Dagen fan

Idag har jag haft en riktigt jobbig dag, och Knut också antagligen.
Därför kommer det gnäll nu. Om ni som läser (alla två) inte är intresserade av gnäll så kan det vara bra att skippa detta inlägg.

Dagen började som vanligt. Knut vaknade kvart i sex, pysslade omkring, frukost och sånt. Vi skulle till Ikea hade jag bestämt, men Ikea öppnade inte förrän kl 10. Rena rama eftermiddagen för oss här, så vi lekte här hemma till det var dags att ta tåget ut till Svågertorp.
På tåget fanns det sex stycken cyklar och två barnvagnar. När jag kom på så fanns det en liten ficka där jag kunde få in barnvagnen, men det kom också på en cykel. En kvinna som satt vid cyklarna och som tydligen var en ägarinna till en av dem sa "du kan ställa här" och pekade bredvid sin cykel. "Va?" sa jag "nej, jag menade honom, det här är cykelplatser" sa hon väldigt snorkigt.
Gapande stod jag kvar och sa ingenting... men jag har åkt de där Pågatågen himla många gånger nu och de där platserna är inte bara cykelplatser. De är plats för rullstolar, barnvagnar och cyklar. I vilket fall som helst. Jag ställde mig i dörren och försökte att inte vara i vägen. Konduktörskan kom och jag sa att jag inte riktigt visste hur jag skulle göra nu (sist jag åkte samma sträcka och det var lika trångt åkte jag på rätt så himla mycket ovett från konduktörskan så jag tänkte föregå det hela). Men hon var mest less på cyklarna. Lagom högt berättade hon att Skånetrafiken infört halva priset på cyklar och att hon då tänkt "neeeej". Sen fortsatte hon att säga att en cykel "måste man ju inte ta med sig, men en vagn måste man ju, så då kan man ju inte neka någon med vagn". Lite högre än samtalston... hon verkade ha någon beef med cykelnissarna.
I alla fall. När vi kom fram till Ikea fick Knut en knäpp och bara skrek och skrek och skrek. Han var inte alls nöjd med sakers läge... kanske berodde det på att det var 54 grader varmt inne i varuhuset eller så var han bara trött... i vilket fall som helst så var det inte så särskilt avslappnat alls för mig. Svetten rann och plötsligt fick jag ett akut toabehov. Inne på Ikea kan man inte få in vagnen på toan och alla som vet hur stort ett varuhus är vet att man inte bara kan gå ut om man har lite bråttom.
Så jag fick ställa vagnen utanför och ta in Knut. Där inne fanns ju toaborste, skål med toaborstevatten, toapapper, skötväska och rolig mamma, allt på tre kvadratmeter. När jag var där inne och försökte få ordning på mina kläden och annat ropades det ut i högtalarna att det fanns särskilda diskar för tips om förbättring... jooo.
I alla fall. Eftersom jag lackade ur på allt skrikande gick jag mot kassorna, men det visade sig att det öste ner x 3 ute, det lät så mycket från plåttaket att folk stannade och glodde på det. Så vi väntade.
När jag gick ut genom snabbkassorna var det ett par som fick en tillsägelse för att de handlat väldigt mycket fler än 15 varor men ändå gått genom snabbkassorna. Trevligt tyckte jag, som alltid stör mig på när folk inte gör som skyltar och regler säger.
När vi kom till Svågertorp visade det sig att man inte kunde köpa biljett där, eftersom stationen är halvt nedlagd. Istället fick jag köpa via mitt Visakort via Skånetrafikens app... något meckigt men det gick till slut. Hiss ner till spår tre: någon hade använt den för att bajsa i. Sedan hade denna någon kletat det lite överallt på golv och väggar.
Stor ansträngning gick till att inte kräkas. Då hade det blivit ännu äckligare i hissen, onekligen.

Vi kom hem, frid och fröjd, lunch och nap. Napen var svår, Knut ville inte somna och när han till slut somnade vaknade han mycket ledsen alldeles för tidigt. Omöjligt att få att somna om, så vi lekte lite här hemma... mycket gnäll, pip och skrik. Sen gick vi ut och gick lite. Jag köpte en fläkt till på Clas Ohlsson och det började ösa ner igen. Vi tog skydd inne på ett café där en kvinna kände sig utvald eftersom Knuten stirrade på henne. Hon fick för sig att han ville ha yoghurt eftersom hon åt det. Jag försökte försäkra henne om att han inte ville det (ett par gånger påpekade jag att han redan ätit, precis nyss... att han var mätt...) utan bara stirrade på folk. Men hon "visste vad barn ville ha" och insisterade på att ge honom en yoghurt. Jag tackade men hon ville absolut också se på när han åt den. När det hela var över funderade jag mycket på hur man ska avvärja sådant utan att vara oartig... hon ville ge Knut en sak, snällt och så, men jag måste ändå få bestämma när och vad han äter utan att behöva känna mig som en skitstövel. Vad ska man säga när hon trugar för fjärde, femte gången?
Jag får kanske maila fru Ribbing om detta...

Sen när vi kom hem vad Knut helt omöjlig. Han åt duktigt visserligen, men det går inte att byta blöja på honom mer. Han bara snurrar och korvar sig och slänger ner allt i badkaret där kranen står på eftersom Clovis bara dricker vatten ut rinnande kran och en vattenskål finns också som Knut hela tiden välter och plaskar med. Han ska klättra upp i soffan också hela tiden och det vill inte jag för han är så oförsiktig för att han tror att allt är mjukt där, och det är det inte. Han slåss, bits, sparkas och drar i håret och för att toppa det hela hade han ett supersprak där det kom bajs precis överallt. Jag fick duscha av honom vilket ju också såklart ledde till ett katastroftillstånd. Några gånger blev jag så arg att jag skrek åt honom och en gång började jag faktiskt att gråta... dels för att jag var arg men också för att jag är så. himla. trött.
Det ser ut som hell här hemma eftersom jag inte orkar städa efter alla tornadolekar. Jag borde vara on top of mat till honom och mig, välling, städning, tvättning och allt sånt, men det är femhundra grader varmt här inne och jag kan inte öppna fönstren p.g.a. katterna... kattlådan luktar fan trots att jag byter sand hela tiden (jävla rötmånad eller nåt). Det känns som om allt handlar om att ge mat till andra eller administrera andras bajs i det här hushållet. Jag får kasta mig upp svintidigt för då är alla JÄTTEHUNGRIGA och håller på att FÖRGÅS om de inte får mat NU!

I alla fall. Den här ilskan kändes ju inte så kul och jag har aldrig hört om någon annan mamma som blivit arg på sin ettåring... bara större barn. Men det är ju i linje med det här ganska crappiga mammaskapet jag innehar. Jag skrev ett sms med versaler till J, eller flera, som i princip gick ut på att jag sa upp mig.
Han lever loppan i USA. Kul för honom.
Hans dumma uppdragsgivare har bestämt att han inte får skypea med bild därför att då kan man använda kameran till att filma hemliga grejer och yada yada.

Kanske var det för att Knut saknade pappa som han var så himla gnällig idag. Han fick inte ens se honom i skärmen som igår.

I alla fall. Skitsamma.
Imorgon ska Knut vaccineras och jag hoppas verkligen att det går bra. Lilla gubben. Mammas gubbe.