Sära på benen i kollektivtrafiken

Korven fortsätter att ha feber och detta har lett till att en rolig grillafton har fått ställas in ikväll... febern går väl över snart hoppas jag. Det är ju väldigt märkligt... han grejar omkring och så, lite mer loj än vanligt, men så får han en febertopp och blir jättejätteledsen. Sen blir han helt slapp och somnar med armen över pannan som en kvinna från 1870-talet som dånat i sin korsett.
Vi hade Alvedon som vi köpt när han vaccinerades första gången. Dessa behövde vi aldrig använda eftersom han aldrig har fått feber förut och nu visade det sig så fint att de vi hade var anpassade efter minimala barn. Inte sådana som såg ut som två år trots att de bara är tio månader.
Så J fick handla nya och en sådan verkar på Knuten nu.
Men det är nog på väg att klinga av... det vore käckt att hinna till affären innan twilight inträder...

Nu har vi varit på affären. Det märker inte ni, men det har varit ett litet uppehåll i skrivandet här.
I kön kom det en liten kille och ställde sig före mig. Helt sonika bara. Tio årsåldern var han i skulle jag uppskatta.
Det stod också en kvinna före mig, sen förut, som såg ut att vara i hans ev. mammas ålder, så jag antog att det var hennes son.
Men så var det inte. Han kom utifrån med en glass i näven och skulle betala den bara. Hans faktiska mor stod utanför och väntade på honom.
Det verkade som om han hade tagit med sig glassen ut, fått skäll av modern och order om att gå och betala och bara ställt sig före mig i kön.
Han hade en tjuga och betalade med den. Glassen kostade tjugo kronor så allt var frid och fröjd, tänkte jag. Ungen stod dock kvar som om han förtjänade växel på sin tjuga.
"Så stor och kan inte handla, vafan skickar morsan ungen till att ställa sig i kön själv då för?" tänkte jag. När jag kom ut och såg honom med sin mamma och hörde dem prata så förstod jag varför - de talade ryska med varandra så kanske kunde inte pojken svenska alls?
Jag bannade mig själv för att jag hade dömt ut gossebarnet (även om det verkligen ÄR otroligt störigt med folk som inte behärskar det här med att handla utan fumlar, stammar och inte förstår) på vägen hem.
Utanför min port stod en tjej med barnvagn och sju (sant) KappAhlpåsar och blockerade effektivt vår port.
Jag fick be henne snällt och vänligt om att flytta på sig och sina grejer så att det var möjligt att komma in genom porten (jag behöver lite svängrum eftersom jag måste backa in när jag har vagn, detta pga att porten väger femhundra kilogram och aldrig skulle godkännas av någon handikapporganisation). Hon gjorde det.
Inga problem.
Ändå blev jag irriterad.
Är det så svårt att TÄNKA på vad som KAN ske om världen MOT FÖRMODAN skulle vara befolkad av fler människor än man själv?

On that note vill jag gärna länka till den här sjukt roliga siten: http://machoikollektivtrafiken.se/.
Enjoy!