Läst

Jag har läst gamla inlägg skrivna av en tjej som fick barn i oktober. Den första tiden beskriver hon precis som jag upplever den: det läskiga med att vara ifrån Knut, att fastna i soffan, det magiska med bärsele och folk som tycker att man borde vara "normal" nu. Det kommer aldrig att ske, kan jag meddela. Min tid kommer att vägas på guldvåg och den lilla tid jag har då jag kan vara utan Knut lär inte spenderas med folk som inte bryr sig om Knut. Kanske inte helt linjärt men mammasjälen säger mig detta och man ska lyssna på sig själv, säger kloka vänner med mer erfarenhet under bältet än jag.
Det är skönt att veta att man inte är ensam locko. Vad sägs om att visa filmer om hur låst man blir och hur ens fokus totalförändras istället för det rent tekniska kring amningen när man ska hem från bb. Vad sägs om det?

Nu ska jag till sjukgymnast som ska knäcka till min nacke och rygg (och mina fötter) hoppas jag.
Jag sover så himla konstigt på mina kuddar och har undrat så varför jag upplever det som om jag ligger med huvudet nedåt trots fyra kuddar. J provlåg min sida av sängen och konstaterade en ravin, ungefär. Preggokroppen har gjort avtryck. Sen ska vi flippa madrass.