En märklig företeelse

Jag funderar och funderar och jag har funderat på en sak sedan jag såg ett möte hos publicistklubben som urartade å det grövsta.
Ebba von Sydow, Alex Schulman, Janne Josefsson, Täppas Fågelberg samt Amelia Adamo deltog i någon typ av paneldebatt som leddes av Stina Dabrowski. Det stod från början klart att JJ hade förberett sig för att tvåla till AS samt EvS. Han började med att berätta att han hade tänkt det, men så hade AS varit så ödmjuk och frågat JJ om han tyckte att AS verkligen var en journalist. Då hade JJ mjuknat och bestämt sig för att inte ge sig på AS så särskilt hårt. EvS fick dock sin fullkomliga släng av sleven. Hon fick veta att hon nog "trodde på att det hon gjorde var bra" men att det, underförstått, inte var det.
AS fick samma omdöme och då frågade AS om JJ (eller SD som höll med JJ i omdömena av AS och EvS) någonsin hade läst något som AS hade skrivit eller sett något program som EvS hade gjort.
Det hade han ju inte.
AS erbjöd då JJ, med en hand på axeln, att skicka sin senaste bok, varvid JJ slog undan AS:s hand och meddelade att något sådant ville han absolut inte ha.
SD fortsatte på linjen "osynliggöra det jobb som de yngre journalisterna i sällskapet gjorde" och gjorde klart att hon minsann inte läste sådana saker som bloggar och twitter... hon gjorde en stor poäng av att inte ens kunna namnet på företeelserna och sa medvetet fel trots att det visade sig ganska tydligt att hon visst visste vad det hette.
SD är alltså ordförande för publicistklubben och ville inte befatta sig med sociala medier överhuvudtaget.

JJ var klar över att detta inte var riktig, gammal hederlig, journalistik och något som i bästa fall borde förpassas till en hobbyvrå.
Det faktum att både AS, EvS och flertalet andra har tjänat mycket pengar på att marknadsföra sig och sina alster genom dessa kanaler var de äldre deltagarna (AA höll med lite slött men sa mest ingenting) helt likgiltiga inför... det var helt fel.
Inte gammalt hederligt arbete menade de.
Punkt.

En uppsjö av härskartekniker demonstrerades gentemot AS och EvS och det hela började mer likna ett seminarium i detta än någon diskussion om "Det egna varumärket" som var föresatsen.

Sen har jag sett JJ i andra sammanhang. Ofta mycket aggressiv och ovänligt inställd till yngre förmågor inom det egna skrået och absolut inte öppen för någon förändring inom hur det hela utövas.

Råder det någon typ av gerillakrigföring mellan den äldre och den yngre generationen inom olika yrken? Jag behöver kanske inte berätta om alla de gånger då äldre lärarkollegor tyckt att man varit helt pantad när man lagt tid på sådant som de aldrig gjort... det behövs inte.
Nu ska jag också säga att jag är den första som tycker att vi inte kan kasta den erfarenhet som äldre och mer erfarna kollegor har på tippen utan att ta till oss av den. MEN någonstans måste det också finnas en acceptans för att tiderna förändras. Strömningar i samhället förändras, tekniken förändras och vad som betraktas som tillåtet förändras mellan generationerna.
I min senaste Vi föräldrar läste jag en intressant artikel som var ett utdrag ur en bok som skrivits om uppfostran och olika stilar. En psykolog hade kartlagt de olika stilarna och belyste också hur de olika trenderna förändrades över tid. Hon skriver om hur det var en mer kollektivistisk syn på uppfostran på 70-80-talen och hur man idag anpassar sig mer efter barnens olikheter - därför sticker det ofta i ögonen på den äldre generationen hur dagens föräldrar uppfostrar sina barn.
Man kan inte ignorera de kunskaper som den äldre generationen har, men när statens råd då (jfr ligga på mage/rygg) baserades på forskning som inte gäller eller inte är relevant idag (jfr tallriksmodellen) så kanske tonen inte behöver bli så aggressiv.

Så det sista exemplet, som jag såg prov på idag i SVT:s morgonsoffas nyhetspanel. Kristina Axén Olin satt som gäst (bl.a.) och kommenterade det faktum att Amy Diamond skulle vara frontfigur för S under första maj-firandet i Norrköping (eller om det var Jönköping, jag minns inte).
Hon skrattade gott när SVT valde att visa en musikvideo som Amy Diamond nog spelat in för ungefär tio år sedan och sa sedan "ja, det är väl kanske någon av arrangörerna som har barn i samma ålder som gillar Amy Diamond", underförstått "komma här och komma...".
Hur gammal var KAO själv när hon började inom politiken? Amy Diamond är nämligen TJUGUETT år gammal och vuxen. Sen att SVT väljer att visa en film från när hon var barn och sedan tillåter vuxna människor att spinna vidare i den villfarelsen, det är ju bara pinsamt.

Men, kan vi inte komma överens om att vi alla har tur och lever på denna jord samtidigt just nu. Vi kan väl jobba tillsammans med att försöka förbättra den istället för att jobba emot varandra? Oavsett födelseår?