En sista tid

Klockan är tio i åtta och jag har tagit mig sovmorgon. Mycket skönt. Mycket behövligt. Jag är på en ganska liten sparlåga just nu. Eller sparlåga är fel term. Sparlåga är väl en låga som medvetet är nerdragen för att spara på energi? Jag undrar när man använde den, när det verkligen var ett ord med en bokstavlig innerbörd? Fotogenlampor?
I alla fall: jag är klen, och kinkig och lyssnar på kroppen som ingen annan, enligt läkarens order.
Men det gör mig frustrerad för det gör mig till en ganska dålig lärare känns det som.

Att skriva den där sista meningen gjorde att jag kände att jag var på väg att börja hyperventilera, ta mig fan.

Jag lämnar detta ämne, och hemmet och beger mig till jobbet.