Det här med att tänka

Lasse Brandeby är död, Jimmie Åkesson är på Aktuellt (i studion), jag känner mig sjuklig och sniffig och helgen är slut. Idel elände.

Dessutom kan jag meddela för er, ni som tror att jag är bra på det här, att jag är helt värdelös på Wordfeud. Jag ser ett ord, och jag lägger det. Jag utgår ifrån att det inte finns några andra alternativ, och jag orkar inte titta på alla tl och dl och dw och sånt grejs... men det gör nog mina motståndare, för jag förlorar alltid med ett par hundra poäng. Jag tänker att snabbhet är bäst.
Det verkar inte vara ett vinnande koncept.

Det är väl ungefär här på vintern/hösten som man börjar bli lite less på att jobba, det är ungefär nu man behöver någon typ av ledighet. Ett par dagar på det f.d. höstlovet duger inte, det är så HIMLA DUMT att novemberlovet kapas, och inte sport- eller påsklovet. De där är ju två, dessutom finns det ju en del röda dagar där på våren, klämmisar och sånt. DESSUTOM blir det ljusare.
Vem tänker ut sånt här egentligen?
Vi borde ha ett det-blir-mörkare-du-bor-i-Sverige-lov som sträcker sig över, ja, låt oss säga, hela december och halva januari. Eller något.
Nu var det för länge sedan jag var arbetslös, jag märker ju det. Jag uppskattar inte vad jag har.
Men vi får väl se vad som komma skall, när lärare i Sverige ska bli färre och framför allt antalet lärare på den skola där jag jobbar. Jag tror att jag sitter ohyggligt löst, inlasad eller ej. Jag jobbar med elever som vi inte ska ta höjd för, OM det uppstår ett behov för att hjälpa eleverna extra tillsätts dessa lärare i så fall OM det behövs.
Vem är det egentligen som tänker, där ute i världen?
Vem?