blir mörkare på kvällen. Men åh. Det är ju ÄNDÅ mörkt skittidigt på kvällen. 18 eller 17 (som det är här i Skåneland) kvittar väl, vad som däremot har betydelse är hur Mordor-mörkt det är när man släpar sig upp ur sängen. Det enda som tröstar en är att man kan tänka "det är bara åtta timmar, sen får jag komma hem och sova, då ska jag sova direkt utan att passera gå. Från 17.30 till 05.45, tack".

Det här grejset på Bloggtoppen, hackerattacken, kom upp på min ifån som en "Breaking news" igår mitt på dagen. Intresseklubben noterade direkt. Herregud så ointressant. Jag har ju en twitter. Jag har denna blogg. Jag har fejjan och säkert annat... mail? SKITSAMMA. Om någon ville kapa mig skulle jag titta på roat och kolla vad som hände. VEM kan twittra i mitt namn och VAD skulle denna kunna skriva. Ooo.

I alla fall.
Jag var på en utbildning i går där en Tommy frekventerade talarrummet. Tommy var rolig. Han uttryckte sig hela tiden med frasen "de som är födda med snopp, och så de som inte är födda med snopp" (jag vet att det egentligen ska vara "dem", men jag klarar det inte, dessutom är "de" tveksamt ok enligt Språkrådet, jag kör på det").
Jag och mina kvinnliga kamrater är alltså sådana som saknar något. Vi har inget, utan vi är sådana som INTE HAR snopp. Han ville ju säga detta för att vara klar och så, men efter tvådussinet gånger så började jag surna till.
Sen menar han att Malmö stad borde ha en pool av manliga skolsköterskor, kuratorer och andra som man kunde ringa in när man skulle ha ett möte med en man som inte accepterade att ha möte med kvinnor. För barnets skull. För smidighetens skull.
Människan var alltså skolledare.
Kul att vara hans personal.
Skit i kompetensen eller att rätt människor yttrar sig i frågan, ta in lokalvårdaren, han är man. "Jasså, vill den här pappan ha mötet i konferensrummet på Turning Torso, blir det spänt annars? Jamen Malmö stad, då får ni ju betala".
Alltså, jag orkar inte gå igång denna morgon. Men jag kan säga att om jag hade varit en tecknad figur hade det rykt ur öronen på mig.
Slutligen presenterades ett "kön" som var som följer: "En person som har ett biologiskt kön, lever med alla de attribut som följer med detta men som identifierar sig med det andra könet."
Dessa får man inte diskriminera. Nej visst. Hur märker man då detta? Jag har ingen jävla aning. För alla andra verkade det vara helt självklart. Kursledarinnan menade att det märktes på arbetsmetoder och värderingar i diskussioner. What? Hur? Handlar det om ifall man skriver på datorn bara med pekfingret eller om man använder rosa eller blå post-it-lappar? Eller är det ifall man diskuterar sport i fikarummet? Eller är det om man äter en stor köttbit vs en cous cous-sallad?
Jag fattar det inte.
J sa med bestämdhet att han kunde förstå vad som menades. Jag kan det inte och väntar fortfarande på ett konkret exempel från honom. Om personen i fråga är biologisk kvinna, har kvinnokläder, typiskt kvinnlig frilla och smink men innerst inne identifierar sig med att vara man, då tror jag INTE att jag märker det, för då ska man verkligen leta och börja läsa in en massa strunt i allt möjligt.
Jag är kvinna, har smink och kvinnokläder men sport prioriteras nästan före allt annat i mitt liv. Betyder det då att jag inte bara inte är född med snopp utan att jag egentligen tror att jag har en?
Eller vad?

Galenpanna

Ny utbildning idag. Det har varit lite tätt mellan dem nu i det senaste. Oklart varför. Men det är bra, för det ger mig en stunds sovmorgon och en stunds slapphet på morgonen, jag ska nämligen inte så långt och det är en halvtimme senare än vanligt.

