Jag sitter i soffan och mindar my own business. Bakom mig hör jag diverse smackljud som jag mer eller mindre ignorerar. J utbrister plötsligt "höh!"
"Höh?" säger jag och vänder mig om.
Där ser jag J med Knut i knät smackandes med munnen.
Jag ansluter.
Knut är lugn och fascinerad och väldigt uppmärksam.
"Höh!" säger J igen.
"Vad?" säger jag.
"Intressant att jag kunde lugna honom på ett intellektuellt plan, istället för strikt biokemiskt."
Det verkar vara höga krav på ingenjörers intellektualitet nuförtiden.
Somnade i en något märklig ställning.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar