Tiden

Jag har läst igenom några av mina gamla inlägg från februari. Det var då jag började med min 16-veckorshelvete. Det var verkligen ett helvete. Även om det hade sina positiva sideffekter så har allt som jag har som jag förknippar med det blivit tvunget att slängas. Ibland känner jag en viff av någon parfym eller någon tvål som jag starkt förknippar med eländet och/eller smärtan och komplikationerna efter operationen. Det visar sig att det är en av mina lotions som jag känner och i ett annat fall har det varit en parfym som jag knappt använt. Den kanske får bli en julklapp... eller nåt.

Skitsamma.

Jag blev lite styrkt av att läsa mina gamla inlägg, för det var en helt annan grej då. Det var 15 veckor (som sen blev 16) som jag hade framför mig. 15 lördagar, söndagar, fredagar, måndagar och så vidare. Det var jobbigt där i början. Det som räddade mig var vinter-OS. Tack gud för vinter-OS. Det som räddade mig efter operationen var fotbolls-VM. Tack gud för fotbolls-VM. Nu har jag inget sånt. Jag har inte tänkt på att hitta sk. mental näring denna gång för det är så kort tid och jag tänker att det går på en höft. Men där måste jag passa mig... en höft klarar man inte fem veckor på. En vecka möjligen, men inte ytterligare fyra. Nu har det gått en vecka. Den bekanta känslan av slöhet kombinerat med en vilja att aktivera sig är åter här. Det är fyra veckor kvar. Det är lång tid, jag ska inte tro något annat. Det kommer (förhoppningsvis) att vara fyra veckor av medvetande och jobb. Hur många jobbdagar? 20.

Det är tjugo tidiga mornar och tjugo sena eftermiddagar och tjugo luncher fulla med (nya) frågor och säkert tjugo möten med föräldrar och/eller ledning/kollegor. Förhoppningsvis. Jag vill ju såklart inte bli sjuk och vara medvetslös, slö eller bara sängliggande och hemma från jobbet. Därför ska jag uppskatta de tjugo dagarna och de fyra helgerna med åtta dagar i totalt. Nedräkningen räddar mig. Det är det enda som håller mig uppe i sådana här grejer, att jag kan räkna ner och att jag ser att dagarna tickar ner.

Det enda jag vill nu är att november ska gå sjukt fort. Jag vill ha en vrålsnabb novembermånad och en väldigt seg decembermånad och julefröjd.

That is all.