Nu behöver jag svar igen från er som läser

För ett tag sedan fick jag mig en släng av sleven. Jag har inte tänkt mer på denna slev sen dess, men jag kom att tänka på det nyss när jag stod och filosoferade (diskade).
Slevslängen bestod i att jag fick höra att jag "beter mig som om jag vore trettio". Det är ingenting som berör mig i vanliga fall. Ifall det inte var så att just den personen som sa det har det som sin största personvärdemätare att folk är roliga, coola, kulturella och definitivt inte "beter sig som om de vore trettio". Hur beter man sig då om man är trettio, till skillnad från ett beteende som menar att man är tjugo-någonting?
Jag vet inte, men jag kan gissa. Det finns en hel del grejer som jag inte gillar att göra, men som den här personen är mer förtjust i. Det gör ingenting, gör vad ni vill så gör jag vad jag vill. Jag ska bena lite i det här och rada upp det jag inte (längre) tycker om att göra, så får ni som läser skriva om det verkar sunt eller om det verkar som om jag är påväg ner i ett svart hål av depression eller något, utan att veta om det.

Jag tycker inte längre om att
> Gå på konsert (det har jag iofs aldrig gjort) - Förklaringen är jag är 1,60 m över havet och har oftast inget visuellt ut av en konsert, det enda jag får ut av det är JÄTTEHÖG musik som gör mig döv, jag är blind pga alla människor omkring, jag riskerar att få smällar på min onda kind och man kan inte prata med någon.
> Dricka mig jättefull - Jag ser inget självändamål med det. När jag var yngre kunde jag tänka "skitsamma" om att jag skulle spy och må skit dagen efter, men nu känns det som om mina lediga dagar är alldeles för värdefulla för att pissa bort på en bakfylla i soffan.
> Gå ut och festa ute på krogen - Det kan kanske vara trivsamt sådär, om man sitter vid ett bord och pratar med dem man är där med. Men jag har inget ut att gå ut för att få syn på halvbekanta som man inte pratar med i vanliga fall för att säga "iiii, men ååååh, vad kul att se diiiiiiig, vad gör du nuförtiden?" och annat åt det hållet. Dansa är heller inte något som jag känner att jag har lust med längre... därför blir utefestandet ganska tråkigt. Att trängas på lokal med fulla, kåta, illaluktande, högljudda personer är ingenting som jag föredrar. Någonsin.
> Vara på hemmafest hos folk till småtimmarna - Jag kan visst tycka att fester kan vara kul så, men jag har ingenting ut av att stanna till två, tre, fyra eller fem som vissa gör. Jag ser inte det om att det gör festen, att stanna väldigt länge. Jag känner oftast att jag är färdig vid tolv, kanske ett.
> Umgås på vardagskvällar och inte komma hem förrän framåt tio-elva - Jag får helt enkelt smärre panik nuförtiden om jag inte kommer i säng vid tio-möjligen elva och om jag inte får vara hemma ett tag och varva ner kommer jag inte i säng. Det verkar jag vara ensam om bland de som jag känner.
> Kolla på film - jag blir alldeles för rastlös av en lång film. Bio, då och då kan gå bra, men en film på tv eller en hyrfilm kan jag känna stjäl mitt liv.

Lägg på alla de här grejerna att jag inte kan vara hemifrån för mycket för då får jag dåligt samvete för kissarna. Det är kanske tramsigt, men jag är borta hela dagen på jobbet och kan inte med att lämna dem sedan hela kvällen, samvetet gnager i mig inifrån.

Vad tycker jag då om?

> Jag tycker om att sitta på fik och prata med de jag känner. På normala dagtider, gärna på lördag eller söndag eller om det är någon dag då man slutar tidigare.
> Jag tycker också om att sitta hemma i soffan och titta på sport eller någon slapp Discoverydokumentär. Det är livskvalité som vida överstiger en svettig fyllekväll ute på lokal, tycker jag.
> Jag tycker om att gå promenader när vädret är fint och det finns ställen att upptäcka.
> Jag tycker om att lyssna på ljudböcker när jag går till jobbet. Mycket hellre än att lyssna på musik och åka buss. Eller att gå tillsammans med någon, ibland föredrar jag bara att gå mina långpromenader själv, med en bra bok.
> Jag tycker inte längre om pizza eller hamburgare utan äter hellre lax eller färsk pasta (eller chunky mushroom-soppa som jag nyss åt)
> Jag tycker om att vara hemma med kissarna och att leka med dem, alldeles för mig själv
> Jag tycker om att vara hemma med J och bara vara. Utan att göra några stordåd eller projekt, att bara vara tillsammans framför tv:n eller med varsitt datorprojekt. Det är nog bland det bästa jag vet.

Jag är lite oroad över den här utvecklingen hos mig... varför är jag för tidig för min ålder... eller vad man ska säga? Jag jämför mig ju med de vänner som jag har och de tycker att det är jättegivande att sitta och ta en öl mitt i veckan eller att gå på after work varje fredag. Jag tycker inte att after work är särskilt kul. Jag går hellre hem.
Är det då så att jag beter mig som en 30-åring som det sägs? Borde jag sträva efter att skärpa till mig eller ska jag ge efter för tiden som går?

När jag var liten och även när jag var tonåring så kunde jag titta på vuxna och undra hur man blev sån. Jag kunde inte ens tänka tanken att ge upp det jag tyckte var allra roligast just då. Men tiden går och man förändras ju, men jag är som vanligt osäker på mig själv. Är det så att jag genomgår en osund personlighetsutveckling och bör skärpa till mig eller ska jag omfamna det här? Jag har ju vänner som alla är äldre än mig, och de har inte hamnat i den här "tråk-världen" som jag har. I och med att jag har det så tror jag att det kan leda till att jag mindre och mindre kommer att kunna identifiera mig med dem. Borde man alltid tycka att "gå ut och ta en öl" är den högsta nivån av livskvalité?

(Personen med sleven fyller 31 i år)