Jobba på en fredag, tänka sig.

Andra dagen på jobbet. Det verkar ju fungera det här.
Inte utan dock, att jag flera gånger igår var på vippen att slänga på mig kläderna och skynda hem eftersom det var panik här hemma.
Lille Knut ville inte sova och verkade ha ont någonstans, eländet var stort tydligen.
Vi började nysta i om han kanske hade ont i öronen. Det visade sig vara rätt bra att jag själv blivit sjuk, eftersom jag då kanske kunde känna lite vad han kände.
Det jag kan rapportera är att denna förkylning är osedvanligt slemmig och jobbig i bihålorna. Det gör ONT i tänderna, ont i kinden och om jag böjer ner huvudet så dör jag litegrann.
Så jag tänkte att om Knut har något liknande så förklarar det varför han är så odefinierbart ledsen av ondhet då och då.
Men i alla fall: jag ringde 1177 och vårdcentralen men vi kom fram till att vi ville att Knut skulle få sova ordentligt en natt och äta ordentligt (han äter dåligt) så det inte är sömn+hunger som är variablar. Så nu ligger han och sover. Han har börjat sova lite längre de dagar som jag jobbar.
Det ger inte mig någon sovmorgon förstås... men det blir ju bra för J.

Min natt gott folk, den har inte varit att leka med. Jag har hostat tills jag kräkits flera gånger. Det har varit som en trasig maskin som bara har hackat och hackat och hackat.
Bricanyl, Cocillana-Etyfin OCH Bromhex användes, till inte så mycket nytta. Till slut somnade jag nog av pur utmattning, för den var stor.

Men jag är glad idag, för jag har hittat min (J:s) gamla puma-tröja som han köpte på Malta (tror jag). Jag hade glömt den, men man blir alltid glad av den 8)

Men jag lär ju frysa. Tur att jag har rotat fram mina gamla Uggs.