Det där förstår du sen...

Följande får man inte säga eller mena:
"Jag tror att det är lättare att förstå när du själv fått barn."
Det är kränkande och fördummande.
"Vadå? Tror du inte att jag kan sätta mig in i andra situationer än min egen?" tänker många mottagare och känner sig förolämpade.
Så tänkte jag också innan Knut kom, ibland. Men ibland tänkte jag att jag vet inte. Ofta visste jag inte att jag inte visste för ingen sa det där med att jag skulle förstå när jag själv fick barn, till mig.
När jag en gång tyckte att min svägerska skulle unna kläder åt sig själv istället för att bara handla till min brorson menade jag det som snällt och i "ta-hand-om-dig-själv"-anda.
Men vad jag inte visste då (hon sa aldrig det där med att det förstår man sen) är att man ju verkligen VILL handla kläder eller grejer till barnet, mycket hellre än kläder eller grejer till sig själv.
Jag gillar verkligen att handla grejer till mig själv, men jag gillar VERKLIGEN VERKLIGEN att handla saker till Knut.
Så har det skiftat.
Jag undrar varför man inte får säga, eller mena, så som ovan är skrivet?
Det är inte menat som någon förolämpning... men vi som har barn vi har ju också inte haft barn. Vi som har riktigt små barn vi minns dessutom ganska klart hur det var att inte ha barn och vad man trodde, tänkte och tyckte då.
Det finns verkligen massor med saker som jag inte visste eller förstod innan, som jag nu har kommit på, upptäckt och haft heureka-moments kring.
Stressen med barn som skriker på stan, att vara tvungen att amma eller ge mat NU, att vara noga med sömnen, allt som är tvunget att planeras, alla grejer man inte längre tål att se och höra (barn som har spolats ner i toan eller glömts i en varm bil). Jag hade ingen ANING om detta innan Knut kom. Ingen aning. Inte trodde väl jag att jag skulle bli så himla blödig och att jag skulle tänka så himla mycket på Knuten och ha honom så totalt i fokus. Att det plötsligt blir så himla viktigt med tid, att tid ska spenderas på meningsfullt sätt och att ingen tid får slösas. Förr hade man verkligen eoner med tid jämfört med nu. Det förstod jag inte heller förut, hur det skulle kännas.

Nu säger jag inte att alla människor som inte har fått barn inte förstår någonting. Snarare kanske jag säger att jag var lite extra clueless förr. Men ibland vill man säga "det där är lättare att förstå när man har barn själv" men man får ju inte... och det tycker jag är galet. För det är en riktig mening med en faktisk innebörd.

ps. Just nu har jag på Sjukhuset i bakgrunden. Just det här avsnittet såg jag någon vecka innan jag födde Knut och det var bl.a. en kvinna med som hade så jäkla ont när hon födde och som fick panik. Jag har något svagt minne av att jag till och med bloggade över paniken som hon fick och att jag blev rädd för att det skulle bli samma för mig. Det blev inte så, jag minns inte att jag hade panik, men jag minns att jag fokuserade all min kraft och styrka på att behålla lugnet. Hade jag bara lite halvdant tagit hand om värkarna när de kom så hade jag fått panik. Garanterat. ds.