Om att vara en naiv idiot

Det här med att göra en pudel på sin pudel... det är verkligen höjden av idioti. Och att vara en naiv idiot, är ingenting att vara stolt över, vad än Marcus Birro säger (och oj vad förvånad jag blev över att han verkligen är stolt över det, för honom att kritisera sig själv utan att egentligen mena något bra... ja, händer det?). Juholt har ju lyckats med det där. Han bad riksdagen betala sambons del av hyran och blev sedan upptäckt. Gjorde en pudel i medier, på turné och sen lite mer i medier. Men sen gick han till medier och sa att han ångrade hela grejen. Inte att han försett sig med penningar, eller att hans bedrägeridömda sambo hade gjort det, utan att han bad om ursäkt. Han tyckte att han inte skulle ha bett om ursäkt, utan istället sagt att reglerna var otydliga och stannat där.
Jag har skrivit det förr och skriver det igen, skit i reglerna, vad säger samvetet herr jag-tjänar-144 000 kr-i-månaden? Det är kanske inte ens ett gränsfall... eller så är det det i vissas värld och då skulle jag vilja besöka den där världen.
I alla fall.
Idiotiskt och inte riktigt rätt sätt att vinna tillbaka förtroende, vilket opinionsundersökningar visar gång efter annan. Men visst, gör vad du vill, det är bara beklämmande att jag måste förhålla mig till dig.
En annan person som man, om man någon gång vill läsa Expressen (och tidigare någonsin titta på tv 4), måste förhålla sig till, är ovan nämnda Marcus Birro. Han som blir helt vansinnig och något går honom emot och som har förfinat konsten att bränna sina skepp OCH broar till perfektion. Samtidigt som han självklart är helt övertygad om sin egen moraliska överlägsenhet. Men människan verkar vara oerhört skör och han vill gärna berätta om det för alla. Nu ska han tydligen skriva en bok om hemskheterna kring då när han "dumt och naivt" (fast han är stolt över det) trodde att han kunde kandidera till KD-ledare trots att han skulle vara programledare för ett aktualitetsprogram i en rikstäckande tv-kanal. Han verkar FORTFARANDE tro att det skulle ha gått och han verkar FORTFARANDE sur, så till den grad att han alltså ska skriva en bok om det.
Mest arg verkar han vara på Lennart Ekdahl. Lennart Ekdahl svarar och jag kan inte låta bli att tänka på den här spiken som man kan slå huvudet på: "– Jag tycker jättemycket om Marcus, han är en bra kille. Men han är lättstött och känslig. Kanske skulle han rent av må bra av att leva i medieskugga ett tag."