Tisdagen

Idag när jag slutade jobba så var jag nog en fara för allmänheten tror jag. Ytterst, ytterst irriterad. Jag vet inte vad det var, lågt blodsocker kanske. Faktum var i alla fall att om någon endaste en hade strulat ack så lite framför mig i kön så hade jag fått ett oproportionerligt utbrott på denne.
Som skrivet så satt jag från 12 till halv fem på ett event. Inte datorundervisning dock utan istället en kvinna från Solna som ville berätta om hur bra hennes skola var och hur lyckade projekten som de hade jobbat med hade blivit. Och hon pratade och hon pratade och hon pratade. Och folk diskuterade irrelevanta saker kring detta och sen hipp som happ fick vi en rast, 15 minuter. Sen på det igen. Ni kan själva räkna ut hur länge vi satt och lyssnade på babbel.
Tack gode gud för att man inte är förhandlare i klimatförhandlingarna. Då blir det nog att sitta, sitta, sitta och sitta.
Varje morgon lyssnar jag på Lantz i P1 eller P4 och för inte så länge sedan intervjuade hon chefsförhandlaren i Sverige när det gäller detta. Han var väldigt korrekt men man märkte att han var pessimistisk. Hemskanens hemskanens tråkigt att det inte kommer att bli ett avtal nu i Köpenhamn, men jag förstår att det är svårt.
Han sa det ganska bra när han poängterade att det satt delegater som representerade alla de sex miljarder människor som lever på denna jord. Det är ju coolt och det är ju ett framsteg i sig, att alla länder accepterar att det nu är ett akut problem.
Mer eller mindre i alla fall... USA verkar ju inte ha skitbråttom.
Hm.