Lite slut

Gud vad jag tycker att det är jobbigt att vara jag idag. Fan vad jag hatar den här sjukdomen. Fan vad jag hatar att vara hungrig. Fan vad jag hatar att alltid behöva försaka livets silverlinings... allt ni kan tänka er, allt hindras eller försvåras av den här jävla sjukdomen.

Sen vet jag förstås att man kan ha det värre. Man kan ha det mycket värre, jag vet det och jag tänker på det 29 dagar av 30 under en månad. Men ibland vill jag bara tycka så himla synd om mig. Idag är den dagen. Nya tag imorgon, nästa vecka och nästnästa vecka.

Jag har glömt bort det här med mental näring - att jag ska unna mig saker för att orka. Jag unnar mig inget just nu. Jag var på vippen att köpa några trosor idag, men insåg att det skulle kosta pengar och det är dåligt. 

Så ja, jag måste börja tänka på att sätta andra silverlinings på mitt liv annars blir jag galen under de här två veckorna som är kvar. Tråkigt nog har jag lovat att hjälpa en kompis med att stå i garderoben på ett event för fängslade författare imorgon kväll... hur folk får energi till sånt, fattar jag fortfarande inte. Men det får bli en engångsföreteelse. Någon dag i veckan ska jag också jobba till åtta, och har jag tur (och om saker och ting är som de alltid brukar) så är det alltid den dagen som jag har tvättid. Den har jag på onsdag. 

Nej, förlåt för allt mitt gnäll. Shit vad jag skulle kunna ha det värre såklart. Jag har bara svårt att se silverliningen just nu... bättre imorgon kanske.

Hejdå.