Svart anyone?

Min ekonomiska situation stör mig som bara fan. Det är helt galet hur många procent av min tankeverksamhet under både min vakna och sovande tid den upptar.
Jag hatar att ha det såhär.
Jag tänkte i min naivitet att jag inte skulle behöva ha det megaknapert mer efter det att jag tagit min examen. Jag tänkte verkligen det.
Jag kan förstå att ni kanske tycker att det är roligt att jag tänkte det, borde jag inte ha vetat bättre?
Jo, kanske.

Men jag tänkte att jag hade utbildat mig under dryga fem år, fått mig en examen, skött mig bra under praktiken och då tänkte jag att jag skulle få jobb. När jag sen fick en relativt bra löneutveckling på mina första jobb så tänkte jag att nu har jag äntligen fått det jag jobbat mig till och förtjänar. En ekonomiskt trygg tillvaro (inte för att jag tjänade särskilt mycket, men helt ok för mig) men så kommer den här situationen och a-kassa och fan och hans faster.
Jag räknade ut nyss när jag borstade tänderna att jag, baserat på det som a-kassan verkar ha planer på att ge mig inom en väldigt oviss framtid, skulle få ut bara två tusen kronor mindre om jag var arbetslös 100% jämfört med nu när jag jobbar 50%.
2000 kr är iofs sjukt mycket just nu, och representerar skillnaden mellan att kunna bo kvar och bli tvungen att flytta från min lägenhet, men det är ändå galet att skillnaden är så liten.
Så har jag gått omkring och funderat på om jag ska söka ett jobb som jag sett. Det är inget lärarjobb, jag kan inte söka lärarjobb på de resterande 50% eftersom schemat ändras med jämna mellanrum. Jag kan inte säga till en eventuell ytterligare arbetsgivare att jag kan jobba på onsdagar och torsdagar t.ex. för det ändras hela tiden. Smått irriterande, men också bra. Det beror på hur man ser det.

Så det jobb som jag sett är ett helt annat jobb, ett lågavlönat jobb utan krav på utbildning. Jag kollade upp vad man kan vänta sig som betalt i ett sådant jobb och räknade ut vad jag skulle tjäna om jag jobbade några timmar i veckan på det jobbet och kom fram till att det helt enkelt inte skulle vara värt det. A-kassan skulle vara lika hög eller högre och att få pengar från a-kassan har jag inga moraliska problem med. Tvärtom.
Om jag kunde hitta ett extrajobb där jag får betalt motsvarande en lärartjänst eller ett svart sådant, då skulle det kunna rädda min situation.
Inte för att den behöver "räddas", jag klarar mig - precis.
Men jag HATAR att ha ont om pengar, speciellt när folk omkring mig lever relativt gott och vill fortsätta att leva det livet, varesig jag kan vara med eller inte.