Nyheter

Jag läser tidningarna.

Ulf Olsson är död. Så kan det gå.

Vargar är skjutna på Skånes djurpark i Höör. Jag har och hälsade på de där vargarna för ett och ett halv år sedan. Åh vad fina de var och oj vad uppspelt man blev när man såg dem lufsa omkring där inne. Nu är alla skjutna och jag tror att djurparkspersonalen visste vad de gjorde. Den omsorg de hade om vargarna när jag var där var inte att ta miste på. Först undrade jag varför de inte hade bedövat bara, men det har förklarats att det var helt utom kontroll. Varför kunde de inte få bli fria då, undrar man? Det går tydligen inte. Djurparksvargar kan inte bli fria... även då de levde i en så stor hägn. Men är det så så är det väl så. Jag ger inte mycket för vad regeringen påstår sig veta om detta, men personal på djurpark, det är fint och kunnigt folk.
Jag vill också jobba på en djurpark. Ja, det vill jag jättegärna.
Nå. Tidningarna skriver inte jättemycket om själva vargarna, utan att en FAMILJ, en kärring med hennes två skrikiga barn har hamnat illa till. De var där, de var där!
Är det verkligen DET som är den stora katastrofen här? Är det det som är värt att skriva om? Hur kan Isabella 34 med att vända fokus mot den stora biologiska förlusten och istället mot sig själv och de två ungarna? Vem. Bryr. Sig?

Nu är det jobb. Blä!