Så är det

Hellu. Här kommer ett nytt sällsynt inlägg skrivet av mig.
Vi har haft en helt fantastisk helg precis som bara har bestått av ingenting. Det behövdes verkligen efter en skitstressig jobbvecka, eller jobbvecka... livsvecka. När jag kommer hem tycker jag att det är alldeles för nära till Knuts läggdags. Kontrasten mot förut är knivskarp och jag tycker att det är så himla jobbigt. Det känns som om Knut helt har förkastat mig till förmån för pappa och det hjälper inte direkt den här uppfattningen jag har haft sen dag ett, nämligen att jag är en dålig mamma.
J har mycket, mycket mer energi än jag har och är således mycket roligare.
Så. Mitt nya jobb består av en hel del grejer som inte har med elevkontakt att göra.. jag börjar misströsta lite inför det också. Vad ska jag göra om inte ha hand om elever?
Äh jag vet inte, jag går omkring och mumlar "det blir säkert bra, det blir säkert bra" hela tiden och det blir ju säkert bra. Men jag har inte så många ting som ger mig positiv energi just nu, förutom de få timmar jag verkligen får vara med Knut.
Han har lärt sig att säga "vatten" nu. "Vatten" och "titta" (och däh) är väl det han verkligen kan säga. Sen är det en del mamammamama, speciellt när han är arg och/eller ledsen.

Jag läste något citat nyss om att en lycklig kvinna är en sådan som kan vara en bra mamma, göra bra karriär, vara en bra partner och en god vän. Det där sista veti fan var jag ska få in.
Allvarligt?
Visst, Knut sover efter sju-åtta, men det gör ju jag också?