Bara, vara

Förra veckan höll jag på att smälla av när jag konstaterade att det bara var tisdag. Det gick ju framåt i den veckan också och SÅ SMÅNINGOM blev det någon annan dag och slutligen söndag. Det var bra, för det betydde att nästa vecka stundade och här sitter vi nu och onsdagen har inte ens börjat än. Det känns som om det har gått ca 5983 timmar av veckan, men det har det inte, det har bara gått 48 timmar (plus sju) av veckan och inte en minut mer. Fredag kan jag ju titta i stjärnorna efter. Jag. Vill. Inte. Jag vill inte harva mig igenom de här hemska veckorna i november, jag vill vara någon annanstans... Baruba eller vad som helst. Det finns INGA AVBROTT. Ingen himla mönsterbrytande grej, inte ens en banan. Ingenting.

Dessutom händer det så många grejor att jag inte får något av det positiva av mitt yrke. Det positiva är när man kommer över trösklar. Det negativa är när man inte gör det. Just nu är det brandsläckning som pågår och det finns inte ens några trösklar att se... jag måste få något tillbaka, annars förlorar jag allt av den lilla sista geisten jag har.

Nästa helg är det (väl?) första advent. Det är nice. Jag har sett på stan att det redan har kommit upp paket i träden och ljusslingor över gågatorna. I like it very very much. Men tiden går så långsamt. Annars så svischar dagarna förbi, men nu... det är bara onsdag. Åk till jobbet och var glad för bövelen.

F. U. novemberfan. GÅ ÖVER!