fredag 20 november 2009

-

Det finns en dikt av W. H Auden som jag alltid har tyckt varit så otroligt vacker. Jag är inte mycket för lyrik, men den här slår an en sträng.
Den passar idag.

Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.

Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message She Is Dead,
Put crepe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.

She was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last for ever: I was wrong.

The stars are not wanted now: put out every one;
Pack up the moon and dismantle the sun;
Pour away the ocean and sweep up the wood.
For nothing now can ever come to any good.

3 kommentarer:

Caisa sa...

Den dikten är jättefin. Jag förstår att det är något sorgligt som har hänt, så jag beklagar och skickar en tröstekram.

Vania sa...

Tack för titten på min sida Helena!
Du skrev så fint om min systers blogg och så går jag in på din sida och det första jag läser är denna fantastiska dikt som alltid får mig att tänka på min syster. Tack!!!

Vania

M sa...

Kram gumman!