Hon sjönk dock ännu lite lägre med sitt töntiga tacktal på Guldbaggegalan. Vad syftet med det var ("Tack, tack, tack") vet jag inte riktigt, men kanske tycker hon inte att det är så särskilt stort det hon varit med om.
Sen ska vi ju såklart inte tala om hur låga tankar jag har om själva maken, Ola, som verkar vara mer eller mindre körd i huvudet. Nyss läste jag en intervju med honom där han får prata om sig själv och sin fru. Såhär säger han om Noomis gestaltande och Stieg-Larsson-filmerna i allmänhet:
Hur känns det nu när Noomi har gjort storslagen karriär?
– Det har varit skitkul och spännande för oss allihopa. Men när man älskar någon är det svårt att vara utan den människan, så det är klart att det har varit jobbigt när hon har varit ute och rest mycket.
Så du känner ingen avundsjuka?
– Nej, absolut inte. Man vill ju alltid ha stora roller. Men just den här rollen är ingenting jag är avundsjuk på. Inte heller på all den hets som har varit runt Milleniumtrilogin heller. Jag tycker tvärtom att det är lite sorgligt att det är sådant som går hem hos folket. Nivån är så fruktansvärt låg på historierna och även karaktärerna i filmerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar