torsdag 21 januari 2010

Jag är bara ärlig

Alla sådana här meningar som börjar med "inte för att vara taskig" eller "jag menar inget illa" eller "ta inte illa upp nu men" är ju för roliga. VARFÖR ska man säga något som eventuellt kan tolkas som taskigt, elakt eller något som någon kan ta illa upp för? Det måste väl ändå vara i yttersta nödfall endast som man måste säga saker som kan vara elaka. Om man är instängd i ett rum som är 1x1 m2 tillsammans med någon som inte har duschat på tre år. Fast inte ens då egentligen, för vad ska det leda till?
Det är nog alltid frågan man ska ställa sig, vad ska det leda till? Om vinsten är bara marginellt bättre arbetsmiljö, en tidsvinst eller för ens egna nöjes skull, då ska man skita i det anser jag. Saker och ting på andras bekostnad ska inte förekomma.
Ett annat besläktat exempel är folk som alltid säger vad de tycker, för de menar att de är "ärliga människor". Om ingen har bett om ett omdöme av livsstil, religion, sexuell läggning eller något annat som har med den egna personen att göra så ska inte folk yttra sig, om det inte är en förälder eller syskon som är orolig för en för tidig död.
Det är inte att vara ärlig att påpeka att man tycker att någon gör fel som gör det och det, det är att vara självgod.
Helt enkelt.

Inga kommentarer: