Om narkosen, knän och lappsjukan

Jag har drabbats av svår lappsjuka. Det är inne, inne, inne hela tiden. Igår gick vi en liten långsam promenad till Folkets Park och åt glass från Ben&Jerrys-affären där. Det var gott, men kallt och man kunde inte sätta sig någonstans i solen för den enda bänken som var ledig hade en rökande man upwind så han lyckades effektivt förstöra både den bänk han själv satt på samt alla andra downwind.
Plus att J fick någon knäpp i knät som gjorde att han inte kunde slappna av.
Jag tål allt. Verkligen allt. Alla kroppsvätskor, alla bilder på demolerade kroppar, operationsbilder, blodiga organ, allt allt allt. Inte bara det att jag klarar det, jag till och med uppskattar det (kanske inte demolerade kroppar men operationsbilder och sånt fascineras jag av, samma med kroppsvätskor). I alla fall, det enda jag jag inte klarar är knän. Jag bryter ihop fullständigt. När det började knäppa i J:s knä ville han prata om det ett tag, samt stanna då och då och gnugga på knäskålen. Jag klarar det inte. Att göra en sådan sak med den där kroppsdelen motsvarar för mig vad kanske utdragningen av en parasit ur anus hade motsvarat för en normal person att se. Det går inte. Jag fick skrika åt honom att sluta prata om det, och han hade det så trevligt så. J är nämligen en sådan där person som blir vit i ansiktet vid åsynen av en spruta och som faktiskt måste lägga sig ner om han eller någon han har inom synfältet får en sådan.
Igår var jag ju hos narkosläkaren och efter det ringde jag till J och skulle berätta vad han hade sagt om slang i ryggen och bra kärl och grejer. Man verkligen hörde genom telefonen hur vit han blev. "Jag vet inte om jag vill höra" pep han fram och så var det med den saken.
Men jag kan berätta för er i alla fall: jag har bra kärl, jag har bra hals. Det har ju varit så hispigt eftersom jag är så tung, men narkosläkaren tittade på min hals och konstaterade att det gick bra att ge mig narkos.
Visserligen har jag börjat odla mig en liten extra haka har jag nu noterat, men jag kanske kan låta den vara i en och en halv månad till.
I alla fall: det enda problemet var att jag verkade vara lite svårstucken i ryggen. Ska jag ha epidural - vilket han rekommenderade - så skulle jag se till att den lades ganska direkt efter att jag kom in till förlossningen. Jag frågade om jag var tvungen att fylla den eller om det räckte att jag bara la slangen, men det var tydligen nödvändigt att fylla också. Jag antar att det handlar om att se så att den fungerar och sitter rätt.
Den skulle läggas av erfaren läkare också, skrev han.

Men jag är inte säker på att jag vill ha epidural det första som händer. Jag vill låta omständigheterna avgöra detta, jag vill ju försöka uppleva detta så som jag klarar och när jag inte klarar mer så då... men jaja. Vi får väl se hur det blir. Nu har jag i alla fall en mycket bra läkares utlåtande om detta.

Så alltså, lappsjukan. Tanken var att vi skulle åka till Klippan idag. Det blev inte så, ty hela befolkningen där är sjuka de stackarna. En annan tanke kring denna långhelg var att åka till Falkenberg, men eftersom jag inte trodde att jag skulle klara två turer på en och samma helg så bordlade vi det. Nu blir det istället ingen tur och lappsjukan äter upp mig. Så vi bestämde oss för att gå på en himla sillmarknad här i Malmö och sen åka till Katrinetorp, som är ett finfint ställe i utkanten av Malmö med strövområde och grejer. Döm om min FÖRTJUSNING när jag ser att det nu har börjat spöregna.
Kissarna lär bli skitglada, för det ser ut som om de kommer att få sällskap även denna dag... hela dagen...

Ooo aah, låtom oss buga

Magnus Hedman gör någon typ av eriksgata just nu, vilket jag i vanlig ordning tycker är lite märkligt. Det är märkligt tycker jag hur vissa folk kan få bete sig riktigt, riktigt illa och hamnar ute i kylan i ett halvår kanske, sen är de tillbaka med förnyad styrka - eftersom de vågat berätta och vara ärliga.
Men det fungerar inte riktigt så för alla. Alla kan inte vara idioter, dopa sig, knarka, misshandla etc och sedan komma tillbaka i mediegullandet. Titta på Ludmila till exempel. Hon är bannlyst på livstid. Varför? För att hon är utlänning kanske, jag vet inte. Linda Haglund däremot, hon är inne i värmen i allra högsta grad.
Magnus Hedman har dopat sig, knarkat och samtidigt som detta har han haft två små barn. Är inte det ganska så skitoförlåtligt? Men nu ska han sitta här i morgonsoffan och berätta om hur tufft det har varit och hur han ångrar sig...
Barnen är fortfarande ganska små, tioårsåldern tror jag bestämt. Hur kul är det att ens pappa först gör en massa trams med droger, får sparken från tv, skandalerar sig med olika kvinnor (alltihopa offentligt) och när det äntligen börjar blåsa över ger pappa ut en bok om det också, så att ingen ska glömma.
Mamma och pappa har dessutom tvistat, eftersom pappa menar att han knarkat upp alla penningar han tjänat som proffs, kompisarna kanske skrattar bakom ryggen för att mamma är fattig och pappa är knarkare... typ.
Hur fan tänker karln?
Biografia allt du kan, men vad sägs om att göra det när ungarna dina är vuxna och starka?
Exfrun Magdalena Graaf har valt att inte kommentera, av hänsyn till barnen, vilket ju verkar sunt. Tänka sig om pappan i fråga kunde välja att inte ge ut boken, av hänsyn till barnen...

