Fredagen är här

Det är någon uppdatering av appen som gör att bilder ser ut som hell när jag uppdaterar via mobilen.
Det var ju en ganska värdelös uppdatering.

I alla fall:
Idag var jag tillbaka på Ikea. Jag är inte riktigt säker på hur det gick till... jag hamnar alltid i tveksamma situationer när jag låter mig övertalas p.g.a. husefriden vänner emellan. Så var det nu. Tillbaka till eländet. Det enda bra med det var att jag faktiskt fick tillbaka min kofta som jag tappade när jag var där sist (det skrev jag va?). De hade en käck pärm där allt som var tappat och upphittat stod katalogiserat. Jag berättade vad det var jag saknade och de hade den i ett rum. Klappat och klart. Sjuk koll får man ju säga.
Sen köpte jag en ram som var för stor och en stol till Knut som han gillar att klättra på men inte sitta i. Stor chock.
Det hela var över ganska snabbt, klockan tio över tolv var jag och Knut hemma igen. Knut intog lunch och lades sedan.

Imorgon kommer J hem. Det tackar vi väldigt mycket för. Bortsett från att det är så himla bundet här hemma när man är sole caretaker så är det ganska lugnt att ta hand om Knuten. Idag har vi haft himla roligt. Överhuvudtaget är han himla rolig nu när han kan gå för han är så road av det. Han skrattar hela tiden och sen ställer han sig med huvudet mellan benen och tittar på världen uppochner och skrattar åt det. Bland många andra saker. Knäpp.
Men jag saknar ju J såklart. Jättemycket.
Det är så himla stor skillnad att ha honom i sin närhet. Jag går miste om så många skratt och så många berikande samtal och så mycket annat bra när han inte är i närheten. Så nu får han komma hem.
Det enda som jag trodde skulle vara bra var att jag skulle kunna kolla på vad jag ville på TV. J hatar när jag kollar på dokumentärer på Discovery eller TV4Fakta och framför allt om de handlar om medicinska spörsmål. Det får jag inte. Jag hatar när han kollar på machomän som styckar kött eller andra matlagningsprogram, eller dokument utiutiutifrån Mittuteiingenstans om typ en särskild liten fläck som existerar i ett särskilt hus byggt av jord och saliv...
Men i alla fall: det är ju sommar nu. Det ÄR ju ingenting på tv. Varken av det han tycker är bra eller det jag tycker är bra (men undantag sim-VM mellan 18-20). Det är Allsång på Skansen, på Gränsen, i Anus och alla andra ställen man kan tänkas sjunga allsång. Eller Du är tjock, dö; Min familj är tjocka, de ska dö; Fan vad du är tjock din fula fan; Fan vad du är spinkig din fula fan; Uppnå din drömkropp eller dö; eller liknande program. Lika mycket skit som Joddel i gallblåsan eller vad det kan tänkas vara på fredagkvällen.
Ni fattar: jag är mycket besviken på min silverlining.

Förr gick det en serie som hette Doktorn i dalen.
En period sände tv4 den istället för Hem till gården. Hem till gården tittar min far på slaviskt och missar inte ett avsnitt och har så inte gjort på tjugonågonting år. Han spelar in. Varje dag. Tittar. Varje dag.
Men Doktorn i dalen kom en gång emellan och far, uppbragt som han var, utbrast:

"Doktorn i dalen, vad är det för jävla gynekologserie?"

Det får avsluta dagens inlägg. Todeloo.