Igår fick jag lära mig en sak som jag inte kände till, men som jag trodde att jag kände till. Jag har ju alltid trott att den här magiska gränsen för att få behålla skolpengen för varje elev är den 15 september. Jag har lärt mig att efter det datumet är det skitsamma om en elev slutar, skolan får ändå elevpengen och har denna resten av året. Men så är det inte. Förvaltningen kollar av varje månad och om en elev har slutat så dras dennes skolpeng omedelbart in.
Inte så konstigt tänker ni, man behöver ju pengen för den eleven och är den inte kvar så behövs inte pengen.
Men det är inte så enkelt. Det finns nämligen ingen anställningsform som heter "så länge det finns elever" och det finns inget hyresavtal med det villkoret heller. Man kan inte skicka tillbaka licenser eller böcker bara för att elever har hoppat av, utan man sitter där med sina beställningar i alla fall året ut. Och då är det läsåret vi pratar om. Man anställer ju lärare terminsvis eller årsvis och det är ju fint och bra, men budgeten beräknas per kalenderår och då, när kalenderåret börjar, i JANUARI, kan man inte veta hur många elever som ska söka, hur många lärare som kommer att behövas, hur mycket material eller lokaler. Såhär är det och har varit sen kommunaliseringen och kommer nog fortsätta att vara.
Jag frågade igår varför det inte är ramaskri kring detta, men det var tydligen inte alls aktuellt.
Varför är det inte ramaskri? Det är ju helt sjukt. Alla borde ju vilja att det inte ska vara såhär, dels det där med räkneskapsåret och dels det där med att pengar dras in där de inte kan dras.
Det borde väl ligga i allas (läs förvaltningen) intresse att skolan är välmående? Eller vad är det man siktar mot egentligen? Plusminusnoll? Goda resultat för eleverna?

Kom sen och fråga varför det ser ut som det gör i skolorna.

Nattning

Jag följde mina vanliga vardagsrutiner och plockade fram kläder för morgondagen och la i ett annat rum. Snällt och bra. Så slog det mig - J kommer ju inte ligga och snusa bredvid mig när jag vaknar. Jag kan ha tv, radio, lampor och stereo på imorgon när jag morgonpysslar.
Känns tråkigt.

Nu är jag lagd i alla fall. Imorgon ska jag göra mitt bästa med att ta itu med sängföretaget. Detta förutsätter såklart att J skickar mig numret. Det vore så skönt att få hit sängen, men hur mycket vågar man bråka med ett företag som har våra pengar och vår vara?

Om man ändå 1. Vore jurist och 2. Hade lite balls.

Nåja.
Jag ska natta mig själv med den här. Det går nog ganska fort.



Förresten: här har Selma bitit min arm. Farlig:



Monstret själv:



Och så Cloven:









Clovis har poserat mycket idag.



Men Selma är ändå farligast.



God natt.

Location:Södra Parkgatan,Malmö,Sverige

Onsdagens dag

Jättekissnödig var jag klockan 3.40 inatt. Selma tyckte då att det var lämpligt att kliva på nedre delen av magen. Jag flög upp, slängde katten och kunde inte kissa. Varför? Bäckenbottenmuskulaturen hade inga planer på att gå upp. Den visste att det var rånatt och att det inte fanns några tankar på att gå upp bara för att kissa. Sånt är för pensionärer och småbarn. Jag lyckades göra mig av med det mest akuta men låg sedan väldigt medveten om hur kissnödig jag var, fram till klockan ringde tio i sex. Jag snoozade. Några gånger. Tio över gick jag upp och nu är klockan tio över sju och jag är mucho trött.

Mucho, I tell you.

Vi (eller med jag, J har sina skeptiska ögonbryn på sig, men det har han alltid, det ska alltid sägas nej först, för att gardera sig) funderar på att köpa en bil för att ha under sommaren. Jag tycker att det verkar vara en skitbra idé. Halvskruttig bil. Möjlighet till olika äventyr till föräldrar, syskon, sommarställe, slott, skog, strand och norr. Sedan sälja när sommaren lider mot sitt slut. Excellent tycker jag.

Igår fick en av mina kollegor som är i samma sits som jag veta att för henne var det kört. Tråkigt för henne och fanskap för mig. Hon pluggar egentligen och gör ett uppehåll. Själv gör jag inget annat än att jobba, det är liksom mitt värv. Men vi var visserligen på en utbildning igår om nya skollagen och det ska jag säga... om jag finge börja om med mina studier så skulle det fan vara juridik. Jag älskar juridik. Det är SÅ HIMLA KUL. Jag skämtar inte. Jag sitter som ett ljus och blinkar inte ens för jag är rädd att missa något. När det slutade bad jag stadsjuristen som höll i det hela om hennes mailadress. Jag fick den också, och hon vet inte vad hon gjorde. Hehe 8)

Nej, man kanske skulle titta på det här med halvfartskvällskurser i juridik? Hur många år tar det tror ni? 12?

En sak som jag har lurat på. Jag har märkt hos flera bloggare som har mååånga mååånga läsare (inte som jag, som har tre, kanske fyra en bra dag) att de skriver "du" när de tilltalar sin läsare. "Hoppas du får en bra dag" "vad tror du" osv. Sluta dumma er. Vi fattar väl alla att ni inte skriver direkt till MIG personligen. Skriv ni och vi och fåna er inte.

Nu: jobb.