The life of a tjuga

Idag hade jag en tjuga i fickan. Den fick en väldigt spännande dag.
Jag ska berätta.
Det hela började med att den fick sällskap av min mobiltelefon i fickan. När jag gick ut tog jag upp min mobil  och då åkte tjugan med. Det blåste en hel del idag och tjugan for iväg långt. Först över trottoaren och sen längs med cykelbanan. Jag stod och tittade på den men konstaterade att jag inte kunde springa efter den eftersom det hade varit fara för liv och lem inte bara för mig utan även för andra. Men jag tänkte att jag i alla fall skulle se vart den tog vägen.
En förbipasserande cyklist såg detta och tog upp jakten. Han cyklade efter tjugan med stor frenesi och när tjugan lämnade cykelbanan och istället flög rakt ut i vägen tvekade han inte utan kastade sig efter. Jag ropade "skit i den" men killen tog ingen notis. Han störtade efter den rakt ut i vägen och tjugan fladdrade med hög fart in bland en massa parkerade bilar. Den blåste in under en bil som just då höll på att fickparkera. På något sätt lyckades killen dyka in bakom bilen som nitade mitt i sin backning. Killen ålade sig in under bilen, fick fram tjugan, korsade vägen, cykelbanan och trottoaren igen och kom fram till mig med den i handen.

Under tiden hade jag funderat på vad jag skulle göra egentligen. Om han fick tag i den - skulle jag då erbjuda den i hittelön? Han hade ju faktiskt ansträngt ihjäl sig...
Men å andra sidan så hade han ju ansträng ihjäl sig för en tjuga som jag sen, vadå, inte ville ha?
Jag kom fram till att det senare var värst, så jag bestämde mig för att ta emot den.

"Vilken hjälte" utbrast jag när killen kom, andfådd och dan och lämnade över den till mig. "Tack så mycket!"
"Vassågohd" stånkade killen och cyklade sedan iväg.

Märkligt.
Sen, på vägen hem, haffades jag av en kille som hade någon lista att skriva på. Jag läste vad listan handlade om, nåt om döva i nåteuropeisktlandjagvetinte. Fint tänkte jag, fattade pennan och skrev Stina Nilsson. Den högra kolumnen såg jag inte först men när jag upptäckte den märkte jag att den innehöll pengasummor. Han ville ha penningar för att jag skrev på listan typ... jag kom på min tjuga och fiskade upp den ur fickan.
"Nooo" sa killen besviket och pekade på ett ställe på papperet där någon kladdat "50". Man fick minst ge 50 kr.
"Jaha" sa jag, fattade pennan och började stryka ett stort streck över Stina Nilsson.
"Nonono!" utbrast den döve och slet åt sig tjugan och stack.

Stackarn.
Tjugan alltså.