Fantastiskt!

Ursäkta mig för att jag är cynisk. Men det finns en förklaring till det.
Hade jag haft med läkare från Södervärns vårdcentral att göra nu så hade man med säkerhet kunnat anta att om man inte har hört något kl. 17.00 så hör man ingenting. Hade jag haft med Södervärns vårdcentral att göra så kunde man ge sig den på att om de, sällsynt nog, sa att de skulle ringa, inte gjorde det.
Så när klockan slog 18.00 ikväll så satt jag i soffan, arg som ett bi. Jag tuggade på insidan av kinderna, hade armarna hårt i kors och tårarna rann nerför kinderna.
Jag tänkte att det var ju precis typiskt. Tillbaka på ruta ett. Ytterligare en läkare som har alldeles för mycket att göra och som inte kan sköta sitt jobb när det gäller mig. En som prioriterar bort mig eftersom jag är så besvärlig.

Men si, där hade jag FEL. Sju minuter över 18 ringer farbror doktorn och berättar vad proverna visade. Många av proverna visade på negativa resultat, dvs. att de visade inte på någon sjukdom för mig. Positivt negativt. Min lever mår bra, jag har ingen infektion och viktigast av allt: det finns inga tecken på autoimmun sjukdom.
Min eventuella reumatiska, autoimmuna bindvävssjukdom visade sig vara icke autoimmun. Jag kan fortfarande ha circumscript Sklerodermi, man kan till och med säga att det är troligt att jag har det, men den agressiva delen är nu utesluten.
Detta betyder att allt det elakaste med den här sjukdomen nu är uteslutet. Det kan vara så att jag ALDRIG behöver cellgifter. Det kan bli så att jag med behandling blir helt symptomfri. Det kan vara så att jag klarar mig med kortison och steroider. Jag kommer således att bli en dopad badboll, men det är helt ok. Så länge jag slipper plocka ut ägg och bli flintskallig kan jag leva med lite kortison.

Många intressanta saker sades mellan mig och läkaren, men den av de mest intressanta var detta:
Läkaren: "Ja, proverna visar inte på särskilt stora förändringar. Men det återstår ett problem: du".
Förstår ni? Tidigare har alla läkare bara konstaterat att deras undersökningar och den obligatoriska sänkan inte visat något och således är det inget fel på mig.
Skit i vad jag säger eller hur upprörd jag verkar; om deras prover inte visar något så finns det inget.
Den här läkaren sa det motsatta. Proverna visar inget, men han misstror mig inte!
Sjukt va?

Är det inte dessutom sjukt att jag tycker att det är sjukt att jag blir trodd?

Den här läkaren berättade dessutom att han hade fotografiskt minne och att han kunde läsa ut en 1500-sidorsbok på en halvtimme. Helt ok för mig. Han får vara hur savantig han vill, det kan till och med tänkas att det är ok att inte ha någon social förmåga (han hävdade bestämt att han hade en sådan) bara han kan sitt jobb.
Och det verkar han kunna.

Utan att jag behövt tjata eller säga något om det skickade han mig till en reumatolog som ska testa mig och göra en biopsi. Han ska dessutom hålla koll på mig och faktiskt RINGA om två veckor och höra om jag har FÅTT KALLELSEN!

Släng dig i väggen jävla klåparoffentligaprimärvården, privat is THE SHIT.
Bättra er eller bli av med alla era patienter. Det där duger icke.

Imorgon ska jag i ottan gå upp och bli mer åderlåten. Det gör dock ingenting, för nu vet jag att det är hanterbart och att jag inte lär dö av det.
Shit vad jag är glad. GLAD!