Vad tycker ni?

Allra oftast håller jag med Magdalena Ribbing, men nu har jag stött på en frågeställning där jag blev väldigt förvånad över svaret.
Vad säger ni? Jag vill gärna höra er åsikt, även om det är lite långt det här inlägget.

Fråga: Jag planerar en höstmiddag för en bunt goda vänner och tänker att en värmande gryta till varmrätt vore passande. Min tanke är en Cassoulet på lamm till varmrätt, men en av mina närmsta vänners flickvän tycker att lamm är superäckligt – med betoning på (som hon uttrycker) ”superäckligt”. Så äckligt att hon matvägrar när det serveras goda lammkorvar eller grillad lammfilé som på ett bröllop i somras.

Jag känner mig urdum för jag vill så gärna göra den här Cassouleten på lamm men vill inte sätta henne i någon slags prekär sits då jag vet att hon avskyr lamm. Samtidigt har jag förstått att om hon inte vet att det som serveras är lamm, så märker hon ingen skillnad. Det är bara en fix idé hos henne, förmodligen planterad när hon var barn.

Vad är bäst att göra i min situation? Borde jag laga en annan maträtt eller en särskild komponerad maträtt till henne utan lamm, den kvällen?

Min fråga känns fånig för jag påpekar inte till ett värdpar vad jag gillar och inte gillar att äta. Jag äter av det som bjuds och njuter av kvällen och sällskapet. Om det däremot handlar om allergi eller att någon har gjort ett val av etiska och moraliska skäl att inte äta kött, så har jag en annan slags förståelse. Men att – i vuxen ålder – vägra äta något för att det är ”äckligt” tycker jag är barnsligt. Eller är det jag som är barnslig?

Svar: Laga din goda cassoulet på lamm! Skulle din väns flickvän säga när hon smakat på maten att hon inte kan äta den, eller fråga dig innan om det är lamm, så säger du glatt ”ja, det är lamm” och då börjar hon sitt pinsamma gnäll varvid du säger ”visst, jag ska hämta bröd och ost till dig så att du blir mätt ändå”.

Eller så gör du någon annan enkel rätt till henne, en köttfärsbiff kanske, utan lamm, och slipper all oro och krångel. Det är svårt att uppfostra vuxna människor som inte kan behärska sig utan säger att viss mat är äcklig, på det sätt som femåringar gör innan deras föräldrar har lärt dem att uppföra sig.

Jag skrev en kommentar:
Men oj vad detta svar från Magdalena Ribbing förvånar mig, liksom ni som tycker att flickvännen är en curlad och ohyfsad person. Precis som klokt har påpekats tidigare finns det väl ingen regel mot att i andra sammanhang än själva bjudningen nämna att man inte gillar viss mat. Att då överlagt bjuda på något som man vet att gästen uttryckligen inte gillar är väl allt annat än hyfsat? Eller har man som värd all rätt på sin sida att bjuda på vad som helst bara för att man har ett grymt recept? Sen om hon inte märker det, så är det ju, precis som också är skrivet innan, att förlöjliga henne. Antingen så att hon själv förstår det eller bakom hennes rygg, båda sätten är lika illa. Varför? För att det är larvigt av henne att ogilla något? Ingen är perfekt men det här är väl ett exempel på att uppfostra folk – så som Magdalena så ofta säger att man inte ska göra. Jag kan också ha fel och då antar jag att jag är en av de här curlade…  

Och fick till svar från MR:
MAGDALENA SVARAR ÄN EN GÅNG:@hallå 12.22: var har jag skrivit att man ska lura sina gäster eller ljuga för dem? Om du och @Gudrun och @Helena med flera besvärar er med att läsa innantill så svarar jag att frågeställaren ska säga som det är om lammhataren frågar, och då erbjuda något annat. Om lammhataren inte märker att det är lamm hon äter, varför skulle man då dra upp lammet ur grytan och visa upp det? Ibland är det väldigt tröttsamt med kommentatorer som tror att jag har anser något som jag inte har skrivit, något de hoppas att jag tycker så att de kan få tala om hur dum jag är. Ack så trist, säger jag om de som hittar på lite som de vill och gömmer sig bakom sin anonymitet.

Mitt svar blev då:
@Magdalena Jag vill inte gömma mig bakom min anonymitet och håller alltid med dig Magdalena, men i just det här fallet gör jag inte det. Jag har läst ditt svar och ser visst att du föreslår att man ska berätta vad som finns i maträtten, men fs verkar luta åt att inte göra det eftersom fs verkar vara övertygad om att det bara är ”hittepå”. Därför skrev jag som jag skrev om förlöjligandet. Min ståndpunkt kvarstår: det är fint att fs har ett så fint recept, men det finns andra recept här i världen som, om det nu inte är ransoneringstider, kanske kan fungera lika bra just den här gången eftersom fs i förväg råkar veta om att flickvännen ogillar just lamm. Hon har ju inte sagt det i skarpt läge, alltså under middagen, och det har jag heller inte påstått. Men att ogilla viss mat kan väl inte anses vara barnsligt som sådant? Det framgår inte huruvida flickvännen skulle göra stort väsen av sig när maten ställs fram, troligen gör hon inte det eftersom majoriteten ändå är uppfostrade. Det det handlar om är ifall fs ska ta hänsyn till sådant han/hon råkar veta och det tycker i alla fall jag är hyfsat att göra. Jag har en vän som ogillar lax och varför ska jag då bjuda på det när han kommer bara för att mitt favoritrecept råkar innehålla lax?