These are the days of our lives

Lille Knut har varit dålig inatt. Igår var han lite lite loj, men inte så att man skulle misstänka att han var sjuk, men inatt fick han över 39 graders feber och var väldigt ynklig. J var ute på galej och jag höll ställningarna själv. Jag tog lilla kaminen in till min säng och där sov vi i någon timme tillsammans. Knut var ganska duktig på att sparkas och snurra runt så jag bar tillbaka honom till den egna sängen där han sen sov sött till kl 6 imorse. Då vaknade han och var fortfarande febrig. Han fick en Alvedon och lekte lite, innan han gick ner för räkning igen kring kl 9. Nu är klockan 11 och han sover fortfarande. Liksom J som är hemma nu efter lillebrors galej igårkväll.

Alla sover, jag bakar bröd. Så det kan bli.

Jag bakar efter följande recept:

http://www.mums.nu/index.php/snabba-frukostbullar/

Men kan meddela att det var helt värdelöst. De hade lika gärna kunnat skriva mjöl, grahamsmjöl, vatten, sirap, salt och bakpulver. Blanda själv.

För måtten stämde verkligen inte. Alldeles för mycket vatten, eller alldeles för lite mjöl, hur man nu vill se det.

Jag la till 1 dl vetemjöl och 1,5 dl grahamsmjöl + en del solrosfrön. Vi får se hur det blir, men de ser fina ut.

Det har visat sig att jag efter operationen inte kan äta vanligt bröd, ens det mörkaste grövsta. Det sätter sig som en klump i svalget och håller på att ta knäcken på mig. Jag vet inte om det är verkligen så det blir eller om det bara känns så... men jag är lite misstänksam mot allt socker som är i allt matbröd som man köper. Det bröd jag har klarat att äta är svärmors hembakta, så jag hoppas lite på att eget hembakat ska fungera på samma sätt.



Nå. Det är oerhört stressande att veta att jag kommer att behöva vabba igen i nästa vecka. Jag vabbade med Knut nästan hela förrförra veckan, jag var hemma med mig själv nästan hela förra veckan, nu, när det verkar som om han har fått en ny infektion kommer jag att måsta vabba, troligen större delen av kommande vecka. Ska jag kanske be chäfen att ta in en vikarie redan nu för hela februari? Det är bra att han bygger upp sin resistens i sin lilla kropp, men jag önskar litegrann att han finge vara ute på förskolan så att han inte fick exakt alla virus som vill åt honom.

Min egen sjuka är en riktigt seg historia. Om jag inte hade varit så stressad hade jag varit hemma tor-fre förra veckan också för jag är inte riktigt kurant. Min slemmiga hosta är inte att leka med och jag hostar och hostar och hostar tills hela världen snurrar och en liten bit av nedre lungloben kommer upp och säger hej.

Coldzyme biter inte på detta, det kan jag meddela...