Jag bloggar ju knappt

Ja jag bloggar dåligt. Jag vet det.
Orsakerna är flera.
Jag har numer en iPhone och en padda + min dator. Den senare är i allra högsta grad på fallrepet och jag sitter inte så ofta vid den bl.a. av den anledningen. En annan anledning är helt enkelt att jag inte har tid att sitta och skriva blogginlägg när Knut roamar.
Men jag har ju några timmar när Knut sover, tänker man då. Jo. Men så prioriterar jag också. Jag prioriterar att vila och umgås med J.
Med fånen och paddan kan jag blogga, men det är inte lika smidigt som med datamaskinen så därför får textinläggen stryka på foten.
Dessutom hinner jag inte tänka så mycket som jag gjorde förut och därmed ha saker att skriva om.

I helgen var vi i Kivik på camping för att ha en sista liten semester innan ekorrhjulet börjar snurra på riktigt.
Den 2 september börjar Knut på dagis (förskola, föris... whatever) och den 12 augusti börjar jag att jobba. J ska vara pappaledig när jag börjar jobba. Sen är det höst och OJ VAD JAG LÄNGTAR.
Konstig är jag, men jag blir trött nu på det här gassande megavarma och skydda Knut med mössa och smörjning varje dag. Det är myspys ett tag, men nu börjar det bli mycket. Varje dag sägs det något som moln och lägre temperaturer och sen sitter vi ändå där och svettas i 32 graders värme kl 14 på eftermiddagen.
I alla fall, jag kom på ett litet sidospår här. Kivik: det var så himla nice. En bit bort men ändå nära. Det gick ganska snabbt att åka dit men det kändes ändå inte som om man var nästgårds. Campingen var liten och fin och stugan var fullt tillräcklig. Vi var inne i Kivik och åt lunch en dag. Raw food testade jag för första gången. Inte imponerad kan jag säga att jag är, kanske framför allt därför att jag fick en stor träbit i maten som jag tuggade sönder. Sedan ägnade jag resten av lunchen åt att plocka trästickor ur munnen och försöka hosta upp det jag fick i halsen som satte sig på tvären. Det var väl sådär upphetsande.
Men jag sa faktiskt till (!). Inte alls fientligt eller så, utan bara så att de visste att den batchen med rödbetsfärs som de hade kanske var lite farlig. Kocken blev mycket bekymrad, hon krävde pengarna tillbaka till mig (något jag inte gjorde) och det fick jag också.
Det måste vara jobbigt när sånt händer... alla kan ju göra misstag och olyckor händer. Tur bara att det inte hände ett barn.
Vi badade i havet, (även Knut) och slappade i gräset (inte Knut, han sprang och kröp omkring) och åt gott grillat och god pizza och såg roligt åskväder och massor med fåglar som förflyttade sig unisont.
Trevligt helt enkelt.

Knut har lagt om sin sovning, hur än jag gör så vill han inte sova på förmiddagen mer.
Efter lunch bara, precis som man vill ha det när man ska börja föris, dagis, förskolan... märkligt hur han bestämmer. Korven.