Om att diskutera folk

Idag har Knut en tid hos tandläkaren. Det ska bli spännande att se hur det går.
Tidigare i kontakt med vård kring Knut har alla personer inblandade i detta vänt sig till mig med sina frågor. Nu menar jag inte att hela världen är helt genusskev och konstig, folk gör så bra de kan och vanans makt är stark och så vidare och så vidare.
Men idag kanske vi kommer att få frågor om vad Knut äter och vad Knuts mat innehåller. Det kan inte jag svara på med någon särskild ackuratess men J kan med all önskvärd tydlighet. Det är J som lagar all Knuts mat (utom vissa fruktmål) och jag har med varm hand lämnat över det till honom.
Fruktansvärt va?
Gud vilken dålig mamma jag är.
Jag har f.ö. aldrig påstått att jag är en bra mamma. Det jag har sagt är att J är en bättre pappa än jag är mamma. Kanske är det för att det på en pappa är lägre krav ställda än på en mamma? Troligen inte. J är en naturbegåvning, det är inte jag.
Ändå är det jag som är föräldraledig under större delen av den tid som Knut kommer att vara hemma. J har nyligen överlåtit 45 dagar till mig från sina dagar. Ingenstans i några bloggar eller så läser man om folk som gör sådana överlåtelser, så när jag fick brevet från Försäkringskassan fick jag lite utslag och trodde att det var något konstigt och att jag hade räknat gravt fel på dagarna.
Det hade jag alltså inte. Dagarna är delade på båda föräldrarna 50/50 och nu har jag börjat nalla av J:s.

HUR GENUSSKEVT ÄR INTE DET?

Jag har läst många bloggar där de kvinnliga bloggarna blir ifrågasatta för att uppdelningen inte är exakt 50/50.
Det här med att lägga sig i, utan att ha alla fakta... tröttsamt.
Om både mamma och pappa jobbar på bruket, tjänar exakt lika mycket och har samma ansvarsområden, jamen vad sägs om två likadana tjänster, DÅ passar det skitfint att dela 50/50.
I nästan alla andra fall måste man fundera lite, pussla lite efter eget huvud och göra det som man tror är bäst för just den egna familjen. Det kan handla om ekonomiska skäl, eller karriärdito. Om man är i ett skede i sin karriär precis då som gör att det krävs att man är närvarande på jobbet, då är det så. Det verkar som om sådana situationer inte får lov att pratas om - trots att de förekommer jättejätteofta.

Äh jag orkar inte dra detta och behöver det väl egentligen inte heller därför att ingen har ifrågasatt mina och J:s val. Det kanske kommer sen när Knut börjar på dagis eller vad det nu blir till hösten, blott ett år gammal.