Men pappor verkar kunna komma undan med en hel del. Eller vad vet jag? Jag bara stör ihjäl mig på att tidningen Mama utsett Kleerup och Marcus Birro till årets pappor några år. Den ena knarkare och den andra en skadligt stor narcissist som aldrig jobbat och exponerat sig mer än när hans första barn som överlevde kom till världen och lämnade allt det där hemmavid.
Jag vet pappor som är så jävla mycket bättre än de där två tillsammans upphöjt till tusen. Min egen till exempel. Han borde vara utnämnd till årets pappa varje år sen 1980 till innevarande år och även framöver. Men det säljer inga lösnummer eller böcker...

I alla fall. Idag är det torsdag. Ni vet vad jag tycker om torsdagar. Selma verkar gilla torsdagar, hon ville starta den redan kl 04.00. Mellan 4 och kvart i sex kunde jag inte somna om och sen sov jag lite och drömde att jag spelade brännboll.
Sen var det dags att gå upp. Nu är jag uppe.

Navigera

Vi såg på ett avsnitt av Morden i Midsomer igår och med i rolluppsättningen var Barnabys moster. Hon var en grå rar tant utan att ha en massa smink eller operationer eller annat som vissa andra gamla skådespelare kan ha. Men det var ändå något med hennes drag som gjorde att jag tänkte att den här kvinnan nog var en riktig looker. Så jag slog upp henne på imdb och fann namnet Phyllis Calvert.
Nog var hon en looker alltid.

Jag gillar sådana här gamla skönheter så mycket.. det är något med dem som gör att jag blir helt förtrollad. De är så himla vackra, naturligt och vackert vackra.
Ja. Nåja.

Igår skulle vi till Falkenberg. Det började snöa i Malmö, men det var ganska små flingor så vi for ändå, trots sommardäck. I höjd med Lödde hade flingorna blivit stora och börjat lägga sig på vägbanan, dessutom blåste det som sejtan och folk körde mycket långsamt. Jag blev lite nervös och beordrade en vändning. Så vi åkte in till Center syd för att kissa och tydligen kolla på orkidéer. När vi kom ut var det lite ljusare, men snöade fortfarande. Jag fattade beslutet att J skulle köra norrut istället för söderut i en rondell som vi befann oss i, vilket visade sig vara ett lyckokast för plötsligt försvann alla moln, allt snö och det mesta av vinden. Bilen förde oss så snällt till Falkenberg där vädret var strålande men fy satan vad kallt.
Så vi firade lite påsk med MoF och sen hem igen.

På vägen dit pratade vi lite om tillbehör till bilen. Jag sa att det hade såklart varit kul att ha en GPS, men det kändes jobbigt att lägga pengar på. Både jag och J konstaterade att om man fick den gratis, då hade det varit bra. Jag sa "jag får väl önska mig en i julklapp då" men det tyckte J var dåligt, då gick man ju miste om något annat.
Hehe.
När vi kom fram till Falkenberg stod far där med en GPS i en påse som han undrade om min bil ville ha. Han hade fått den gratis, och gav den till oss, gratis.

Märkligt.

Idag ska vi prata om att det känns meningslöst att lägga pengar på guldklimpar.

Fånig lista

För att slippa rätta prov, gör jag en fånig lista istället.

Vad gjorde du för trettio år sedan?
För trettio år sedan exakt nu, den 5 februari var jag i princip färdigbakad i magen hos mor. Jag hade sjutton dagar kvar innan jag skulle komma ut och bajsa på mammas mage på Östersunds BB. När jag sen kom till världen åkte vi hem till Glimmerstigen i Järpen och jag bodde i klädskrubben.

Vad gjorde du för tjugo år sedan?
För tjugo år sedan var jag tio år gammal och bodde på Granitstigen i Järpen och levde livet. Jag spelade väl fotboll, åkte slalom, gick i fyran (eller skulle börja) och var duktig flicka i skolan. Runt mig hade jag mina tre syskon av vilka ingen hade flyttat hemifrån än, mina föräldrar, min farmor och mormor och morfar. Idylluppväxt helt enkelt.

Vad gjorde du för tio år sedan?
Bodde kanske i Helsingborg eller hade flyttat till Arlöv? Jag minns inte när exakt det var, jo, det var nog fortfarande Hbg då. Där bodde jag tillsammans med hemifrånkompisen Ida i en lägenhet på Söder. Hon jobbade på sjukhuset och städade bårhuset och jag började plugga historia efter ett halvår genusvetenskap. Åh det var underbart att läsa historia. Det finaste av ämnen. Både mormor och morfar levde ännu.

Vad gjorde du för fem år sedan?
Oj, det var faktiskt lite svårare. Vi pratar alltså om början 2007 nu? Jag hade börjat jobba som lärare och jobbade i Lomma. I början på 2007 bodde jag med N tror jag, men om det var i Lund eller Malmö det minns jag faktiskt inte. Selma hade inte kommit till mig än, men skulle komma senare på året. Morfar hade gått bort, men mormor levde fortfarande.

Vad gjorde du för två år sedan?
Precis nu för två år sedan jobbade jag där jag fortfarande jobbar men svalt och led alla helvetets kval av det. Jag bodde i min lägenhet på Sofielundsvägen och J hade inte riktigt flyttat in än, han var bara hos mig alla dagar utom söndag, då han behövde J-tid. Jag hade tre månader kvar på min svält. Både mormor och morfar hade gått bort, morfar -05 och mormor sent -09.

Vad gör du om ett år?
Det är roligast att titta framåt tycker jag, även om jag inte ska gnälla för mycket på min baktid. Om ett år har jag förhoppningsvis en liten halvåring som jag är mammaledig med. Jag och J bor nog kvar i lägenheten som vi bor i nu och kissarna har fått lära sig hur man förhåller sig till en minimatte/husse. Förhoppningsvis har jag en bil som jag kan åka med på äventyr till skog och mark och förhoppningsvis finns det fler syskonbarn i familjen också.

Fem snacks du gillar: 
Det är inte riktigt rättvist att fråga mig som gravido eftersom kroppen mycket starkt från en dag till en annan avfärdar eller behöver något, helst olika. Just nu är det sura björnar som är mycket viktiga, högt på listan alltid är Polly, ostbollar, mammas flarn med choklad och alla chips utom de som bara smakar salt.

Fem snacks du inte gillar:
Lakrits, jag skulle aldrig i livet (igen) äta lakrits. I övrigt är det ju graviditeten som styr och den säger just nu åt mig att aldrig mer äta mörk choklad, kexchoklad, dumle, geisha, japp, snickers, twix... eh ja, det mesta med choklad helt enkelt. Förutom sånt så gillar jag inte salta pinnar eller mandlar som smakar korv.

Fem sånger du kan hela texten till:
Utan att låta allt för dryg så är de alldeles för många för att ens kunna komma på. Eftersom jag sjunger själv så är det så jag tar till mig en låt, jag lär mig den.
Men visst, ta det mesta svenska från när jag växte upp, eller nästan alla Ace of Base-, Laleh- eller Roxette-låtar, massa Europe, Bryan Adams och så vidare. Låtar jag gillar som jag inte kan är t.ex. Ella ella eller Lalehs Farda. Den första för att den är på franska och den andra för att den är på persiska.

Fem saker du skulle göra om du blev mångmiljonär:
Sysselsätta mig med att sjunga när andan föll på, skänka en jäkla massa penningar till ett katthjälphem, köpa mig ett hus i Hurva eller liknande ställe, skaffa mig en fin och pålitlig bil samt köpa ett sommarhus.

Fem dåliga vanor:
Det mesta jag gör är dåliga vanor. Just nu är jag väldigt ätorienterad, det jag vill ha det äter jag, och hur bra är det egentligen? Jag är egocentrerad och kan gå igång något så ini... på grund av något som jag tycker är orättvist och fel på jobbet, utan att ha stake nog att kunna stå upp för min åsikt. Det är nog min sämsta egenskap eller vana, att snacka en massa utan att verkligen agera. Jag jobbar på det, helt medvetet och skulle nog bli stolt om jag faktiskt låg på min chefs svarta lista. Jag slarvar ofta och är så effektivitetsfixerad att det finns saker jag helt enkelt inte kan göra. Jag kan å ena sidan snacka skit om mig själv gällande vissa saker men å andra sidan höja mig själv till skyarna när det gäller vissa saker. Så jag är både dålig mot mig själv och kaxig på ett dåligt sätt. Hur bra är det?

Fem saker du aldrig skulle klä dig i, eller köpa:
Jag har aldrig riktigt fattat Converse-hypen... så sådana kommer jag aldrig att klä mig i. Jag kommer nog heller aldrig att klä mig i en päls, det är både äckligt och oetiskt. Men jag är inte så himla rigid, skinnjackor har jag flera stycken och en pälskrage skulle jag inte dra mig för att ha, men en helpäls känns lite magstarkt. En sådan onepeice har jag ingenting emot som sådant, men innan någon visar mig hur man går på toa i den utan att behöva klä av sig och ha hela övre delen på toagolvet kommer jag nog inte att skaffa eller ha en sådan. Någon gång förra eller förrförra året skrev jag om sådana där extrembulliga skitfula vinterskor som många verkar ha, sådana kommer jag heller aldrig köpa eller ha. Slutligen kan väl sägas att ryggsäck och jag går inte riktigt ihop, om jag inte ska på vandring i naturen. Känslan av att gå på lekis har inte riktigt lämnat mig än med en sådan på ryggen.

Om att vara ensam

I helgen åkte vi tåg upp till Klippan. Det första tåget vi skulle ta kom inte, vi väntade och väntade, tavlan visade inget och jag surnade till och började bli ganska trött i ryggen, fann mig en bänk och satte mig. Så kom ett annat tåg och vi tog det. Käckt. Byte i Hässleholm på några minuter, nästa tåg och sedan framme i Klippan. Hemvägen var tåg från Klippan sent på kvällen, sen byte i Hässleholm, jättejättesnabbt. Vi hann precis med det tåget. Tåget efter det hade också gått till Malmö, men då hade vi fått vänta och frysa. Det är upp för trappor och ner för trappor i Hässleholm och jag var riktigt andfådd när vi väl var på tåget.
Så.
Sådant här meck händer ju såklart hela tiden när man åker tåg, och jag kan inte tänka mig att göra det med en barnvagn och ett litet barn.
När jag tar mig runt i Malmö antingen går jag eller tar buss. Bussarna i Malmö är i allt annat än bra kvalité och chaufförerna... nja, några kör bra, men de man minns är de som kör som galningar och dessa är en hel del.
Så jag har bestämt mig, jag kommer att skaffa en bil.
Jag har ett körkort, jag har ett jobb, det borde absolut gå.
Det som är så himla tråkigt här, och som jag måste kunna bearbeta på något sätt är att ingen människa på denna jord verkar tycka att det är en särskilt bra idé. Det är väldigt jobbigt för jag tänker alldeles för mycket på vad folk tycker. Grejen är dock att det är inte folk som ska släpa på allting, det är oftast jag troligen. Det är inte folk som kommer att gå miste om nya intryck, insekter och barr, det är ungen i fråga. Här finns visserligen några parker och det är ju fint, men jag vill att han/hon ska kunna se lite skog, kunna åka på utflykt, kunna hälsa på mormor och morfar och farmor och farfar utan att det innebär en mor som är helt färdigkokt och vill lämna in, varje gång.
Jag känner faktiskt lite så, att jag inte har läst på universitetet under sex år för att ha en ok livskvalité. Jag har läst för att kunna se till så att jag kan ha det bra. Om jag ville ha det ok, om jag ville nöja mig med att trängas på en buss med illaluktande folk eller med risk för att barnvagnen välter, då hade jag kanske inte brytt mig om att läsa femmiljonersmiljarder poäng och skaffat mig en examen. Jag hade kanske inte brytt mig om att jobba och söka nya jobb när LAS behagar vända mig ryggen.
Jag förstår att det är dyrt, miljöförstöring och omständligt, men alternativet... ja.
Synd bara att jag måste bli så himla stark och självständig på köpet.
Men det är väl bra för nåt, till sen.

Min dröm

Kanske världens sjukaste dröm denna morgon.
Jag har lite småbråttom så jag får vara snabb när jag skriver nu.
J skulle iväg till skogen, väckte mig halv sju och sa hejdå, jag somnade om efter att ha slängt ut Selma och drömde följande:
Jag drömde först att jag skulle lämna av något hos min svärfamilj, som plötsligt bodde på en höjd med utsikt över finlandsbåtarna mellan Sthlm och Finland. De ville bjuda på saker och plötsligt var vi många, bröder och grejer. Jag försökte säga att jag inte ville ha något, utan att jag hade bråttom men där satt jag inklämd med en kopp kaffe latte framför mig. Jag dricker inte sånt och kom ingen vart.
Till saken hör att precis innan jag somnade om kände jag på magen och konstaterade att min livmoder var alldeles sne till höger, skitwierd, men vad ska man göra?
I alla fall, drömmen fortsatte med att jag låg i sängen och att dörren inte var stängd, konstigt nog. Jag kände på min snea livmoder och där var det nu en riktigt ordentlig liten knöl som rörde sig under huden. När jag tog på den fick den fnatt och rörde sig över hela kroppen. Jag reste mig upp och tänkte filma med mobilkameran, grejen fick tokfnatt och bara for omkring, utom vid högra revbenen för där var det tydligen stopp. Men den var så högt upp som på axeln, så jag lyckades fota det. Sen gick jag ut i vardagsrummet med trosor och bh, byxor och en öppen skjorta för att filma samma grej i ljus. Jag gör det och får en riktigt bra film. Jag ska precis lägga ut den på bloggen när Magnus Härenstam kommer in tillsammans med min bror Daniel och Magnus Härenstams nya fru. Magnus Härenstam vänder i dörren när han ser att jag står i bara BH, men jag säger att det är lugnt, det är ju som bikini. Han kommer in och jag frågar Daniel vad de ska göra. Nu har de också J:s brorsdotter Julia med sig i en vagn. Daniel berättar att han ska lufta Magnus Härenstams element och plötsligt är inte Julia Julia utan det är istället Daniels brorsson (och min) Ludvig.
Nu väller det in folk här hemma och hemmet förvandlas till ett lyxhem med en massa vitrinskåp fulla med parfymer och dyra glas. Min svärmor Eva undrar vem som paxar hallen i arv och vi är plötsligt hemma hos dem, fast ändå inte. Någon paxar hallen och min svägerska Jenny börjar gråta. Folk runt omkring mig pratar en massa skit om Jenny och tycker att hon är tramsig som gråter. Jag vill fråga någon om min alien och visa filmen och får lite panik över att jag inte får slappna av i mitt eget hem, för det ska tydligen umgås PRECIS HELA TIDEN.
Så ringer väckarklockan och som alltid i sådana där morgondrömmar fattar man inte vad som är sant och inte.

