Redigare uppdatering

Nu har jag ett litet ögonblick att blogga ty J går omkring och bär Knut i björnen. Han är skittrött. Knut alltså. Eller J också. Och jag.
Det är en påfrestande situation att aldrig aldrig någonsin kunna slappna av. Det är så märkligt och det är något jag inte alls hade vetskap om innan Knut kom, att ens helspännläge är så påfrestande. När J kommer hem på klättrar jag på väggarna och vill att han ska hålla Knut lite... bara så jag får andas ut lite och slappna av. Man märker hur spänd man är när man slappnar av.
Idag var vi tvungna att fixa vinterdäck vilket J så snällt gjorde, så det blev några extra timmar... plus allt meckande imorse som det inte blev någon mening med, så jag är trött, det är jag.
Att vaccinationen inte blev av fick vi veta när vi var i väntrummet. Jag hade fashionabelt slagit mig ner i en Fatboy och fick i nästa sekund veta att vi kunde dra igen.
Att ta sig upp ur en Fatboy var inte så enkelt, kan jag meddela. Med det sagt är det ändå så att jag vill ha en sån. Synd att 1. vi inte har någon plats och 2. J inte gillar grejer på golvet.

På lördag nästa vecka ska Knut ha sitt icke-dop. Knuts ickedop kallas för Knutkalas och det har under några veckor fixats med, så smått här och där där man har hunnit. Men jag har några bekymmer jag inte riktigt vet hur jag ska lösa. Jag skulle vilja besöka en affär med en trappa upp till och det vetifan om det går.
Men: vår hiss har varit paj och jag har asat vagn upp för trappen alla fyra våningarna. Det gick, då måste jag väl klara fyra ynka trappsteg. Nå.
Men det gäller ju att Knut är vid god vigör. Sällan så nuförtin. Han vill roas hela hela tiden, annars blir han vanvettigt arg. Igår fick jag nog av amningsproblemet och ringde till en hjälpmamma på amningshjälpen. Hon hade egentligen inga direkta svar utan frågade bara vad jag trodde och så trodde hon att det var rätt.
Jag har dock en ny teori idag. Jag lurar på om han kanske inte har svamp i munnen. Han hade en vit beläggning som jag såg förut idag under en skrikfest, dessutom kliar han sig i munnen hela tiden med händerna. Det tillsammans med att det kliar lite (mer för ett tag sedan) i mina bröst och det faktum att han ibland inte vill tolerera att bli ammad gör att jag börjar misstänka det... Vi får se.
Jag har lite svårt att acceptera det här som vissa säger: att bäbisar ibland bara skriker utan anledning. Det är klart att det finns en anledning och man måste kunna lösa problemet på något sätt. Jag kräver av mig att jag ska göra det och kan inte bara gå omkring och trösta. Det är ju inte som om han är olycklig pga den oförändrade reporäntan utan det ÄR ju något - som jag borde kunna fixa. Annars är jag dålig.

Jag har alldeles för mycket tid att tänka på olika sätt som jag är dålig på. Jag kommer nog att lyckas bryta ner mig själv riktigt bra till den dag jag börjar jobba igen.

Knut lär sig grejer nu. Det är i alla fall skitkul. Vända sig gör han som ingenting, när han har lust (vilket han sällan har för det är roligast att kolla på mamma eller pappa), han pratar och pratar med massa konsonanter och grejen för dagen är att han anstränger ihjäl sig för att lära sig att sitta. SOM han tar i det lilla livet. Men det är nog en bit kvar, men han vill vill vill. Han vill se vad som händer och varför och om det inte är kul låter han oss veta det sådetså.

Nu ska jag ta och ordna med mina nattgrejer och lägga mig. Det lär bli ett ganska snabbt insomnande. Jag tippar på 22.55 (nu är klockan 22.29).
Todeloo.