Albin och julen

Idag åkte julen ut. Inget snack om den saken. Det blir aldrig vår och varmt om inte ljusslinga, glitter, adventsstjärna och ljuskulor åker ner i en låda. Jag har diskat idag också. Helt på eget bevåg. Jag kan inte låta bli att tänka att kanske är det DET som är den verkliga indikationen på att sprutorna har fungerat.
Alltså: Det är klart som fan att sprutorna har fungerat, men nu verkar det som om jag har haft bristen längre än någon trott och svårare än någon kunde uppskatta och därför täcker de här 24 ampullerna bara precis golvet.
Jaja. Skit i det nu.

Albin är kvar. Han är för fin för att hamna i en låda.
Detta till J:s stora förtret. Albin är ju J:s också, men eftersom vi inte bor ihop får vi ha delad vårdnad. J vill gärna ha vårdnaden. Varje gång Albin har tippat eller en av kissarna kommer för nära blir han upprörd och säger bekymrat "jag gillar inte det här alls, Albin får bo hemma hos mig tycker jag". Det vill inte jag, och än så länge har jag vunnit. Än så länge har heller ingen skada kommit till Albin. Kissarna nosar, och ibland tippar, men annars är det inga hårda känslor gentemot Albin. J måste tro på mig när jag säger det.
I vilket fall som helst. Han ska stå kvar hela året.
Nu är jag så varm att jag badar i svett. Jag ska ta tempen, för huvudvärk, det kom med besked i samma stund som jag skrev att jag inte hade det.