Så var vi där igen ja

Denna lilla text av Alex Shulman blev plötsligt väldigt relevant igen: http://bloggar.aftonbladet.se/schulman/2012/07/gubben-vagrar-ge-upp/

För tydligen...

Tack snälla Alex Schulman för att du säger det i alla fall jag också tänker.
Vad är egentligen grejen?
Gnällig gubbmusik som gör alla som vill vara finkulturella som helt galna, äntligen får de också andas Justin Beiber-hysteri, men på ett vuxet sätt. Genom att gå omkring och kalla en vuxen man, år 2013 (alltså inte 1943) för "Bossen".
Det är lite samma som med Ulf Lundell.
Eller exakt samma skulle jag vilja hävda.
Förlåt förlåt om jag har någon läsare här som verkligen älskar dessa herrar... men jag står inte ut med hysterin. Så fort någon av dem andas någonting, så fort någon av dem tar ett steg eller befinner sig i Sverige ("Bossen") eller i Stockholm (Ulf Lundell) så blir alla finkulturella knäsvaga och börjar dricka finwhiskey och blir lite svåra i synen.

Skärp till er nu för fan.
Ät era Estrellachips och tacos och tagga ner och inse att ni är som vilka andra svennepotatis som helst, varken bättre eller sämre.

Fotnot: igår kallade en kille J för "jävla svennepotatis" när J skulle in och köra på gatan där vårt garage ligger. Det är trångt som fan där och man måste alltid backa om man får möte... killen undrade vad J skulle in och trängas för. Så kan det vara. Han kanske var svår till sinnet. Han kanske väntade på att Bossen skulle landa på Gardemoen.