Freitag

Jag och J var ute och åt. Väldigt festligt med sånt. Det kommer jag att få betala för i en vecka.
Nå.
Vår mat tog en jävla tid på sig. Först kommer vi dit, med reserverat bord och försöker få kontakt med personalen för att säga att vi som reserverat har kommit. Så upptäcker vi att vårt bord är världens mest värdelösa så vi ser oss omkring efter ett annat i en annan avdelning. J frågar en servitris om det finns något och hon säger "jaadå", och sen går hon. Han går efter men hon stoppar honom och säger att han måste säga till. Jag var ute på någon upptäcksfärd då men kom tillbaka och fick det berättat för mig. "Säga till vem?" undrar jag, men J har ingen aning och inte jag heller. Jag går på eget bevåg till ett bord, frågar om vi får sitta där och får ja. Jag hämtar J och vi sätter oss.
Väl suttna vet vi vad vi vill ha så vi beställer direkt. Öl kommer men ingen mat. Efter 50 minuter frågar J om de vet ungefär hur det går för maten.
"Jaha, har ni bråttom?" frågar servitrisen snorkigt.
"Nej... inte bråttom men"..." börjar J och jag säger "nej, men det har ju gått ganska lång tid nu, nästan femt..."
"Ja, men ni blev ju informerade om att det var körigt när ni kom" fortsätter servitrisen.
Både jag och J ser frågande ut och hon fortsätter "köket är fullt med bongar" och gör en gest med armen för att visa vilken lång rad de utgör.
"Jaha," säger jag "bara så att ni inte glömmer bort oss".
"Nej, vi glömmer inte. Er bong är där" säger hon och kör gesten igen och stannar någonstans i mitten. Åhå, vår bong är i mitten.
Det är lite lustigt för vi hade inte sett någon mat gå ut under den närapå timmen som vi hade suttit där. Det verkar som om kocken tog alla bongarna (gest) samtidigt och gjorde gemensam sak med alla rätter för som på en given signal en kvart senare började det ramla ut mat. Vi var det andra sällskapet som blev serverade.
J beställde en öl som det tog en himla tid att få. Servitrisen som tog den beställningen kom sen och frågade om han "någonsin hade fått sin öl, om kommunikationen hade fungerat?". "Jodå" sa J, och pekade på flaskan.
Efter det bad vi om notan och fick den snabbare än ögat. Det var som om de satt och väntade på att vi skulle be om att få betala. På notan saknades den mycket försenade ölen.
Ytterst förvirrat.
Men i vanliga fall har de väldigt god mat och en massa ölsorter - i detta fall var dock maten inte så god som vanligt eftersom fritösen var trasig och vi serverades oljeindränkta, stekta hela potatisar.

Nu blev J till sig för att det var Ett päron till farsa på tv. Så blir han irriterad på mig för att jag kollar på 2½ män. Det är mycket bättre, på något sätt.