Solokvist

Idag är det alltså åtta dagar kvar till Knuts ettårsdag... tjohej. Sex dagar kvar till då jag började med förlossandet. Knut som är så liten har blivit så stor. En massa restriktioner lyfts nu. Salt, honung, gröna blad, resa utomlands, en massa mat, välling, gröt... de hele. OCH han ska ju börja gå nu sägs det. Gå och prata.
Kom igen då. Gå då. Prata då.
Fast helst får han vänta till det att J kommit hem från uvesa. Man skulle ju bli deppig på riktigt om man missade det och det vill jag inte att J ska göra.
J började sin resa igår kl nio och än är han inte framme. De flög från Köpenhamn till Washington DC, men planet till Tulsa var väldigt mycket försenat så de flög istället till Chicago och ska "imorgon bitti" ta ett flyg därifrån till Tulsa, och sedan åka taxi 1,5 timme till Stillwater där de ska residera. Nyss fick jag sms från honom där han berättade att de skulle försöka sova några timmar på ett hotell i närheten av O'Hare för att fortstätta sin resa om sju timmar igen. Det verkar livat.
Jag hoppas att hemresan går bättre...

Jag och Knut kör rutinerna som vanligt. Om Knut fick bestämma skulle jag dock aldrig duscha för det verkar för tillfället vara det läskigaste någonsin, det här ljudet av vatten ur duschmunstycket.

Lilla Knut.
Jag och Knut. Vi sköter ruljansen. Knasknut.