Tolka den under tiden jag är i Sthlm, så hörs vi sen.
Hejsvej.

(Hinner inte kolla slarv)

Upplopp

Jag gick hem. En jävla tur var väl det. Jag har sovit, sovit, sovit och sovit.
Snorat också såklart, det är ju det jag gör.
Men det blir bättre med snoret. Det ska nog kunna bli konsert på tisdag än.

I alla fall. Som J:s brors tjej så fint påpekat är det bra att jag är förkyld nu och inte den 27e december (det är alltså om ARTON dagar bara) för då åker vi hit.
Det ska bli helt hysteriskt skönt. Det är bara synd att det skär bort lite av tiden i Falkenberg över jul, men det kan inte hjälpas. Jag har ledigt till jul och på sommaren, och somrarna verkar inte vara för mig.

J lagar mat.
"Aaaaaouh" hör man och sen en kniv som skramlar i diskhon. "Vad gör du?" frågar jag och han svarar "det är lugnt, det är lugnt, det är lugnt". Grejen är att det inte är säkert alls, för rätt vad det är, när en J råkar ut för grejer blir han lätthuvad och kan ramla ihop, och han är två meter lång så det blir ett långt ramlande. Han hör till de där som inte tål blod och skador och operationsbilder och sånt. Knepigt när det är prime time-underhållning för mig. Men det är väl mig det är fel på.
Jag har till och med frågat kirurgerna om jag kunde få se operationerna i efterhand, men de hävdar att de inte filmar. Varför inte? Vill man inte alltid lära sig?
Iaf. Jag har inte fått se.

Nu är det i alla fall några roliga grejer: om tolv dagar är det julavslutning, om fjorton dagar åker jag till Falkenberg, om femton dagar är det julafton och om arton dagar åker jag, J, J:s bröder och deras respektive plus lilla J som är J:s brorsdotter till San Miguel de Abona på Teneriffa.
Fem seriösa arbetsdagar och två lite mesiga, två juridikuppgifter, några kakor att baka och lite annat juligt att fixa, sen är vi set.
Upplopp.
Det är fint.

Rapport från Malmö

Jag har donat en massa nu på morgonen. Mest städat och vikt tvätt. Jag och J har den uppdelningen att jag städar och han dammsuger. Sen tar han också alltid köket, för jag tror ärligt talat inte att han tycker att jag gör det bra när jag ger mig på köket. Det kan ha att göra med att jag aldrig använder de tre översta hyllorna i köksskåpen, eller att jag är rätt så slarvig när jag diskar.
Så jag städade och J åt sin frukost. Jag hör att det är några nyheter på teven och tänker att det där måste vara fyran. Jag vet inte varför, jag känner inte igen rösten och det är inte reklam jag hör - utan nyheter. Men på något sätt så kan jag ändå avgöra att det är fyrans nyheter jag hör, för jag hör hur de gör en stor sak av något för mänskligheten helt irrelevant. Typ vad Zlatan hade för strumpor på sig när han sågs handla morgontidningen imorse (efter matchen mot Danmark som Sverige f.ö. förlorade). De vet var de ska lägga sin fokus, de där som jobbar på fyran.
Rapport försökte jag slå på imorse, men där gick jag bet. Rapport utgick p.g.a. tekniska problem. Mycket märkligt. Och ovanligt. När händer någonsin det?
Nå.
Nu dammsuger J och jag sitter här och bloggar istället. Det här med att blogga... varför gör jag det egentligen?
Det är endast för att jag tycker om att skriva. Jag tycker om att formulera mig och att sätta ord på vad jag själv tycker är fascinerande eller i alla fall existensberättigade funderingar. Det är inte för att vinna priser, starta trender eller få en fanclub. Jag kan inte ens få min egen pappa att läsa här.
Han säger att han inte läser bloggar. Skitsamma om det egentligen är en daglig rapport från mitt liv, han vägrar i sten. Mamma läser, men det gör ingen skillnad för vad far får veta, ty de där två verkar aldrig växla ord om sådant de har läst eller sett eller fått veta eller lära sig. Det är ett av livets stora mysterier. Eller så har båda patologiskt dåligt minne.
Något är det.

Igår skulle jag handla middag. Jag var tröttare än tröttast och slängde bara ner första bästa pasta och tomatsås jag kunde hitta. Så kommer jag till kassan och kör mitt kort.
Medges ej.
Eh?
Jag bad att få köra det igen, för det har strulat förut.
Medges ej.
Men lägg av. Det finns ingen chans att jag bränt hela lönen redan.
Så jag säger att jag får gå hem och hämta ett annat kort (läs J) och på vägen ta reda på vad som har hänt.
Direkt ser jag att jag har gott om täckning på kontot, jag har alltså varken blivit skimmad eller råkat köpa en Hästenssäng i sömnen. Så jag fattar inte. Jag ringer till J och ber honom komma ut och möta mig. Han kommer ut, går med och när jag kommer till kassan är jag beredd att ställa mig sist i kön. Kassörskan säger att det är lugnt, att jag kan gå emellan. J säger då "jag går och pantar den här bara" och viftar med en flaska.
Både jag och kassörskan tittar på honom med undrande blick, och jag säger "men gå inte iväg nu?" med frågande ton (underförstått: hur tänker du nu?) och kassörskan fyller i "nej, gå inte härifrån nu". J lommar fram och står beredd, och jag drar mitt kort. Nu går det bra. Kassörskan informerar mig om att fler med Nordeakort har haft problem och så var det med den saken.
Banken blinkade, och jag drabbades av magont i flera timmar.
Malmö: skimmingens huvudstad.

