Näpp

Jahaja. Här sitter jag.
Eleverna som skulle komma till mig, de kom inte och här sitter jag. Det gör ingenting. Det är det som är tjusningen med att jobba på gymnasiet. Eleverna är stora nu. De är inte skitstora, men det är stora nog att förstå att det här med att växa upp och lära sig att ta ansvar för sina egna liv, det är något som de måste klara av på egen hand.
Jag finns här, men jag tänker inte jaga dem för att sedan hjälpa dem. Att söka stöd och hjälp, de får de göra själva. De allra flesta klarar det också, men några lever kvar i tron om att om man kan hitta en väg ut så ska man ta den och då är inte följderna ens eget ansvar.
Jag pratade med en elev för en stund sedan som har haft i uppdrag i många veckor att ta fotografier. Hon skulle ta tjugo användbara fotografier utomhus på något som har med jul att göra. Det skulle vara kreativt och alltså inte julskyltning och ett ljusprytt träd utan kanske en vattenpöl som är formad som en gran eller en parkering där alla bilarna är röda och lila.
Ja, ni fattar.
Hon kommer till mig och meddelar bestämt och surt att hon tänker minsann inte göra det här.
"Nähe" säger jag "varför inte det då?"
"Jo, för jag har ingen kamera med mig idag"
"Nähe" fortsätter jag "men då föreslår jag att du åker hem och hämtar kameran"
"Du, det tar 40 minuter för mig att ta mig hem"
"Jaha" varierar jag mig med. "Det var ju jobbigt"
"Men jag tänker inte göra det"
"Nähe"
"Läraren får skylla sig själv"
Sånt är alltid kul. Komiskt rent av.
"Du" försökte jag "tror du verkligen att läraren bryr sig om din uppgift? Tror du att han sitter och väntar på att få sätta upp just den på väggen?"
"Nej, men jag tänker i alla fall inte göra den"
"Nämen vad tror du händer då?"
"Han får skylla sig själv" säger hon igen.
"Ja, och SOM han kommer att ångra sig. Tänk att han inte får in just DIN uppgift att bedöma! Det kommer att bli jättejobbigt för honom"
Eleven säger ingenting och tittar bara surt på mig, så jag tar min chans att fortsätta
"Du måste förstå att du gör dina uppgifter för din egen skull. Det blir DU som går ut om tre år med en vit mössa, inte han, han jobbar kvar och får sin lön varje månad varesig du gör dina grejer eller inte. Det ska vara gjort denna termin och har du inte med dig kameran idag så är det jobbigt, för då måste du åka hem och hämta den. Terminen tar slut när terminen tar slut och det kan ingen råda över. Bara gör det eller fortsätt att gnälla, men det är du som får betala priset, ingen annan"
"Men åh, a, men jag tänker inte göra det"
"Nähe"

Till saken hör att hon inte får träffa sin pojkvän i helgen ifall hon inte blir färdig med precis allt. Vad så den här lilla episoden med mig skulle leda till förstår jag inte riktigt. Hon söker kanske någon som säger att "nej, men det är klart att du inte ska göra fotouppgiften om du inte har med dig kameran och har 40 minuter hem".
Möjligen, MÖJLIGEN på högstadiet men sannerligen inte här. Här faller man mellan stolarna snabbare än man hinner säga "orättvist" om man inte visar sig.
Det är en ynnest att få gå på ett sådant här gymnasium där de får producera foto, film, radio och vara allmänt kreativa. Fattar de inte det - ja, då kanske de inte ska gå här precis nu.