Helt meningslöst.

Varje gång jag öppnar den här editorn så tappar jag helt sugen. Nu tänkte jag till exempel skriva om vad nyheterna rapporterar om den mat som de äldre på äldreboendena här i Skåne får och min egen åsikt.
Men så kom jag på att folk kommer säkert tycka att jag är dumihuvet och jag orkar inte stå emot dumihuvetattacker, så jag skiter i det.
Det gäller för övrigt alla grejer som jag tänker på men som jag aldrig skriver eftersom det är ett sådant brett bälte av dumihuvet-kategoriserande ute i världen just nu.
Jag blir alldeles trött och eftersom jag har kapat magen på hälften har jag inte kraft att stå emot sådant.

Igår hade jag rätt så ont.
Ajajajajajajajaaaaj-ont. Men idag känns det mycket bättre, så jag hoppas att det håller i sig.
Det känns lite knäppt att vara hemma utan Knut och ha en hel dag på sig att göra lite allt möjligt. Invaliditeten ställer till det, men jag skulle t.ex. kunna gå till Apoteket bara poff, utan att behöva kolla med någon annan att det är ok, utan att behöva tänka på någon annans mat och sov-tider... bara gå.
Jag bestämmer mig, sätter på mig skor, och går.
Apropå skor.
Jag tänker mig att jag inför vintern ska skaffa mig ett par varma, tål-alla-väder-skor så att jag aldrig aldrig mer behöver vara kall eller blöt eller båda, om fötterna. Det är annars givet här i Skåneland. Snön som faller blir inte snö på marken, den blir någon typ av puré full med vatten som fastnar på skorna och sedan jobbar på att komma in i skorna under tid och slutligen lyckas och ja... ni fattar. Jag fryser om fötterna i detta nu faktiskt därför att vår lägenhet är så satans kall. Kan ingen bara värma upp vår lägenhet? Eller kan vi inte få makt över värmen själva? 18 grader, jävla köldhål.

Aja.

Nu ska jag gå till Apoteket och se om de har superplåster. Det vore bra.
Tjarå.