torsdag 21 januari 2010

Jaa

P.U.H.
Det är jobbigt det här med proven. Jag håller på att gå av när jag har suttit för länge. Men jag längar efter att rätta. Det är lustigt. Jag tog bussen igår morse istället för att gå så att jag skulle få lite extra tid vid skrivbordet innan kl 8 så jag kunde rätta några prov. Jag sitter på lunchen och rättar och rapporterar in på kvällen.
Ikväll började jag rätta, men efter ett tag började det kännas bekant så jag försökte rapportera in och det visade sig att jag redan hade rättat dessa prov! Mycket tråkigt. Så jag kollade igenom alla prov i den mappen och det visade sig att alla utom ett (!) var rättade och inrapporterade. Lite irriterande, det innebär att jag har fått färre prov än jag trodde. 200 prov har jag fått, jag har rättat 85 av vilka tre varit defekta. Jag har alltså 218 kvar att rätta men bara 115 prov till mitt förfogande.
Detta må vara tråkigt för er att läsa, men jag känner mig duktig som har rättat så många prov och rapporterat in allihopa de senaste dagarna här. När jag sa 20 prov om dagen så menade jag 20 halva prov, (jag rättar a-del och c-del) och alltså 600 st, var tanken. Nu har jag istället rättat 85 st hela på fyra dagar vilket jag är rätt stolt över.
Det frestar lite att göra 15 till ikväll så jag får jämnt antal.
Hm.

Jobbet är skojigt. Vissa elever lever verkligen kvar i den där världen där någon har curlat för dem. Jag vet inte hur det går till på högstadiet eller hemma hos vissa, men jag är förundrad över hur blasé vissa är över att gå på en fantastiskt lyxig skola och få möjlighet att göra en massa roligheter istället för att ha 16 olika ämnen igång varje vecka och prov i varje ämne. Istället jobbar de hela tiden i projekt där flera ämnen ingår och examineras i ett svep. Det är skitbra och jag tror inte att vissa elever fattar vilken otrolig ynnest det är att få gå på den där skolan.
Idag hade jag ett samtal med en elev där jag berättade för henne att hon absolut inte kan fortsätta som hon gör för då kan hon glömma att komma upp till tvåan eller ens att få gå färdigt ettan. Hon visar inte att hon vill och sticker hela tiden från klassrummet för att röka, slappa eller prata i telefon. När jag sa till henne "du inser väl att du inte kan fortsätta som du har gjort nu. Då får du gå om ettan, och det vill du väl inte?" så tittar hon inte ens på mig, istället säger hon "du, den här frågan, jag tänker inte göra den".
Hon hade någon story om varför inte hon behövde göra den uppgiften.
Fascinerande.

Inga kommentarer: