Tillbaka i skiten, ca 100 dagar kvar till sommaren

Det här med att gå upp 3,5 timmar tidigare än alla andra dagar de senaste tre veckorna kändes lite wierd. Men det är bra, ty det är SÅ tidigt att kroppen inte ens är trött. Man studsar upp eftersom klockan ringer så högt trots att det är mitt i natten.
Vafan tänker den på?
Katterna hann inte ens börja klösa på sängen och bli utslängda ur sovrummet.
De fattade ingenting. Glada i hågen studsade de in till köket och började smaska.
Duschen fattade ingenting. Den brukade ju sova vid det här laget och var lite halvsvår att få varm.
Jag själv fattade inte ens att jag inte fattade något och har inte ens varit trött. Det enda jag fattade var att jag var törstig.
Så idag börjar man jobba. Ska jag släppa nyheten allmänt på jobbet, jag undrar. Jag vet inte. Å ena sidan vill jag gärna vänta så länge som möjligt så att chefen inte hinner planera fint och gör så att jag ändå inte behövs och därmed blir övertalig, men å andra sidan är det ganska tråkigt att alla vet, utom jobbet där jag spenderar 8-9 timmar om dagen, fem dagar i veckan.
Så jag kanske lika gärna ska släppa det... vi får se hur jag gör.

Igårkväll läste jag i min lilla app om vecka 14 som jag ju nu är i. "Äntligen börjar du se gravid ut" stod det som ett hån. Det har inte min kropp fattat. Nog för att jag är bullig både här och där men det enda stället där jag inte är bullig är på mitten av nedre delen av magen. Där är det ittnå, hur mycket det än spänner inuti kroppen.

Nu kan jag meddela att jag för första gången här och nu, live som vi säger, fick ett nytt spännande graviditetssymptom: en sur uppstötning.
Härligt.