Nittionio

I januari för 99 år sedan tillverkades ett barn och det var en fin tillverkning. Exakt hur det gick till kan jag såklart inte veta, ty det skulle dröja ytterligare 70 år innan jag kom till jorden, men den som blev till var väldigt väldigt fin. Nio månader senare, nämligen idag, fast för 99 år sedan föddes en liten kille som växte upp och blev make, far, morfar och farfar. Mellan åren 1982 och 2005 fick jag njuta av honom också. Inte av hans förskyllan att det blev så relativt kort tid utan mer min. Jag behagade inte komma till jorden förrän då. Men hade det inte varit för honom och de tu som fann varandra då för 99 år sedan så hade jag inte behagat komma överhuvudtaget. Då hade inte min egen mor funnits nämligen och då hade nog fadren min haft sig en annan flickvän, där kring 1982.
Den 3 oktober har alltid varit viktig när jag vuxit upp. Man kan ha mer eller mindre koll på födelsedagar, men den 3 oktober, det är en big deal, varje år, så även i år.
Grattis Johan Walker, på 99-årsdagen.

Fundering såhär på lördan

Mor och far är på väg till Kastrup för att sedan flyga till Rhodos. Med tåg reser de och det är ju fint. Om det inte var för att det är en sk. "nedriven kontaktledning" på bangården vid Malmö C. Varför är det alltid sådär? Antingen är det ett signalfel eller en nedriven kontaktledning. Man behöver inte tillsätta några utredningar alls för att ha reda på varför tågtrafiken i Sverige är ett sådant fiasko. Det är signalfel och de nedrivna kontaktledningarna. Nu kan jag ingenting om signalsystemet alls. Jag vet inte hur det fungerar, jag vet bara att det ganska ofta inte fungerar. Kan det tänkas att någon grym konsult sätts på detta problem, alternativt att man har ett par tre reservsystem om det blir fel på det primära.
Men det här med kontaktledningarna. De är ju alltid nerrivna. Inte slitna eller kortslutna eller nåt, utan nerrivna. Kan vi inte bara allihopa komma överens om att aldrig någonsin ha någonting som är så högt som ledningarnas stolpar där kring de där ledningarna? Utom just, förstås, själva tågen?
Eller: kan man inte sätta dem så högt att ingenting kan gå i? Men då når inte tågen kanske?
Diesel anyone?

Uppåt

Det känns helt jävla overkligt det som har hänt i Norge.
Jag kräks nästan, jag mår illa... jag mår dåligt av det. Det hade kunnat vara mina ungar. Det är inte ok att så små får sätta livet till... så unga. Så många.
Jag hatar den där mördaren så mycket att jag önskar all världens elände och olyckor på honom. Men det lär han ju inte få... känner man av om en hel värld hatar en? Antagligen inte om man är så jävla världsfrånvänd som den här jäveln. Då spelar det ingen roll. Vad förstår man då? Han tycker ju uppenbarligen att han har gjort rätt... det enda som orsakar lidande då är rent fysiskt lidande. Ska man kanske införa lite tortyr? Råka tappa honom i ett glödhett metallbad?
Jag skulle inte protestera.

Nu åker jag, J och pappa till de norrländska skogarna där jag har en jävla tur om jag har ringtäckning. 3G hoppas jag inte på. Så vi ses och hörs om en vecka.
Hejdå.

Några dagar i bilder

Fotboll. Rolig match.




Dags för B12-spruta.






Selma sover gulligt. Hon är bra på det.



Tågtur till Falkenberg.




Buster med sin braiga boll.



L&L och jag leker på Vallarna kring folk och fä.



Fä.



J&J har en fin groda på väggen.



J på konstnärligt sätt fotad.



L har en skitsnygg tatuering.



J:s riktiga tatuering inspekteras sedan.



På väg hem till min egen J.



Selma fortsätter att sova gulligt.



Clovis vilar på helspänn.

Location:Ystadsgatan,Malmö,Sverige

Näbbmask

En kalkon är inte vacker. Ludvig undrar över grejen på näbben:

Värt att notera 1: en bit in i filmen börnar en kyckling förbi i bakgrunden som om det inte fanns någon morgondag.

Värt att notera 2: när kalkonen märker att vi pratar om hans "mask" så blir den glad. Masken alltså. Iu.

Location:Södra Parkgatan,Malmö,Sverige

Måndag morgon, mycket strålande

Alltså: jag är inte den som är den, jag kan gärna erkänna när jag har fel. Det ska jag göra nu.
Jag har haft fel.
Den här vällingen är inte alls så dum. Inte dum alls. Nej nej nej.
Jag kan rekommendera det här med välling. Det är snabbt som ögat, mättande som en gräddtårta och faktiskt lika gott som typ.. youghurt eller annan morgonmat.
Det var dagens utläggning.

