Jag gick iväg för att hämta mina tofflor och kom tillbaka till bordet och såg det liksom i ett annat ljus, ur ett annat perspektiv.
Tänk att här sitter jag. Bredvid mig har jag en barnstol (!) till min son (!). Jag sitter på fjärde våningen i ett hus mitt i Malmö (?). På bordet ligger också mitt körkort (det är i och för sig inget konstigt, det hade jag tänkt mig även när jag var liten att jag skulle ha), min sambos (!) dator, en massa kokböcker eftersom min sambo (!) gillar att laga mat (!). Framför mig har jag två mojänger som bara fanns i Star Trek när jag var liten och funderade på hur mitt liv skulle vara när jag passerat 30. En platta man man surfa på internet (!) med genom att trycka lite på dess glasskiva (!) och ytterligare en mindre liten platta som man kan surfa (!), ringa och smsa med. Precis som i Star Trek. En tricorder, typ.
Jag har alltså via först Järpen, sen Helsingborg, Arlöv, Lund, Lund, Lund, Malmö, Malmö hamnat i just denna lägenhet tillsammans med just denna man och vår lilla Knut. Tänk var många saker som bara har hänt och gjort att jag hamnat här, nu och på detta sätt.
Tolvåriga jag hade aldrig kunnat föreställa sig att jag skulle kunna få meddelanden bara i min tricorder från en kompis jag lärt känna genom historiestudier (som jag precis fick). Denna kompis är dessutom sex år äldre än mig... Tolvåriga jag kunde nog aldrig tänka sig att jag skulle kunna vara kompis med en 76:a. Eller sambo med en 78:a. De var ju alltid så HIMLA stora och läskiga, alla de där som är födda på 70-talet.
Blommorna i mitt fönster är döda... Det kunde jag nog tro på även för nitton år sedan. Blommor och jag vi går inte riktigt ihop.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar