Föräldraledigheten

Här är en grej som jag inte riktigt fattar. Det här med att vara föräldraledig. Eller det är flera grejer som jag inte fattar kring det.
För det första: varför heter det så dumt? "FöräldraLEDIG"? Det här har ju folk reflekterat över i parti och minut långt innan jag fick en hjärna, men jag vill ändå fundera lite på det alldeles på egen hand. Man är ledig från sitt yrkesarbete, absolut, men är det utifrån det all ens tillvaro ska definieras? Det borde heta något annat. Föräldratjänstgöring på heltid till exempel. Mycket mer passande.
Sen den här synen som verkar finnas på föräldralediga, hos flera.
Om man är föräldraledig så förväntas man ta nätter, mornar, kvällar och kanske till och med helger, eftersom den andra parten yrkesarbetar. Han/hon har ska ju upp och gå TILL JOBBET så då måste ju han/hon få sova ut.
Man ba... va?
Jamen den föräldralediga ska ta hand om avkomman hela dagen. Den föräldralediga måste orka stimulera avkomma, vara alert på avkomma, vara allmänt trevlig mot avkomma och är ändå inte det minst lika viktigt som att den som inte är yrkesarbetande har många saker att göra på sitt yrkesarbete?
"Man kan inte vara trött på jobbet" säger folk.
Näe... kan och kan. Nu är ju barnet där, du får nog vara trött på jobbet för det är din andra hälft på sitt jobb, sin barntjänstgöring på heltid.
Heltid också, vad är det egentligen?
45 timmar i veckan om man är lärare och har ferietjänst, 40 timmar i veckan om man har semestertjänst, 70 timmar eller mer i veckan om man är statsminister und so weiter und so weiter.
Men en "föräldraledig" person. Den är ju ledig från sitt jobb som tidigare kanske pågick mellan 8-17, men den jobbar ju, och "har tjänst" på natt, morgon och även kväll enligt devisen ovan.
Är inte det lite galet?
"Det är ju det du får betalt för!" har jag hört som argument. Men jag vet inte jag... får man verkligen betalt för att dag ut och dag in gå upp ett par ggr på natten, tidigt på morgonen och sen köra till läggning vid sjusnåret för att sedan vaka om nätterna? Vad är det för jävla skitarbetsmiljö?
Dessutom får man räkna med att på olika sätt bli skadad, att få sina kläder nersmutsade eller förstörda, att inte få sitta på toa ifred och att ha exakt noll och intet inflytande över sina egna arbetsuppgifter.

Så, med det sagt ska jag säga att
1. Knut vaknar ytterst sällan om nätterna så detta är inget problem för oss.
2. När han väl vaknar på nätterna går vi BÅDA upp och hjälps åt med att lösa det.
3. När det är morgonsnår kring fem går vi också båda upp och hjälps åt med ledsen eller ensam Knut, välling och hela köret.

Jag personligen har inga problem med detta, men jag förundras över att höra det här argumentet med "jag får ju ta nätterna, för han skulle upp och jobba".
Det är inte som om man ligger på sofflocket som föräldraledig direkt.
Lika lite som man gör det när man yrkesarbetar.

Jag har ju gjort det nu i ett par dagar, yrkesarbetat alltså.
Knut har passats av min mor och J, för vilket jag är evigt glad och tacksam.
Det är mindre jobbigt att yrkesarbeta (och då har jag ändå varit på en ny arbetsplats med nya arbetskamrater, med nya arbetsuppgifter och med ett tempo som bäst kan beskrivar som "hundratjugo").
Hands down. J har somnat som en sten varje kväll till Aktuellt. Jag enbart igår.
Märkligt va?