På söndag åker vi på en liten tur på 113 mil upp till mina gamla hemtrakter. Vi ska åka upp i en 740 från 1987 och vi hoppas på att den kommer att hålla ihop. Igår var vi på Mediamarkt och köpte en batteridriven högtalare att koppla till iPhonen. Jag ska ladda ner dokumentärer och sommarprat och musik och ljudböcker och kanske språkkurser till vår resa. 113 mil, av vilka kanske tio är på en motorväg, det kommer att ta sin lilla tid. Jag gissar på 17-18 timmar. Men det blir fint, för sen när vi är framme ska vi leva friluftsliv med fiskar och fjäll och grejer. Det är en race mot benen detta, som det känns nu skulle jag inte kunna promenera till ICA, än mindre bestiga Sylarna... men mycket kan hända på en vecka. För en vecka sen såg mina ben riktigt illa ut, nu är de, eh ja, bättre.

Jag anar dessutom blå himmel idag. Hur är det möjligt? Det skulle ju regna och vara svinkallt i hundra år. Jaja, jag tackar och tar emot.
Det har dock regnat inatt, vilket är bra, för igår låg det en man här på vägen och blödde en massa och det hade varit ganska blä om blodpölen låg kvar där. För att inte tala om mannen. Ambulansen tog sin sweet tid på sig och sen kom två. Vi såg här ovanifrån hur han låg medvetslös på gatan med en massa folk runt omkring och blod vid sidan av sig. Vad som hade hänt vet vi inte, men en cykel var inblandad. När ambulansen kom så fick de upp honom i sittande och sen fick han stappla till båren. Om inte en blodpöl hade varit inblandad hade jag trott att han var askalas, men det är inte lika säkert nu. Han hade nämligen ett hål i huvudet.
Jag tror inte att han hade blivit skjuten, för det kom aldrig någon farbror blå.

Jag vill flytta till Kirseberg.

En vecka

Sötbrödsdagarna är över nu. Jag har, efter operationen, levt ganska livat med mat och sånt. Igår tänkte jag att jag skulle fira att Sverige skulle vinna semifinalen med en påse Polly. Notera nu att jag offrade min Pollykväll på en jävla skitmatch och på köpet fick jag ganska ont. Men jag ska inte misströsta. Ty nu har jag verktygen. Ett av verktygen heter välling och det har jag intagit nu på morgonen. Jag testade det för någon vecka sedan (för första gången på 28,5 år skulle jag tro) och tyckte att det smakade skit. Nytt försök idag på morgonen var inte alls så dåligt faktiskt. Inte fy skam. Inte så pjåkigt. Helt ok.
Som man säger.
Dessutom har jag ju mina ersättningar som kom levererade till mig en solig dag i juni. Dessa är ju skitgoda. Inte dåligt att ha skitgod ersättning. Dessutom innehåller de allt jag behöver. Jag är nöjd.
Märks det att jag försöker trösta mig själv?
Skitsamma.
Igår hade vi besök av J:s familj, och det var trevligt. Dagen spenderades först med lunch på Green Mango och sedan med en tur till Entré, eftersom det regnade så förbenat. Idag verkar det också regna förbenat, men det gör inte så mycket för jag måste nog vila mina ben sen igår. Men det blir bättre, tror jag. Jag tar ju kort på mina ben varje morgon och jag tror att benet är lite mindre mörklila idag jämfört med igår. Det ska ju gå över till gult och grönt, och då är det ju en picknick. Jag längtar till gult och grönt. Jamaica helt enkelt.

Att vända blad

Till höger här har vi en blogg som heter Diagnos hjärntumör. Där har jag följt Annette Axmacher under hennes sjukdomstid. Jag hittade hennes blogg för ganska länge sedan, alledeles i början på hennes elände och nu är det slut. Idag har hon somnat in i sviterna efter sina två hjärntumörer.
Det är sorgligt, jag önskar hennes familj all styrka och mod. Stackars stackars.

Min egen operation idag gick bra. Jag mådde lite illa men mår bra nu. Är bara väldigt trött. Att döma av allt jag har smaskat i mig så verkar jag inte ha något problem med illamående längre. Jag är begåvad med alldeles för mycket tyg på kroppen för att vara anpassad till dessa temperaturer som det är nu. Men det är inte mycket att göra åt det.

Den här veckan som har varit, inklusive idag, har jag åldrats tio år. Jag säger bye bye till allt vad barn- och ungdom heter. Vissa händelser sätter djupa spår i ens sinne och minne. Sådana har jag haft en hel del av nu. Jag vänder blad.

Midsommarhelg i bilder

Midsommarögonsmink. Jag blev nöjd, därav fotot.





Selma bråkar med ett snöre.





På väg i hyrbilen.





När vi kom fram blev J bjuden på på bulle, så han åt upp äpplet och högg in.





Jag fick inte fota honom. Här är hans telefon.





Pappan.





Buster kissar.





J & J:s sovrum.

Rutiga skjortor. Det syns inte så bra, men alla har det.





Systern köksar.

Middagsstund.





Buster kollar läget.





Midsommardag i Malmö och nix. Detta är glasklart.









TT-bonanza.





Lustig tysk båt (berömda sista ord).

Location:Södra Parkgatan,Malmö,Sverige

And it goes on and on

Jaha. Hej och god morgon. Lägg märke till räknaren till höger. 0 dagar kvar. NOLL. Idag är det kokta fläsket stekt. De friterade räkorna kokta. Den kavlade degen förstörd. Ja, ni fattar. Det är dags för mig att ta min krukväxt och vårda den hemma ett tag istället för det här tramset med att ha den i ett gammalt u-båtsvarv.
Det är en glädjens dag. Klockan tre ska jag fika avsked, innan dess kan jag vara hemma och slappa (och kolla på sjukvårdsprogram).

Imorgon åker jag och J till Falkenberg. Det ska bli trevligt. Först hade vi tänkt att åka tåg, men hej och hå vad dyrt det blev. Kan man verkligen säga att SJ tar sitt miljöansvar när de höjer priserna helt hysteriskt bara för att det är helg? Jag förstår, tillgång och efterfrågan, visst fint och bra. Men de är så himla fula. Annonserar fint att om man har SJ Prio är det halva priset på 1 klass, men sen säger det finstilta att det gäller bara biljetter som kostar visst mycket. Den summan kommer man inte upp i om man ska åka till Falkenberg från Malmö, men ändå lyckades biljetterna med sittplats (vad ska man boka biljett för om man inte bokar plats, men ändå är det lågprioriterat att se till så att platserna är i ordning) gå på nästan 900 spänn. Det är helt hysteriskt. Med mitt och J:s system att det är den som hör hemma dit vi ska åka som betalar blev det alldeles för dyrt för mig. Så... hyra bil? Ja, se på fan. Det blev mycket billigare. Naturen tackar oss inte, alkoholförsäljarna tackar oss inte men OKQ8 tackar oss nog och dem som tjänar penningar på att laga vägar som slits likaså.
En annan rolig aspekt i detta är ju att jag har ett sommarkort nu. Jag får åka vart jag vill i Skåne, hur mycket jag vill och betala 495 kr för det. Så jag tänkte att det var ju fint, låt oss åka till Laholm* och sedan betala biljett mellan Laholm och Falkenberg. Tji fick jag. Kostnaden mellan Laholm och Falkenberg är lika som den mellan Malmö och Falkenberg. Tydligen är nedre gränsen nådd... hur resonerar ni då, SJ, när ni har en sådan nedre gräns? Tror ni att folk kommer att vilja åka tåg då?

Hm... verkar onekligen som att gnällandet fortsätter idag.

* Jag vet att Laholm inte ligger i Skåne, men reglerna säger att man kan åka på sitt kort till grannlänets närmsta tågstationsort.

Nionde juni

God morgon. Idag är det torsdag. Imorse vaknade jag och tänkte att det i alla fall snart var helg, och sen är det bara två veckor kvar till ledigt. Sen insåg jag att jag inte kommer att ha många sekunders egentid denna helg. Mellan 15 och 21 på lördagen är vi släppta fria, och då är dessutom MoF här så det är ju dubbelt bra. Men jag hade önskat mig mer än sex timmar, på en hel helg. Men nu gnäller jag, det är ju nätter och grejer också. Nej, egentligen är jag bara uppbokat på lördag mellan 10-15 samt 21-24. Dessutom söndag 10-15 och 18-21. Sen ville några i kören att vi skulle ha picknick. Jag lutar åt att skynda mig hem och försöka insupa det sista av ledigheten och inte låtsas om att det har varit en söndag.
Fram tills dess måste jag hitta NÅGOT ATT HA PÅ MIG. Vafan ska jag ha som är enfärgat och klart i färgen? Jag har en enda tunika som är sån men den är femtioåtta storlekar för stor. Det hela försvåras ju av att jag 1. är kort så jag kommer att stå längst fram och 2. inte gillar att se mig själv i tidningen när jag ser ut som en medicinboll. En lila medicinboll. I somriga och festliga färger.
ÅH!
Men, några saker som är roliga:
1. Det är snart slut, jag har snart inte bara sommarlov från mina fritidsaktiviteter utan de är fria igen, för mig att välja när, hur och varför.
2. Jobbet är snart slut. Två veckor kvar, och om jag inte får fortsätta har jag insett att jag
a. inte dör av att stämpla
b. har rätt till inkomstgaranti nuförtiden.
c. kanske inte behöver jobba sista veckan, som ju är en planeringsvecka och därför ingenting för mig. Vad ska jag planera för?

Sommaren som stundar är ovanligt oplanerad. Mot slutet på juli ska vi nog upp till norr och hälsa på mina gamla trakter. Den 2 juli ska J:s brorsdotter J döpas. Det är roligt. Hon är extremt gullig. Pluttig.
Utöver det är det inte mycket... eller jo, diverse sjukvårdsgrejor, men det tar vi sen.

Besök

Här ska det sitta en hylla.




Far har anlänt.




Borr borr i kaklet.




Hylla uppe.




Byrå och stolar på plats. Behöver spegel eller tavla över bara.

Location:Falkenbergsgatan,Malmö,Sverige