Plötsligt händer det

Igår drabbades jag av ett fenomen som jag nästan hade börjat tro att jag var förskonad ifrån.
Efter operationen i november har jag fått höra att jag måste vara försiktig när jag äter, jag måste vara försiktig med mängd, hastighet, sött och fett. Mina sargade insidor klarar inte att jag är allt för stursk.
Så igår. Köttfärssås med makaroner, lite för många makaroner på tallriken men jag åt inte upp alla. Så jag la Knut, satte mig för att äta och åt.
Sen började jag känna ett tryck över bröstkorgen. Revbenen krympte fem storlekar kändes det som, svetten kom, armarna började tappa känseln och toabehovet var akut.
Men Knut ville inte somna, han var ledsen i sängen och jag kom ingenstans. Jag satt i ett skruvstäd kändes det som, det började susa i öronen och jag fick lov att låta allt jag ätit (någonsin) lämna mig på alla sätt som stod till buds.
Jag smsade J som var på jobbet och när jag hade det som allra värst frågade han om han skulle komma hem och då kunde jag inte säga nej, så han kom hem. Men vid det laget hade Knut somnat och jag hade renat mig och var ok.
Men shit.
Framgent ska jag iaktta försiktighet.
Åker jag på det här på jobbet kan jag glömma allt som har med jobba att göra under en timmes tid ungefär. Jag undrar om eleverna har förståelse för att jag ligger på toagolvet och är upptagen?
Nå. Man ska uppleva allt... tydligen.