Åren går och man blir av med folk och lägger till några. Nuförtiden blir man av med fler än man lägger till, men det har mest att göra med att man hade så galet många där ett tag.
Några sitter kvar och jag tror att de alltid kommer att sitta kvar. Konstigt nog är de inte de som jag trodde skulle vara där för alltid, "bästisarna" från pluttåldern, utan det blev några andra. Det blev några av tjejerna som jag gick i gymnasiet med.
Fyra stycken har jag kvar. Fyra stycken kommer jag nog alltid att ha kvar och nu har en av dem gjort någon enastående stort.
Från ca 9 imorse till tjugo i två har hon ägnat dagen åt att föda barn, och ett barn blev det.
En liten, pluttig, fin och luden tjej som varken är vägd eller mätt än men fin är hon.
Det känns helt galet.
Sjukt.
Anna har fött barn.
Anna har fått ett barn.
Vi har ju haft våra livsutvecklingar tillsammans, alla har varit med om ungefär samma saker.
Nu är hon annorlunda, speciell och jävligt cool.
Helt utan smärtstillande klarade hon att föda fram lilla Kotten.
"Det går inte att beskriva" sa hon, "hur ont det gjorde". Sen blev hon tyst.
Det var tydligen helt sjukt.
Betyder det att jag också kommer att vara med om sådana saker?
Plötsligt känns det inte HELT otänkbart, för en av oss har ju gjort det nu.
Men shit.
Shit.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar