Stor förvirring

Jag är mycket politiskt förvirrad just nu. Jag har aldrig tidigare varit förvirrad, jag har haft klart för mig vilken ideologi som passar mig och framför allt vilken ideologi som inte passar mig. Jag har alltid haft mycket svårt för den här tanken med att alla människor i princip är lika, att de ska stöpas i samma form och att de från födseln klarar av ungefär samma saker livet igenom. Solidaritääät kallas det med Ingvar Carlssons goda minne men jag kallar det för trams.
Man kan vara solidarisk så in i helvete utan att kväva barn och ungdomar i början på deras livsgärning, man kan vara väldigt solidarisk även om man gör det möjligt för folk att starta egna företag utan att drukna i bestämmelser, regler, papper, avgifter och skatter. Man KAN vara godhjärtad även om man inte är vänsterfolk. Det är möjligt. Jag har sett det själv.

Men nu när jag varit i den här a-kassecirkusen vet jag inte riktigt vad jag ska tycka.
Jag tycker att det är idiotiskt att karensdagar som man får av sjukdom eller att VAB ska dra ner den tiden som man beräknats har arbetat under det senaste året. Att en människa som har ett heltidsjobb men också en snorig unge plötsligt upptäcker att hans/hennes a-kassa räknas på en 35%s tjänst kan ju chocka skiten ur vem som helst.
Jag tycker att det är idiotiskt att tabellerna som reglerar hur mycket a-kassa vs. lön man får inte är linjära. Varför kan det inte vara 51% jobb och 49% a-kassa? 23% jobb och 77% a-kassa? Tydligen inte. Så är det.

Men. Vem har bestämt detta? Ingen aning. Vem kommer att justera det efter valet? Kanske ingen? Sossarna kan plocka billiga poäng på att gnyla om hur länge folk får vänta på pengar från Försäkringskassan men kommer de att rensa upp i regeldjungeln efter valet? Något sådant har jag inte hört.
Vem står förresten för regeldjungeln?
Etablissemanget är i Sverige, konstigt nog, inte f.d. adel, bolagschefer och styrelsenissar utan det är sådana som börjat sin karriär i SSU och slutat den på den obligatoriska riksdagsstolen som följer med att man går med i Sveriges största parti. Utan att passera verkligheten på vägen.
Men dessa människor har sedan länge upphört att kunna säga att de "slår ur underläge", även om de borgerliga har haft makten några gånger under det senaste seklet.
Och regeldjungeln, vem står för den om inte de som har haft makten under de senaste hundra åren?

Är det bättre eller sämre att lägga på nya regler som ska förändra det otroligt tungrodda systemet med Försäkringskassa, Arbetsförmedling och a-kassa? Det är hugget som stucket och vem som ska ordna det, har jag ingen som helst aning om.
Däri min politiska förvirring.

Jag hade röstat blankt om det inte var för vidriga SD och deras frammarsch. Kan de etablerade partierna rycka upp sig och ta ansvar?
Folk kommer alltid att leta efter snabba lösningar, folk kommer alltid att vara ointresserade och folk kommer alltid att lyssna och leva efter det Aftonbladet, Expressen och Tv4 säger och inte säger. Kliv fram och var tydliga istället för att låta SD ta utrymme i det tomrum som blir när Sahlin bara gnäller och Reinfeldt slår knut på sig själv för att vara polare med andra partiledare och andra nationers ledare.
Om SD kommer in i riksdagen om ett år är det inte människorna som röstade på dem som bär ansvaret utan det är de etablerade partierna som inte erbjudit ett lättförståeligt alternativ för dessa människor som skiter i politik och bara tar det mesta missnöjealternativet.

Alla människor bryr sig inte, jag förstår att det är svårt för sossarna att förstå att alla människor inte är likadana, men alliansen borde väl ändå kunna snappa upp det.
Kanske.
Fy Fabian.